Kategori: Da Kid & Da Cat

Den vilda ängeln…

Av , , 4 kommentarer 18

För många år sedan tog mina föräldrar med mig på en konsert med Brolle i Aula Nordica! Brolle är ingen artist jag själv hade kommit på att jag skulle gå och titta på och jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Då jag älskar musik, opera och vet att konserter ofta är fantastiska upplevelser oavsett vad så var jag öppen. Det var en bra kväll och jag fick skivan efter konserten. Fanns några låtar som talade till mig och därefter föll kvällen in i minnena som ett fragment av en upplevelse.

Jag vet inte när mina egna ord började försvinna, när min egen själ började skrumpna ihop, när jag började försvinna. Det hände så smygande, så långsamt att jag inte kan sätta fingret på en viss tidpunkt. Jag kan bara se det hela som ett långsamt utraderande. All glädje liksom gled ur mina händer.

Lika lite vet jag när jag slutade älska livet.

Vad jag vet är att jag en dag under hösten som just passerat bara kände att jag behövde höra en låt. En låt av Brolle. Jag började söka på Spotify. Jag hade ingen aning om vad jag sökte för låt eller titel, utan på måfå valde jag att slå på ”Alla rosor har en tagg”. Svensk text, svenska ord.

Här kommer två citat ur låten

”…ofta när det är som mörkast väntar någonting bra. Håll ut min vilda ängel snart är det du och jag…”

”…om du lämnar allt i mörker och börjar om igen. Ser du ljuset, ser du livet? Har du kvar din bästa vän?…”

Writer: Brolle Kjell Junior Wallmark, Album: Alla rosor har en tagg (2013)

Där väcktes något i mig. Håll ut min vilda ängel… Det var som en rad till min egen själ från mig själv, jag hör hur det låter, men till saken hör att jag för länge sedan skrev en dikt om en blek vinglös ängel, så jag gissar att det är orden som slår an en sträng och något händer. Det är inget dramatiskt. Det är inga tårar, det är bara som en mild värme, ett svagt ljus i ett mörker. Kanske är det ett hopp?

Det mörker jag upplevt, det mörker jag tillskrivits är inte jag. Det är bara tomhet sprunget ur vrede.

Vad jag vidare vet är att jag på riktigt undrat om jag hållit på att bli galen? Om jag var det där ”jävla örloggsmörkret” som jag dagligen fått höra att jag var. Jag har inte förstått, jag har inte kunnat förstå. Jag har känt att jag behövt information om något men inte om vad.

Det skapar en enorm oro och stress, att balansera mellan något där du inte har en aning om vad du balanserar mellan. Jag tänker att det förmodligen ligger i vår natur att ta ansvaret för att inget längre tycks fungera. Själv har jag gått på nålar från att jag vaknat tills jag slutligen fått sova. Jag har haft en fysiskt, högst närvarande ångest av rädsla. En rädsla för något jag inte kunnat sätta fingret på! Vilket är så skrämmande att det kryper i skinnet.

När allt slutligen når sin spets, då går det inte längre att tala, för orden är borta, du vet inte vad du vill, vem du är, vad du kan och själv kunde jag konstatera att jag dessutom bara stammade när jag försökte föra fram min svaga talan.

Jag var ett tomt skal men kände att någonstans därinne, där skramlade min vilda ängel, min själ och ville få leva.

Fri.

//a

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

När orden dör…

Av , , 14 kommentarer 22

Jag brottas varken med träning eller potatisskalare i stället söker jag efter mina ord, mitt språk att kunna uttrycka mig igen. Jag har gjort en resa som tagit mig till dom mörkaste vrår. Jag har tappat orden, min penna och papper och förmågan att formulera vad jag känner.

En skrämmande upplevelse för dom flesta, en skräck för mig som alltid kunnat vara fri genom att skriva. För mig har det varit en själsdöd och att åter hitta mina viskningar och rop har blivit en brottning mellan existens och essens. Att bara leva i ett skal utan känslor är för mig inget liv.

Så jag återvänder till min blogg, som varit min livlina genom så många turer i detta liv. Vill du läsa så får jag be om ditt tålamod ty här kommer det vara stilla reflektioner om att åter bygga upp ett liv som slagits i ruiner.

//a

14 kommentarer

No Limit…

Av , , 2 kommentarer 17

Det är egentligen nu eller aldrig jag borde blogga -För det är NU det händer! På riktigt, borta är dagarna av navelskåning och break-up mellan mig och potatisskalaren ”jonas”.

