E4:an hemåt…

Av , , 4 kommentarer 26

Jag bygger upp ett hem! Det är frihet och det rör mig. Idag fylldes jag av sådan där ovanlig känsla, där jag faktiskt kände den flyktiga känslan av glädje. Det var när jag köpte skurmedel på Rusta. En hel kärra fylld av disktrasor, tvättmedel, skurmedel, det där nödvändiga som finns i ens hem. Jag börjar från ruta noll. Jag äger inget, jag har inget, jag är en tabula rasa.

Det som slog mig var att det skulle få lukta gott, vara rent och det skulle få vara mina saker -Utan diskussion kring städfrågan! Utan diskussion om vart man lägger prion, utan diskussion om ett enda jävla skit faktiskt.

Jag har fått höra att OM jag skulle välja att återvända till Umeå, så skulle det innebära att jag var en feg, svag jävel. Har även fått höra att det skulle vara så jävla bekvämt. Jag håller inte med. Min resa sedan december har varit allt annat än bekväm. Den har varit allt annat än enkel. Det har i sanning varit den svåra vägen, den hårda vägen och den sanna vägen för mig att gå. Det har krävt styrka att inte ge upp, det har krävts vilja för att orka överleva. Den har varit ensam, utsatt, skrämmande. Det har varit en resa genom total själsdöd, till att i alla fall orka stå upp och försöka få rätt hjälp. Det har varit att med huvudet före bearbeta, förstå, acceptera och sedan rota bland pusselbitarna. Det har varit att försvara det jag trott på men sedan succesivt fått bevis på att allt blott var ord -Inget annat! En pusselbit kommer för alltid saknas. Så är det bara.

Så här har förövrigt mitt liv sett ut sedan december. Så litet kan livet vara när man har modet att våga gå. När man någonstans i mörkret förstått att ”jag förtjänar ett bättre öde än denna själsdöd”, när man någonstans lyckats pejla av att allt man reducerats till är en slav, en börs, en slagpåse, en kräkpåse. Jag är ledsen och jag är tacksam. Jag är så tacksam över varenda del av mig som återvänt. Så tacksam över mina vänner som finns där. Är så oändligt tacksam över att idag inhandlat skurmedel och disktrasor, när man levt med ingenting, är det minsta lilla allt!

Jag är långt ifrån färdig, men mina ord börjar nå ut och jag har disktrasor. Det är allt!

Vill varmt rekommendera r.h. sin –Böckerna är fantastiska! Har två sedan tidigare och beställde bland annat denna för någon månad sedan! Som sagt outstanding, kort och koncis. Titeln på denna bok är alltså ”she´s strong, but she´s tired!

Jag orkar inte läsa just nu, om det inte är poesi, utan lyssnar på ljudböcker. Lyssnar, slår av, slår på, byter bok, börjar om. Jag låter det vara så just nu. Musik är fortfarande bäst att lyssna på, gärna högt! Det är faktiskt det enda ljud jag fixar utan att studsa till!

Övriga saker som äntligen är på plats är mina nya glasögon är väl extremt symbolist att ha bytt glasögon och att se saker ur nya perspektiv!

Utanför skiner solen, ännu en fantastisk vårdag, snart är sköna maj här! Det känns som att tiden varit ett vacuum och tiden är väl det enda vi faktiskt inte kan forcera hur gärna man än vill.

Vad jag vill är att att mina saker får ta plats, att känna trygghet när jag lägger mig i sängen på kvällen och att aldrig mer behöva känna mig rädd i mitt eget hem någonsin igen! Aldrig någonsin ha en tallrik som flyger över köket för att det är för rörigt eller se en dörr bli nerslagen för att någon känner sig ifrågasatt. Nä fy fan för våld i alla dess vidriga former!

//a

En ren naturupplevelse…

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag avhandlar en hel del bisarra ämnen i min ensamhet, det börjar kännas som att jag är redo för såväl lagerbladskrans som doktorshatt faktiskt.

Annat som ramlat i fokus denna helg har varit djurlivet. Såg en skogsmus (eller annan liten gnagare!!) som kom löpande längst vägen för att sedan dra upp för en snöhög i en rasande fart och sedan försvinna ner bakom kullen. Kan förstå poängen med att dom är snabba för den var väldigt exponerad på den vita snön och med tanke på att en slaguggla siktats i stugan gör den nog bäst i att hålla farten.

