Etikett: djur

Katten musen…

Av , , Bli först att kommentera 8
Katten... Numera runt 06-tiden, trött och utslagen :-)

Katten… Numera runt 06-tiden, trött och utslagen :-)

”-Men HUR var det framme hos piloten i flygplanet?”

”-Du det var katten musen tiotusen knappar Hejdå!”

KLICK

Så lät samtalet med min yngsta brorson för några år sedan när han fått gå fram till cockpit efter att ha ritat piloten iform av Svamp Bob Fyrkant. Kort och koncist svar.

Våran tid som kattvakt börjar faktiskt sjunga på refrängen och jag kan mycket NÖJD konstatera att jag lärt katten några nya otyg :-)

Från att ha varit en päronkatt som skulle i säng runt 22 och upp 06 har han nu lärt sig att sova på mitt pussel eller på vardagsrumsbordet med oss på kvällarna. 06:00 är bara att glömma. Katten sover numera lugnt och är inte hungrig, vaken och igång förrän runt 9:30

Sedan har jag lärt honom att när man handlat och kommer hem med PAPPERSPÅSAR då får han en att leka med. Jag klipper bara sönder handtagen så han inte kan strypa sig själv och därefter roar han sig med en form av titt-ut-lek.

Jag måste besöka djuraffären och köpa mera ”blötmat” åt katten. Jag har fått lära mig att katten skall ha blötmat i SÅS och inte i GELÉ…

Jag måste säga att det är med blandade känslor vi lämnar denna kurrmaskin. Det har varit ett hell vissa dagar då det barn flugit in och ut genom dörrarna och katten smitit ut, det har varit SVÅRT att inte få ha dörrar och fönster öppen på vid gavel när det varit kvavt och hett om nätterna. Det har varit ÄNNU mera att tänka på när man skall iväg någonstans att även få med ALLT till katten. Och en katt av denna kaliber kräver omvårdnad. Det är absolut inte någon som man bara kan lämna hur som helst. Han vill borstas och kammas, han skall ha sin dos medicin, han vill ha och kräver närhet och uppmärksamhet. Ett djur är ingen leksak som man kan lägga undan och ta fram vid tillfälle. Det är en levande varelse som behöver omsorg.

Detta är en social och oerhört GO katt som vill vara där vi är. Han kan dra sig undan om det blir för stolligt men vill ändå vara med på till exempel barnens disco?! Han har funnits där jag varit. Han har sovit på min arm, han har kurrat vid min sida. Han är verkligen ett roligt och personligt sällskap även om han är en crazy cat!

Kiddo och hans vänner har blivit snudd på kattupphittar experter då dom nästan dagligen skickats ut på kattjakt när vi noterat att katten lyckats öppna skjutdörren -Och hur han lyckas med det är snudd på ett mysterium då inte ens vissa av polarna till sonen får upp den!

Jag tror att under den här långa tiden har katten anpassat sig till oss, han har lärt sig våra vanor och accepterat det. Vi har i våran tur fått anpassa oss till att ha en katt att tänka på.

Sommaren är full av katter och jag hoppas att alla som låtit sina barn få katter lagom till sommarlovet också fortsätter att ta hand om djuren när hösten kommer. När hösten kommer här har Ugglan och Tarzan den stora glädjen att få en katt med mera ”moderna” vanor :-) men något säger mig att katten kommer må gott när allt blir som vanligt. När hans vanor blir helt återställda. När han kräks hårbollar PÅ mattorna och inte bredvid, när han får gå i säng 22:00 och kliva upp 06 för att då bli buren och kliad av Tarzan i minst 10 minuter…

Jag vill ta bort kattnätet från min balkong, jag känner mig snudd på inspärrad, jag vill få slappna av och inte behöva oroa mig för att katten smiter varje gång dörren öppnas av ett barn (ty i vårat hem öppnas dörren 120 gånger/minut  känns det som vissa dagar!). Vardag… jag längtar efter vardagen helt enkelt och det tror jag katten också gör efter denna semester!

