Blixtblogga…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag älskar min adventsstjärna. Den är varm och röd och lyser verkligen upp denna årstid.

Att fixa adventsfeeling, pynta och greja har varit den största glädjen och friden. Jag har tillochmed strukit dukar! Jag har gjort små platser med dekorationer, jag har fixat med ljusstaken och jag har klättrat upp och ner i fönster.

Det här med adventsstjärnor… och sladdar… Jag känner att jag behöver ventilera det en gång till.

Jag satte ju upp min smått jättestora stjärna i vardagsrummet. När jag hade projektat fast den så började jag dra sladd, och behövde typ två meter till för att nå en kontakt. Alternativen var att köpa en längre sladd, dvs ta ner allt och byta sladd ELLER införskaffa en LED-källa som hänger som en kapsel i stjärnan.

Nu blev det så att NÄR jag skulle köpa den längre sladden låg LED-källan bredvid och då valde jag LED-källan.

Jag monterade ner stjärnan, fick ut sladden och monterade in källan i stället. Tryckte på timer-funktionen och hängde överlycklig upp min vackert lysande stjärna i fönstret.

Jag sökte efter en anvisning till LED-källan men hittade ingen. Dagen efter montaget började jag ändå fundera…

Hur skall den laddas? För detta var ingen källa med batterier utan den är helt enkelt uppladdningsbar.

Jag fick visioner om hur jag skall börja klättra i fönstret, dra in en laddsladd till källan och sedan ha en koppling till ett USB-uttag och därefter en lång skarvsladd för att kunna tanka ström… Å hur kommer det se ut? Sladdar till förbannelse som hänger ut ur stjärnan. Började googla och hittade information om produkten jag köpt. Den skulle g.i.v.e.t.v.i.s laddas iNNAN den togs i bruk, därefter skulle den lysa 8h/dag i 24 dagar på EN laddning.

Igår skred jag till handling. Jag klättrade upp i fönstret och lyckades lossa källan från gardinstången. Därefter lyckades jag med milt bändande få upp själva stjärnan och kunde fiska ut LED-källan. Sedan fick den ligga på laddning tills den lyste grönt. Det tog typ hela dagen att ladda upp den och därefter stod jag åter om aftonen och vinglade med omvänd ordning -Först lirka in källan, genom hållaren som finns i stjärnan, sedan vidare upp till gardinstången och fästa fast den med väl genomtänkt knut (gissar att jag kommer bli proffs på det där innan julen är över!).

Min tanke är… att det blev väldigt krångligt. Dom där stackars stjärnorna man har i sina fönster denna årstid vill man ju ska lysa jämt. Då är nog sladd nästan bättre för att hålla på med uppladdning/batteribyten blir ju ett smärre projekt hela tiden.

Får se hur länge det håller, nu lyser i alla fall alla stjärnor och det är så vackert.

Mitt hem doftar ljuvligt och det är en sådan skön känsla att allt har sin plats, för mitt i alla stjärn-projekt så har jag ”möblerat om” i mitt stora städskåp som jag har. Jag har också organiserat mitt generösa skafferi!

Så idag är det första advent och väldigt mycket har hänt! Jag skall baka en kaka för idag är det min soffa som fylls av gäster. Det blir ingen doft av saffran men väl av stearin. Jag njuter så jag nästan storknar och ser framemot en ny vecka, för nu börjar det rassla loss lite ”happenings” kring ett kreativt projekt som jag hållit på med.

Det skall bli så himla roligt!!

//a

Snö… YES!

Av , , Bli först att kommentera 19

Igår satte jag fart med advent…. Å jag har verkligen VÄNTAT! Och att vakna upp i dag och se de snötäckta träden… Jamen det är ju överslag i glädjeyra, julfeeling och hela paketet typ!

Igår exploderade det här hemma. Det första projektet var att få upp en adventsstjärna i vardagsrummet. Jag var lite osäker på om stjärnan… skulle passa…. eller snarare RYMMAS i fönstret. När jag testade med skapelsen i fönstret såg jag sonens ögonbryn skjuta upp i pannan. Jag såg hur han knep ihop läpparna för att slutligen säga …

-Den är stor!

Mmmmm…. den ÄR stor… vääääldigt stor… Men nu är det den stjärnan som gäller så jag fick möblera om hela fönstret för att den skulle… rymmas… placera om blommor, plocka bort grejer och ta ner annat dingel från gardinstången. Å sedan börjar detta sladddragande….Sladdar och lampor har jag men innan jag fått fast sladden snyggt och så vidare så hann jag börja googla på alternativ. Hittade en liten batteridriven ”kapsel” med LED-källa som man kan hänga in i just pappersstjärnor för att SLiPPA dra sladdar och skarvsladdar. Är seriöst nyfiken på den där uppfinningen. Får se om jag måste införskaffa en sådan. Det negativa med den är att den bara lyser 8 timmar för den har inbyggd timer. Å i denna mörkaste tiden på året tror jag 8 timmar är snålt tilltaget.