Mina dagar går just nu väldigt fort och dagarna innehåller allt som oftast något helt nytt som för PSCSverige framåt, hemsida och logga är nu på plats. Den stora grejen som allra senast är att jag kommer åka till Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge och vara med på en dag för PSCPatienter, och jag får inleda med några ord om mina tankar kring vad vi sysslar med!

Det andra riktigt roliga är att jag nu är Regional samordnare Umeå för organisationen MOD -Mer organdonation! Så där är målet att få till en grupp så vi kan ha en första träff (Vill du engagera dig kan du maila mig!) Varför har jag valt att engagera mig? Därför jag tror få människor inser hur viktig frågan är och hur otroligt sorgligt det är att Donationsutredningen utmynnat i att man ”tillsätter en ny utredning” -Det är tragiskt och illa och det gör att människor DÖR i väntan på organ.

IMG_0441

Och förutom mitt ideella engagemang och driv så jobbar jag ju också. Så himla gött att ha en varm och fin arbetsplats att få gå till…

Sedan har tv:n hunnit börja lukta konstigt och utstråla hetta så den hamnade ute på balkongen i ren och skär panik (har en ny nu! som är för stor!), jag har hunnit agera på bussen när en ung person började hyperventilera så det är alltså NU jag borde blogga varje dag men ibland är man mera upptagen av att leva!

Och just när jag skulle sätta mig ner och börja skriva detta inlägg fick jag ett meddelande på telefonen som var så intressant att det tog mig dubbelt så lång tid att få ordning på bokstäverna -Det är lite så mitt liv är just nu!

Det går framåt, det händer saker -Bra saker, stora saker, på riktigt och inte bara i mitt lilla mikrokosmos!

Saknar att skriva!

//a

2 kommentarer

30 minuter senare…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag har haft en ljuvlig och TYST påsk! Det har varit exakt vad jag behövde.

Så kom katten hem (levererad efter lång ferie med katten Elsa). Det kurrades och mjauades och jag sprang som en stressad hamster med mat och vatten och kardan.

Så flög dörren upp, katten drog ut på balkongen och sonen landade med väskor, fidget cube och tjattriga skräniga You Tube drogs igång innan jag hunnit säga ”hej”.

Så jag kramade om kotten, hämtade in katten och gick för att koka te. Jag tänkte på kontrasten till min lugna tysta påskhelg och livet som drog in som en vårvind.

Mitt filosoferande avbröts abrupt då jag tappade burken med teflingor i golvet -Det flög te likt chokladströssel över köksgolvet så det var bara att börja dammsuga!

En halvtimme är onekligen gott om tid!

Nu skall här lagas middag -Äntligen motiverat då det åter är ”fullt hus”! 

//a

PS: påtal om vårvindar… ångrade bittert att jag saknade MÖSSA när jag var ute och gick!!!

PS2: jag vill också sola och bada i Miami!!

2 kommentarer

Ciao!

Av , , Bli först att kommentera 15

Ibland kan man med fördel byta miljö. Åka på grönbete, andas frisk luft, hålla på att köra in i en björk och fastna hängandes på en ynka liten plogvall och liksom känna att man lever istället för att bara snora eller ynka sig över idiotkramper i gallgångarna!


Nu soffläge, eld, film å Fredagskassen från Ica Kvantum Mariehem! 

Man kan ha jobbigare fredagar! 🙂

//a

PS: finns somliga som vill hävda att jag körde in i en björk och att det inte bara var nästan… trams säger jag!

Bli först att kommentera

Hillbillies får trumf…

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Mitt i världens all galenskap kommer i alla fall en ljusglimt -Leif och Billy får egen serie på SVTPlay!

Men gudförbannat så himla roligt!

Nu växte SVT i mina ögon! Och Ugglan måste vara helnöjd, hon som lärt sig YouTube tackvare gossarna 🙂

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Bland elefanter & flygekorrar…

Av , , 2 kommentarer 15

Igår kväll hördes ett konstigt ljud från köket, som att någon dunkade något i köksfönstret. Jag gick och kollade läget och hittade katten Elsa intryckt bland mina blomkrukor. Hon stod på bakbenen och jagade en fluga som sprang omkring på fönstret, som fångstmetod använde hon sina stora mjuka tassar!

Hela dagen var lugn igår -kattmässigt alltså! Båda katterna låg som långa korvar här och där och sov i allehanda positioner, på allehanda platser. Så i natt har det varit som att sova bland elefanter och flygekorrar! Dom har turats om att dundra över mig (min mage, rygg, ben, armar) sedan har dom tydligen autobahn uppe vid huvudgaveln! Där kör dom som två höghastighetståg för att slutligen hänga i min garderob (som dom ÖPPNAR och klättrar upp i med dunder och brak).