Hackspetten har hållit låda i aspen och det verkar som att den försöker mata in frön från fröautomaten i trädet?! Ytterst märkligt.

Mest märkligt kändes det nog ändå när jag fortfarande satt med morgontofs och kaffemugg och surmulen tittade ut, och ser en ren (!!!) segla upp bakom snön. ”-En ren” sa jag rakt ut varpå mina föräldrar undrade om jag var helt väck, tills dom faktiskt såg den ensamma renen som yrade runt utanför stugan. Den ensamma renen gick runt på skaren för att slutligen ge sig ut på isen och försvinna. Jag kan ju förstå att den äldre generationen trodde jag yrade, jag är inte jättefestlig att ha att göra med, jag kommer och går lite som en strövren, ut och in i storstugan, försvinner in i hörlurar och ljudböcker som jag inte kan koncentrera mig på. River upp min duk som för att jag inte begriper hur dom menar mönstret. Det är lite rörigt. Kände nog en viss samhörighet med renen som klev runt, tittade avvaktande på mig innan den helt lugnt strövade vidare.

Jösses, innan helgen fick jag ju lite input också! Så här i covidtider är det synnerligen inte det vanligaste. Jag var faktiskt på Ikea, kan inte för mitt liv begripa hur det förr i tiden kunde kännas som julafton att få besöka Ikea i Sundsvall. Jag hittade det jag kom för att finna och tog faktiskt en kaffe också -Måste verkligen berömma dem för hur de arrangerat fiket! Max en person/bord och de som vägrade blev tillsagda. På tal om covidvaccin börjar jag känna att jag tar vad som helst, sputnik eller Astra, ge mig bara något! Denna pandemi, i synnerhet förra våren, med karantän är allt annat än trevliga minnen. Den enda humorn med isoleringen förra våren är det faktum att två balar skithuspapper inhandlades som OM det var det som skulle behövas -Kanske för att bygga ett fort att gömma sig i möjligtvis! Med isolering och nedstängningar har våldet i hemmen ökat, kvinnojourer har fått jobba för högtryck för att hantera pandemins effekter.

Det är i alla fall en helt ny vår, naturen vaknar, jag ser knoppar på träden och försöker ta mig tid att betrakta det -Någonstans vet jag ju att just sådant skall vara bra för sönderstressade själar.

//a

Shades of grey…

Av , , 5 kommentarer 20

Mitt hår… Nu ska vi snacka om mitt hår! Det känns lagom faktiskt. Jag har tillslut kunnat ta mig till frisören och fixa till barren. Jag har inte förmått mig tidigare, inte vetat vad jag riktigt velat. Bara topparna blev det i december. Idag fick längderna flyga, lugg är klippt och sedan blev det foliepaket och nyanseringar till tusen. Det är en besynnerlig process och synnerligen känsligt det där med hår. För vissa i allafall, i synnerhet för mig.

Jag har sett kvinnor långt upp i åldern som fortsatt färga sitt hår, väldigt snyggt men också väldigt tröttsamt, att liksom aldrig nå frid med att håret faktiskt grånar med åren. Jag är rätt gammal nu, och jag har relativt många gråa strån på huvet men jag har länge färgat håret i allehanda kulörer. Jag har varit väldigt mörkhårig med väldigt röda slingor, jag har varit väldigt mörk med koppriga längder och att sedan komma på att börja ta fram den naturliga färgen innebar en avfärgningsprocess som typ är en helt egen vetenskap. Det skall alltså färgas å trixas innan man uppnår det naturliga också! Ta fram det gråa, men det KALLA gråa, ingen gammal banangul gammal synd som ligger å retas där bland stråna!

Jag tog vrålåket till frisören när det var dags att nu göra lite slag i saken. Det var en ynnest att susa fram på min fina cykel, hel, lagad och oerhört lätttrampad. Växlarna satt där dom skulle och däcken var spänstigt pumpade. Sedan fick jag susa hemåt med mitt lite kortare hår, i mera gråa/ljusa nyanser. Mer harmoni på huvet, så nu återstår att bara nå dit innanför pannbenet också.

Det är så galet mycket som upprör mig just nu och om någon säger åt mig att andas i fyrkant en gång till då tror jag faktiskt att jag exploderar på riktigt.