Jag hann fixa en gigantisk kruka med enris också, med belysning och bollar till min balkong och jag väntar med spänning på att se om den får vara ifred eller om skatorna kommer att gå bananas, små jul bollar brukar vara frestande för skator.

Jag bytte gardiner i köket och hängde upp diverse julförknippade prylar. Någon sladdstjärna blir det inte i något fler fönster i detta hem. Det får bli stjärnor på FOT.

MEEEEN det var inte adventspyssel jag tänkte skriva om utan om KREATiViTET.

För jag har hållit på med ett projekt typ hela hösten som blev ”färdigt” i förrgår. Det innebar att det var första dagen jag inte skulle älta mitt verk. Det blir en viss tomhet när punkten är satt. Nu återstår bara det där ”goa” kvar, det som är väldigt roligt och lustfyllt tills det är dags för publicering.

HÄR…. slutförde jag mitt projekt… I en fenomenalt skapad koja UNDER mitt skrivbord. Jag har filmat vissa sekvenser därinne för social medier för att demonstrera arbetsmiljön med svårt vinklat huvud där inne. Söker man bra LJUD får man skapa förutsättningarna.

Har även fått glädjen att vara ute i skogen och filosofera. Det är så oerhört skönt att känna att man hittar sin väg, ni vet, den där helt EGNA vägen. Det är en befrielse och lättnad och plötsligt blir framtiden klarare. Man får en riktning.

Mest av allt är jag glad över allt roligt jag upplever! Herregud vad jag har skrattat och att NÅ dit, till det inre skrattet är fan något att vara tacksam för. Å att nå dit på egen hand är en trygghet. Så nu fortsätter mitt kreativa arbete i flera former. Inte bara skrivandet utan på flera sätt.

Å jag har min helt egna anteckningsbok att skriva ner mina idéer.

Denna bok har min medsyster låtit trycka upp åt mig, med min målning, med min ängel på… Min ängel som påminner om att vi alltid rör oss framåt och aldrig tillbaka!

Å det här är bara början…

Nu ska jag absorbera snön, är så yster att jag skulle kunna kasta mig ut som en hund å rulla runt!

//a

 

Lützendimman…

Av , , 2 kommentarer 15

För länge sedan såg jag ett avsnitt Master Chef Junior och jag blev helt trollbunden. Där och då konstaterade jag att jag inte kan laga mat. Jag kan få fram föda på bordet, men jag kan banne mig inte laga mat i jämförelse med kidzen. Jag kan laga husmanskost utan koriander och krusiduller. Jag är matskeptiker som gärna håller mig till bekanta områden när det gäller sådant som skall ätas. Jag accepterar att vi alla är olika när det kommer till våra smaklökar.

Det var dock inte dit jag var på väg.

Det var middagslagningen. Jag kan, vid min diskbänk känna stor glädje att tillreda älgkött, hacka sallad, fixa och krydda. Idag blev det dock lite annorlunda. Det skulle tillagas fisk i ugn (till sonen) och isterband (till mig, fiskallergikern). Vi skulle båda äta både lite potatis och broccoli. Jag skulle dessutom ha rödbetor. Potatisen var nära på klara, broccolin perfekt tajmad och fisken hade sina minuter kvar i ugnen. Jag hade förberett stekpannan (å jag veeeeet att den är väldigt bra och effektiv, blir riktigt het) med mitt isterband. Sedan började jag läsa en text som jag pysslar med.

Ja, då är det liksom den stickande lukten som får upp mig på fötter. Isterbandet ligger och ser ut som det skall explodera. Det ryker som bara den och jag vänder på eländet, å korvens ena sida är förvandlat till grillkol. Det går bra tänker jag, det går att peta och skära lite så där, innan jag hinner vidare inser jag att även nästa sida är på väg att förkolna, det känns plötsligt som att det är på väg att spåra ur. Jag står med stekpannan i diskhon och funderar på om jag bara skall hälla ut kolresterna men virrar tillbaka och ställer pannan på en annan, kall plats på spisen men pannan är råhet så jag måste ändå fortsätta härja runt med isterbandsresterna i stekpannan. Jag tittar ut i hallen.

Jag ser typ, ingenting. Det är bara dimma.

