Hålla käften? -Öh, nä!

Av , , Bli först att kommentera 20

Det är så väldigt mycket vi människor måste förstå. Saker som man verkligen gärna skulle ha sluppit att begripa. Sedan får man förvisso välja hur man gör -Vill man förstå eller vill man vara ignorant. Väljer man att vara ignorant skall man inte heller ge sig in i debatter man inte hanterar eller har kunskap att diskutera. Det är min filosofi.

Sommaren har blivit höst. Idag tog jag en promenad och hade för första gången på mig en knallröd vacker sjal runt halsen. Lite skönt att inte behöva frysa. För har man frusit är man tacksam när man inte behöver göra det. Jag gick och tittade på träden. Jag tittade på hur löven skiftar färg. Hur övergångarna faktiskt ser ut. Jag har blivit mer intresserad av sådant och det har nog att göra med att jag målat så kopiöst mycket denna sommar.

Jag har målat vreden, jag har målat sorgen, friden, friheten, tacksamheten. Jag har målat traumabandet, jag har målat striden, jag har målat änglar i alla former och skepnader, i klänningar, nakna, med rött hår och blått! Dom representerar kraft. En ängel har fått riktiga vingar och hänger nu i en medsysters hem! Det var självklart att just den första ängeln skulle dit eftersom kontakten med just denna kvinna helat mig på så många sätt. Bekräftat och vittnat om allt jag känt och upplevt. Våldet är gränslöst och det är även den förståelse som finns i kölvattnet av apokalypsen!

Min epilog som publicerades av @epilogenpodcast skrevs av mig. Nu har jag målat och jag har valt att sätta text till flera av mina tavlor. Det handlar om att ta tillbaka narrativet i sitt eget liv. Jag hoppas jag kommer fortsätta måla för det är så roligt att se vad som skall komma ut när jag sätter igång. Just nu målar jag ett stort träd a’la Yggdrasil som skall hänga i hallen! Där grenar och rötter möts, där himmel, jord och underjorden är djupt förenade. Helhet. Frikking balans!

Hålla käft? -Nej tack!
Av: Anna Holgersson

Det är bara ett traumatisktband!
AV: Anna Holgersson

Friheten!
AV: Anna Holgersson

Denna dag har jag förutom promenad suttit och målat, fixat, duttat, petat, grejat, fixat.

Lite så är läget just nu! Det är bra. Jag tror fan min röst börjar höras igen och det är något att glädja sig över om något. För att sitta stilla, hålla käften och lyssna jävligt noga tänker jag aldrig göra igen! Jag hörde liksom nog. Jag har liksom lärt mig tillräckligt just nu

Vad jag däremot gör med glädje och ser framemot är att få göra en uppföljning på min epilog! JAG…. jag har blivit tillfrågad att göra en möjlig julspecial, men YÄS! Självklart vill jag det. Vad ska då den handla om? Det får bli en spännande smällkaramell men tyst tänker jag aldrig bli igen!

//a