Därför kanske det finns något filosofiskt med att jag lyckades klippa sönder mitt nästan färdiga bokmärke som jag har pysslat med -Kan säga att det egentligen krävs ett Hubbleteleskop för mig för att kunna jobba med dessa ytterst små maskor och nålar -Har lagt dit en läkeroltablett så formatet får ett perspektiv.

De minimala mormorsrutorna är väldigt söta men jag med min ålderssynthet håller på bli bananas. Att sedan virka med svart garn som är helt hopplöst att se gör det hela till en utmaning, som jag alltså råkat klippa sönder -Heja mig! Detta påminner mig att försöka förmå mig att ringa och jaga efter mina nya glasögon som jag väntat på i flera veckor nu. En annan sak som jag starkt överväger är en pannlampa för mitt virkande! Jag är fullkomligt allvarlig.

Fast först skall jag elda, jag skall elda mina ord som jag kräkts ut på massor av papper senaste månaderna.

Det finns något helande i att sätta orden fri

//a

Vrålåket…

Av , , 2 kommentarer 25

Jag kommer ihåg när jag var liten och man började dra i cykeln- Man inspekterade vägarna, kollade om det var bar mark eller om det var snö/is kvar. Sedan slets cykeln fram. Kedjan skulle smörjas och däcken pumpas, det hände att hinkar och svampar flög fram och så fick cykeln lite puts. Jag minns känslan som liten, att cykla, det var frihet! Hopprep knöts runt styret och så kunde man dra i hopprepet i stället för styret och leka att man hade en helt egen häst!!! Eller fästa spelkort med klädnypor så det smattrade när man rullade fram!

För många år sedan köpte jag en ny cykel! Jag hade då harvat mig fram med en svart Kronan cykel i flera år och jag var vansinnigt less. Den var skön att sitta på men den var vråltung, stor och jobbig! Så när jag köpte min cykel var jag galet nöjd.

Den är supersmidig att cykla med, lätt och den har inte hundra växlar som kan tjorva. Den har dessutom fotbroms och framlyset lyser jämt, med ett riktigt bra sken, inga dumma löstagbara lysen som man glömmer/inte har batterier till etc.

Nu har dock min fina cykel sett lite deppig ut, någon hade ryckt bort hela framlyset, där hängde bara en sladd, kedjeskyddet hade övergått från vitt till plastigt gult samt gått sönder, någon har kört sönder framdäcket med tillhörande punktering och det har givetvis inte lagats. Dessutom saknas nyckeln.

För vem tänker på en cykelnyckel mitt i vintern när man blixtevakueras? Någon cykelnyckel har inte dykt upp med posten så jag tog med mig cykeln till en verkstad och bad om hjälp. De behövde kvitto på cykeln för att kunna fixa låset åt mig -Vilket jag respekterar!

MEN om jag nu inte fått med min cykelnyckel, vad är då oddsen att jag har kvar ett snart tio år gammalt kvitto?

Jag vände mig till butiken där jag köpt cykeln och trots att det snart gått 10 år sedan jag inhandlade mitt vrålåk kunde de ta upp mitt köp i deras system och därmed kunde jag få bevis på att cykeln faktiskt är min!

Så idag har jag fått hem min cykel, den är så himla fin! Går som en racer och den har fått lite ny färgsättning!

Jag hoppas på samma känsla när jag skall till frisören nästa vecka, i synnerhet att börja gå som en racer!

//a

 

På tal om fåglar…

Av , , 2 kommentarer 17

SVT Västerbotten har publicerat ett inlägg om fyra årige Edvin som briljerar när det gäller fåglar.

Kolla in när han tävlar med Berno! Det är helt klart det bästa klipp jag sett på länge, vilken fantastisk kille!!! Jag och mitt kämpande för att identifiera fågeln till olåten i träden gör att jag hyser en grym respekt för denne unge man!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/fyraarige-edvin-kan-namnet-pa-over-hundra-faglar

Jag har bett om tillstånd att få länka till klippet

Med detta avslutar jag påsken 2021

//a

Gaphalsen…

Av , , Bli först att kommentera 16

Gaphalsen är identifierad! Ja, jag är väl medveten om att även jag gapar och larmar när jag sjunger men nu snackar vi fågeln som låter genom väggarna.