Jag kastar mig därför ut i hallen och börjar vifta frenetiskt, vrålar åt sonen att få upp dörren till uteplatsen. Han i sin tur undrar vad som står på medan jag sladdar vidare mot köksfönstret och sliter upp vädringsluckan. Jag slajdar mot spisen och får på fläkten på hösta kapacitet, det låter som att en helikopter hoovrar i köket. Kastrullerna kokar.

Fisken skall ut och broccolin måste räddas. Potatisarna åker av spisen och vatten slås av. Mitt isterband ligger och ryker som en kolhög.

Jag går till vardagsrummet och kan för mitt liv inte begripa hur det kan vara så dimmigt?! SÅ jäkla bränt har det väl ändå inte varit.

Det är när jag slutligen sätter mig ner för att äta potatis, broccoli och rödbetor jag förstår… att det är mina glasögon som drabbats av svår dimma när jag hängde över spisen.

Ibland blir jag så sjukt trött på mig själv.

Men sonens fisk blev tydligen god.

Alltid något när Lützens berömda dimma slår till.

//a

Logaritmer, primtal och Super Mario…

Av , , 2 kommentarer 19

Jag har aldrig varit ett geni i matte i skolan men jag hade hyfsat bra slutbetyg i matte från gymnasiet. Jag minns att jag verkligen funderade på NÄR jag skulle använda derivata i verkligheten. Idag kan jag inte svara på VAD derivata är. Spontant tänker jag på någon form av lutning men har ingen aning om jag är rätt ute.

Igår utspelade sig en form av dialog i bilen, eller dialog och dialog, det var två som pratade TiLL varandra men inte riktigt MED varandra.

Sonen diskuterade matematik med mig i bilen. Det började i primtal å jag, mitt ljus, undrade exakt VAD primtal ÄR -Då var jag en nöt! Å sedan följde en utläggning kring detta. Så långt är jag med i diskussionen, därefter spårar det ur. Vi hamnar i derivata, det pratas om logaritmer och om värdet (e). Jag förstår inte alls vad som sägs.

-Vad är e? frågar jag förvirrat där jag plötsligt slänger mig in i diskussionen

-Men e…..

-Ja men vad ÄR e???

-Men en konstant, 2,718

-Va?

-Ja?

-Som pi?

-Jamen pi är ju…. asså e används när vi jobbar med logaritmer!

-Vad är en logaritm?

-Men snälla…. (Jag riktigt hör hur sonen ber mig att bara ge mig, sluta fråga),

Nu följer en viss dialog mellan min far och min son, dom två kan diskutera obehindrat med varandra. Dom talar samma språk. Jag hör ju vad dom säger men tittar ut över träden och trafiken för det som sägs är fullkomligt abstrakt och obegripligt.

Mitt i deras dialog flikar jag in med en fråga igen

-Men vad ÄR det? för jag vill så gärna förstå

– Men ALGEBRA! skriker nästan sonen frustrerat.

Farsan börjar skratta åt den smått förvirrade, hetsiga dialogen mellan mig och min son därefter lägger sig tystnaden i bilen. Jag förstår fortfarande inget om exponentiella samband och hur derivata eller logaritmer passar in.

Vid frukost frågar jag försynt… Exakt vad är algebra? Sonen orkar inte ens gå igång utan ber mig googla. Google tappar aldrig tålamodet eller skriker NÖT. Vad är Algebra -Jahaaaaaaa…..Ekvationer med X men säg det då! ! Det är fan inte lätt att hänga med vissa dagar må jag säga.

Å på tal om min far, han har blivit Super Mario, för han har hållit på att installera en dusch i tvättstugan. Det tog bara fem besök på allehanda fixarefrassebutiker för att hitta rätt övergång och koppling för projektet men nu är det löst. Det har varit ett nöje att höra hans bestyr över felaktiga övergångar och antalet delar som inhandlats OCH lämnats tillbaka. Roligast var när han höll på gå banans när själva slangen skulle på för inget passade….. TILLS han hade tagit bort de skyddande plasthöljerna 😀

Matematik är abstrakt för mig, fullt av konstiga ord, regler och formler, förvisso gillar jag logik MEN jag förstår inte hur man kan ha en dialog om matematik? Matematik är tal som skall lösas med penna och papper, att sitta och PRATA matematik är beyond mitt intellekt. Det är väl just därför jag har en offspring som är som starkast i matematik och fysik. Jag kan berätta hur det KÄNNS när jag försöker tala om matematiska termer men begriper inte ett skvatt. Sonen förstår termerna och kan applicera dem men kan inte för sitt liv förstå hur det ens kan kännas att diskutera saken. Någonstans har vi utbyte av varandra, men i mörkret i en bil blir det frustration, komik på hög nivå och två individer som inte alls begriper hur den andre tänker.