Vi är vanedjur allihopa!

//a

Gnaffade kotte…

Av , , 2 kommentarer 13

Fick mig ett gott skratt idag när jag var på väg hem från jobbet! Detta med tanke på mitt tidigare inlägg idag om björnen i Gammliaskogen!

Ty på vägen mellan NUS och parkeringen fick jag faktiskt syn på en ekorre ”in action”. Den måste vara tämligen tam då den lugnt gnaffade vidare på sin kotte trots att jag kom och gick och trots alla bilar som rasade bredvid.

Kurre...

Kurre…

Jag kunde lätt gå nära, sätta mig ner på huk och ta en serie bilder. Synd bara att jag höll på vingla så att skärpan blev åt skogen!!!

 

Glad blev jag i allafall då det var länge sedan jag sett en ekorre live TROTS att jag ivrigt spanar efter dom i skogen!

Kurre gnaffar kotte...

Kurre gnaffar kotte…

Sånna HÄR djur gillar jag att möta! Dom är söta och hanterbara i min värld :-)

//a

Lära för livet?! Nja…

Av , , Bli först att kommentera 8

Något nytt varje dag… ja det är ju positivt att lära sig saker men vissa lär man sig mer plågsamt än andra.

När jag hade varit hos frisören ville en kompis på facebook att jag skulle slänga upp en bild på min nya frisyr. Då jag faktiskt klippt bort hela 10 cm var det ju en riktigt förändring. Jag som HATAR att vara med på bild fick då roa mig med projektet att försöka ta en bild på mig själv. Ni vet.. med mobilen i ena handen och helst en påse över huvudet. (Å bara det faktum när man står där och försöker fota sig själv är ju smått töntigt och värt att diskuteras!!!)

Jag tror lätt jag tog 15 bilder för att hitta en där jag var gömd under luggen. Sedan raderade jag alla bilder och var glad och nöjd att jag kunde vara min polare till lags! 

Sedan hände något som jag inte var beredd på… Sonen satt och kollade Netflix via apple-tv när han sedan övergick till LAN-spel slog han inte av apparaterna. Det blev plötsligt ett hiskeligt vrålande om VARFÖR det bara var bilder på mig på tv:n. Jag fattade ingenting.

Stormar in och ser förskräckt den ena efter den andra bilden rulla upp i det som kallas bildström. Alla dom deletade bilderna var kvar å där var även min nuna som försökte gömma sig för kameran. Jag blev så förskräckt och tyckte det hela var ytterst besvärande så jag fumlade snabbt fram bilder från själva apparaten… på DJUR!

Samma sak upprepades nu till min förskräckelse när jag kopplade in min nya dator och plötsligt alla bilder från min mobil frivilligt och utan tvekan hoppade över till datorn utan vare sig sladdar eller knapptryckningar. Alla dom där hårbilderna som jag kastat i papperskorgen var bara DÄR! Minst sagt hårresande att se så många bilder på rad på sig själv från det där ögonblicket när man står i sin ensamhet med mobilen och tar kort!!!!!!!

Har således -the hard way -fått lära mig att varje bild som tas sparas i något som heter bildström OAVSETT om jag deletar dom från kamera albumet! Å vill man ha bort dessa bilder får man vackert lov att rensa själva bildströmmen. Jajjemen där dök päronens kylskåpsfynd upp och checkpointstrumpa bilderna. Insexnycklar och nyårstårta flimrade förbi. För att inte tala om alla misslyckade bilder från nyårsfyrverkerierna i total dimma!