Selma är som en nyfiken elefant som följer efter flygekorren Elsa. Elsa gjorde till exempel ett tjusigt graciöst hopp från ett skåp till en tavellist, grejen var bara den att hon tänkte knövla sig in BAKOM spegeln som står där uppe, vilket innebär att OM det vill sig illa får jag den i huvet! Alltså åkte ekorren ner från listen.

Att åka ner gillas inte av någon av katterna, det är så att jag ser deras små valnötshjärnor gå på högvarv för att hitta nästa grej att testa. Så Elsa accepterade inte att hamna i sängen, no way, hon flög vidare till mitt fönster -Där hon välte ner min lilla fina metall ängel och en gammeldags klocka med pling, plong och skrammel. När Elsa då förskräckt hoppade iväg kom givetvis Selma som skuggan och var tvungen att testa samma sak med dunder och brak som resultat.

Då klev jag upp! Även om klockan bara var 04:50. Dom såg mycket förvånade ut!

Jag var trött igår och sov mycket, som värsta sömntutan (blomman som inte vaknar förrän på förmiddagen!). Sjukstugan har börjat avvecklas och igår var även jag feberfri, allt går åt rätt håll.

Nu skall jag dricka kaffe och titta på Formel 1 racet som just startat i min lilla lya…

Katter livar onekligen upp!

//a

 

2 kommentarer

Dino-ben?

Av , , 2 kommentarer 24

Jag undrar vad som gömmer sig under mitt dra-på-lakan! På riktigt, jag är seriöst intresserad! För något är det! 

Ty jag har haft två katter som stått som jordfräsar i min säng denna natt och klöst hysteriskt. Min teori är att dra-på-lakan som sitter fast, inte korvar sig, inte går att knövla ihop är höjden av obegripligt för katter som gillar att dra och slita i mattor/täcken/filtar.

I allafall, detta vansinniga krafsande höll på driva både mig och sonen till vansinne -Vi är ju förkylda!!! Så sover vi, behöver vi sova, inte ha två katter som gräver efter dinosaurieben och reliker mitt i natten! För självklart var dom i sonens säng och krafsade likvärdigt frustrerat där!

Vaknade bryskt efter att ha slumrat till, insåg att det bara var att ligga blixtstilla. Ty runt min fot satt en katt som hade kopplat dödsgreppet. Det innebar att katten Elsa satt som en fingerapa runt foten, samtliga fyra tassar redo att klösa samt gapet löst greppat runt en tå…

Det är bara att hålla stilla, minsta rörelse och man får skylla sig själv…

Så jag har varit hyfsat fräsig i ottan. När jag sedan frågade hur sonen mådde och råkade säga ”lilla vän” fick jag allt höra…

-Men snälla, kalla mig inte liten, jag är bara tre cm kortare än dig!

Det är måndag! Jag får rapporter från människor jag uppskattar och älskar att vardagen rullar på utanför katt-krafsar-lyan!

Allt är gott, nu skall jag inhalera lite olemin!

//a

PS: dom KAN vara söta ibland! 

2 kommentarer
Etiketter: ,

100,6 grader F…

Av , , Bli först att kommentera 15

Farenheit-skalan känns hyfsat dramatisk. Det är lite sådant jag konstaterar efter att ha varit uppe sedan 04-snåret!

Den här gången är det sonen som står för febern och när den började pinna uppåt hörde jag att sonen vaknade, så jag klev upp och kollade läget -Det är lite fascinerande att man som förälder VET ungefär läget bara genom ljuden ens barn har!

Lite kaffe åt mig, paracetamol åt junioren och lite DvD-box som underhållning… Katten slår klackarna i taket och tycker livet äntligen är fest med människor som är uppe iNNAN hon behövt köra hela ”HLR-registret” för att få liv i oss!

Ptja… så lite Celsius till Farenheit omvandlare på det -Jomen det här kommer bli en helt strålande dag!

//a

Bli först att kommentera

Trust…

Av , , Bli först att kommentera 13

Vem kan man lita på? -Jo, man kan lita på katten.

Jag är ju duktig på att väva in larm i ottan i mina drömmar så jag litar föga på mig själv!


Därför har jag massor av olika larm som avlöser varandra -Just in case!

Detta behövs dock inte, katten kastar figurer från höghöjd i arla morgontimman, när hon vill ha mat!

Riktigt skönt att ALLTiD vara uppe med tuppen numera!

//a



Bli först att kommentera