Jag tänker att någonstans utmanar vi varandra.

Jag är så innerligt stolt och tacksam över våra olikheter, det är en rikedom, som att få ta del av helt okända världar.

//a

Hide and seek…

Av , , 8 kommentarer 17

Det har blivit ett nytt äventyr att vakna.

Jag har fått lov att införskaffa en bettskena eftersom jag börjat pressa tänder så kopifruktansvärt. Jag har vaknat otaliga nätter av att käkarna är så hoppressade att jag varit tveksam till om jag kan bända upp dom. Jag pressar tänder så jag har ont i huvet. Alltså fick jag gå till tandläkaren för att ta tag i problemet.

Första natten kunde jag inte sova alls, för det kändes ju som att jag hade en gurkskiva i munnen. Typ som när jag var liten och verkligen, verkligen VILLE ha tandställning. Jag var kreativ redan då och brukade därför ta en stor gurkskiva och liksom bita ut en tandställning som jag därefter åt upp.

Bettskenan som kom från tandläkaren är allt annat än ätbar. Den är formgjuten efter mina tänder (och den där pastan som man gör avtrycken i är nästan panikartat obehagligt!) och tanken är givetvis att skydda mina tänder.

Nu har jag haft bettskenan någon vecka och nu börjar det bli intressant på riktigt. Jag vaknar nämligen och  konstaterar att jag inte har bettskenan i munnen.

Därefter börjar letandet.

Igår återfann jag bettskenan längst nere i sängen, ovanpå  täcket, under en kudde. Härom dagen låg den under min axel. Det är således lite rörigt kring den här historien. I natt har jag ånyo legat vaken mest för att ha koll på vart jag har skenan.

Detta är tydligen en vanlig förekommande aktivitet som folk med bettskena pysslar med. Mest förundrad är jag över hur jag får av mig den och kastar bort den utan att ha minsta minne av det inträffade.

Det är ånyo en grå dag, jag längtar efter snön och vackra vinterdagar!

Tills dess fortsätter jag mitt skapande med en god kopp te!

//a

Frihet…

Av , , Bli först att kommentera 17

Idag är det Allahelgonaafton och vi tänder ljus för dem vi älskar och minns.

Jag tänder mitt ljus vid min skulptur från Willow Tree som heter Happiness. Texten som medföljer figurinen lyder ”FREE to sing, laugh, dance….create!” Jag tänker på dem som inte finns men även på alla jag älskar som faktiskt lever. Det gör jag ofta nu -För det är stort! Och vi skall säga till dem vi älskar att vi uppskattar dem i våra liv. Varför vänta?

Min lilla figurins budskap är väldigt vackert och ligger mig varmt om hjärtat.

Denna helg kommer gå i skapandets tecken då den sista punkten för min epilog skall in!

//a

Heart gold, Soul silver…

Av , , 2 kommentarer 16

Vilken härlig helg det varit! Jag har målat, jag har lagat god mat, jag har varit ute och shoppat men framför allt har jag haft intressanta och givande diskussioner -Om konst, livet, ljuset och framtiden! Det är ett konstant nätverkande på sätt och vis och den springande punkten är alltid -Kreativiteten.

Jag har målat en tavla som heter Heart Gold, Soul silver -Jag testade ett litet tips som Mia Makila gav till mig och jäklar… Då hände det grejer på duken. Ingen ängel denna gång utan något helt annat. Skithäftigt att utvecklas på något sätt.

Jag har även blivit godkänd i mina skills att steka entrecote av sonen och jag gav mig själv godkänt på råstekt potatis!

Det är lite så jag reflekterar, mellan högt och lågt. Mellan den flyktiga kreativiteten och det faktum att maten skall fram på bordet. Mellan tidlöst ljus och lugn och tvättstugan. Det är just dom kontrasterna jag älskar. Dom små glimtarna när allt bara smälter ihop och blir LiV!

På tal om aktiviteter som Höstljus, så undrar jag hur många som tagit sig tid att vandra genom skulpturparken på Umedalen? Jag har försökt förstå några av konstverken då det är skönt att gå och reflektera. Om någon har någon favoritskulptur får ni gärna lämna en kommentar!

Var redo på att mitt eget hår skulle ha blivit ett konstverk i stil med blåbär, men Frosty Lillac gjorde bara det den skulle.. Alltså inget blåbär i sikte!

//a