Det märkliga är… att jag är inte särskilt teknikintresserad… men det här väljer jag ändå att lära mig… TÄNK om det hade varit något sådant här med min BiL!!! Då hade jag gjort slut direkt…

//a

Den där granen…

Av , , Bli först att kommentera 6

När jag var liten togs granen in runt den 20:e. Några dagar innan julafton. Idag skall granen vara klädd och tindra till första advent. Så blev det INTE i mitt hem men nu är det dags. Förr i tiden hade jag en riktig gran men i en slags tvåstegs raket blev det uteslutet. Steg ett var när jag under högljudda tjut konstaterade att dom där djuren man får med på köpet även innefattade spindlar. Året efter ställde jag mig "över" mitt ogillande av spindlar till förmån för ÄKTA gran, men efter att ha sopat och dammsugit såväl hiss som trapphus för att få ut skiten bestämde jag mig där och då -Aldrig mer! Så plastgran it is! Till projektet väljer jag PiNK som bakgrundsmusik istället för Absolute Christmas -bara det hjälper! För att få upp granen kan vara en prövning om det skall vara perfekt!

En plastgran är tackålov i två (eller tre) delar. Så när man monterar fast nedersta delen i den klena, skrangliga lilla foten blir man bara halvriven av ståltrådar och vass plast. Så långt allt okej, det är bara så det är. Andra delen är bara att smacka på plats. Så börjar man titta… å konstatera att NEJ den är inte rak. Så skall man börja skuva i skruv ett, två eller tre, jag drar lite här och lite där men NÄ den är fortfarande inte rak. Det är som ett gruskorn i ögat men i år tänker jag -Nej, det behöver inte vara perfekt.

Så kommer nästa steg. Upp med ljusen… Man jobbar högt och lågt, man vill ha spridning på ljuspunkterna och framför allt vill jag bara se till att den dumma slingan börjar och slutar på samma ställe.. för jag har ingen lust att dra en vit skarvsladd från toppen ner till uttaget. Det här ljusprojektet kan man hålla på med i timmar… å lik förbenat har man ett kluster av ljus nånstans och väääldigt glest någon annanstans. Det går ju att lösa genom att styra in granen mot någon vägg men plötsligt har jag fått ett gruskorn i andra ögat också!

Så återstår den kära frågan VAD skall man ha i toppen?! Jag är inne på dom där billiga glitterstjärnorna som Karl-Bertils pappa säljer på sitt varuhus men den är ful enligt sonen. Han vill ha spiror! Han har fyndat TVÅ som han faktiskt satte upp i sin egen lilla gran för några år sedan men där säger jag nej! I år har vi fått en ny toppstjärna av snälla mamma-ugglan. En jättefin gnistrande stjärna som föll både mig och sonen i smaken. Så upp med den i toppen! En plastgran kan man ju göra lite som man vill med, så jag böjer ihop toppen.Den lilla plastkvisten böjer sig sorgligt med den gnistrande stjärnan dinglande åt sidan, det ser mera ut som ett överdimensionerat julpynt som jag hängt upp på en gren! Okej, jag börjer ihop toppen LÄNGRE NER. Mmmm… jo då står iallafall stjärnan upp eller gör den det? Den är på plats i toppregionen i allafall! 

Resten av påklädningen av granen överlåter jag åt min son. Han har ett estetiskt öga som jag litar på till hundra procent (med undantag för spirorna!), Jag styr in granen mot väggen så jag inte behöver känna gruskornen i ögonen. Sätter mig i soffan och känner mig nöjd och kastar en blick på granen. Kan bara konstatera att den ser ut som ett illa skrivet S… På mitten går den svagt utåt och uppe i toppen böjs det svagt bakåt.

Det blev inget sammanbrott detta år! Jag kom ju på fiffiga lösningar, som att styra in den mot väggen och om den piper iväg hit och dit garanterar jag att pappa gummi-tarzan med sina konstruktörshökögon kommer nivilera till den rätt! Å stjärnan?! Ja den gnistar och är fin! Sonen kommer bli så lycklig! Så om gruskornen skaver skall jag komma ihåg att jag har ögondroppar i badrummet! 

Inget i den här världen är perfekt så varför jaga upp sig över en gran!? Det är rätt komiskt om man tänker på saken :-)

//a