Inåt, utåt, framåt eller runt runt… Lite så kan man beskriva min tystnad här i rymden.

Först av allt –Ett innerligt JiPPiE över snön! Helt utan ironi eller sarkasm, jag uppskattar ljuset som snön medför samt att det ger nya vyer på hela tillvaron.

Jag befinner mig i något som kallas för en rehabprocess… Det har varit lite segt, lite förvirrande, något frustrerande och jag har inte riktigt fattat grejen med det klatschiga ”inåt, utåt, framåt” -MEN under denna vecka kändes det som att jag faktiskt börjar fatta och plötsligt såg jag möjligheter som jag inte sett förut. Jag skall inte tråka ut er med detaljer, men mycket handlar om att fundera över vem man är, vad man vill, hitta ens core typ -Det är nog första gången sedan min PSC började spöka 2010 som jag faktiskt tagit mig en funderare på riktigt och banne mig… Det blir bra!

Förutom att skåda inåt och gå på möten och förutom att klia handflator och fotsulor till vansinne bestämde jag mig förra helgen att jag skulle lära mig att virka! Det var dags att släppa gummibanden och göra något annat. Så jag har hunnit virka en Pikachu (pokémon) och håller som bäst på med en gigantisk Totoro. Lugnt skapande är bra när man grunnar på framtiden. Pikachu ser förövrigt ut som en hålig, oproportionerlig grej med ögon där rimligtvis kinderna borde ha varit -Jag sa aldrig att jag var bra, bara att jag satt igång. Å jag börjar inte med en ”grytlapp” jag börjar med amigurumi direkt för det är det som är roligt. Punkt.

Katten håller på bli knäpp av virkningen då det både är en ”pinne” som vippar upp och ner samt snören (garn) som dansar, så henne har jag mitt i virkningen med jämna mellanrum. Katten skall förövrigt få delta på ”Kattens dag” vilket jag hoppas hon uppskattar -Att bli smickrad gillar väl alla, även katter?!

Nu skall jag vingla vidare med min Totoro -Jag ger i alla fall inte upp, däremot får jag väl anpassa hastigheten till förhållandena, något som bilförare borde tänka på när dom är ute och sladdar runt i snön/halkan/mörkret!

//a

PS: NEJ, min Pikachu är inte uppochner, huvudet SKALL vara gigantiskt i förhållande till kroppen… Sonen har mer än en gång hållit den uppochner och ifrågasatt det hela…..