Det var ju ett sökande av fågelljud igår men hittade icket rätt. Idag vid lunch fick fröautomaten påhälsning. Jajjemen, det är en fågel som inte är blyg, som är stor och som hänger sig UNDER automaten och liksom ligger och knaprar frön och spottar skal. Talgoxen och domherren sitter snällt på kö på olika grenar och väntar på sin tur medan den där retstickan ligger och kalasar och mumsar.

Jag och päronen har haft rätt kul åt den där krabaten och nu konstaterade vi att den åter intagit pole position. Vi konstaterade att den verkligen TAR plats varpå jag spontant sa, det är väl den där gaphalsen som låter i träden. Varpå jag var tvungen att googla upp ljudet.

Större hackspett (källa: Fagelsang.se) är gaphalsen som spottar fågelfrön så att sorken numera galopperar upp och ner i snön för att rensa….Fågeln är inte direkt svår att känna igen till utseende och den har då ett högst utmärkande beteende också.

Kollade även upp i Nya fågelboken Sverige och Europa* (utgiven av Prisma) hur lätet skrivs i text ”…Högt, skarpt, avhugget ”tjick”…” (sidan 232)

Mysteriet är löst! Tackar min läsare Malin för tipset om appen BirdSongId -Den skall laddas ner pronto!

//a

 

*Nya fågelboken Sverige och Europa, Teckningar Peter Hayman, Text Rob Hume, Svensk bearbetning Lars Imby

The Sound of Silence…

Av , , 4 kommentarer 14

Att sjunga är rätt gott, det gör något med ens kropp och själ, man slappnar av, man blir glad. Jag tillhör den kategori som gärna sjunger och jag bryr mig inte om att omgivningen lider, faktiskt! Så jag har vrålat i min lilla stuga (där det ena dagen varit 14 grader för att under natten toppa 30 grader med medföljande behov av vatten och svår svettpanik!). Jag har vrålat The Sound of Silence (versionen från 2015 av Disturbed).

Denna fantastiska låt skrevs av Paul Simon som då var 21 år. Den var med på Simon & Garfunkels debutalbum som utgavs 1964 och blev inte direkt en hit, utan var tvungen att arrangeras om innan den exploderade. Japp, jag har googlat!

Anledningen är för att texten är fullkomligt fantastisk och det är väl egentligen texten jag verkligen lyssnat på -Vilket är ironiskt med tanke på låtens faktiska budskap.

Olika källor refererar till olika intervjuer, även livespelningar där detta skall ha förklarats och kort och gott drar jag slutsatsen att det handlar om människors bristande förmåga att kommunicera med varandra. Att vi ofta pratar utan att någon lyssnar. Eller lyssnar utan att höra. Den som är intresserad kan googla dra sina egna slutsatser.

Jag har varit ute och spankulerat, tagit pulsen på skogen och naturen. Det resulterade i att ett fågelläte behövde identifieras -Har inte lyckats ännu men en fågel är det som sitter och låter ute i träden och så pass högt att jag hör den genom väggarna. Högt och tjutande är det! Tänker inte ens försöka mig på att beskriva lätet. Min mor är så himla hjälpsam, sliter fram fågelboken och refererar till olika läten… typ tjiiirp tjiiiirp… Men på riktigt… vem känner igen ett läte med hjälp av dessa besynnerliga formuleringar? Har en nyvunnen respekt för fågelskådare som faktiskt GÖR det! Jag är inte där!

Jag gick utan musik och utan virkning för händerna för nu bromsar jag in. Det är tid för det och jag behöver verkligen vila, med det sagt har jag trots allt hunnit virka en duk! Återstår bara lite trådar som skall fästas.

Annars suddar jag runt i min lilla stuga och det är mycket som kommer ner på pränt med hjälp av penna och papper -Vilken frihet det är att kunna skriva ner sina tankar och funderingar, känslor, drömmar, mål utan att behöva berätta eller visa vad som skrivits. Eller att bli konstant störd så att det inte går att skriva…. Att vara fri i skrivandet är så oändligt viktigt för mig. Ingen skall någonsin ta ifrån mig den rätten igen.

Påsk firas väldigt diskret i år. Vill inget annat. Vill bara vara, gärna sova men det går så där, runt 03 klev jag upp och kokade kaffe för då hade jag snurrat i kylan och lackade ur. Därefter slocknade jag som ett ljus…

Ibland är det riktigt klokt att göra tvärtom!

//a