…
Bakom en uttryckslös mask av hårdhet verkar Ryssland ha en rädd, prestigeriden och mycket frustrerad diktator med en alldeles egen logik.

Landet har konventionella styrkor som tycks ha varit väldigt överskattade. Artilleri och flyg räcker för att mala ner många fler bostadsområden, men vi har nu sett hundratals utslagna och övergivna tanks och pansarfordon. De flesta verkar ha varit ganska bedagade även innan mötet med ukrainsk vilja till självbestämmande. Kanske har pengar försvunnit till någras omåttliga utlandslyx även under den stora satsningen på krigsmakten. Många tillfångatagna värnpliktiga har saknat mat. De många döda som inte bränns i mobila krematorier verkar tas hem genom Belarus för att påverka opinionen så lite som möjligt.

Putin talar gärna om landets andliga arv som man delar med Ukraina. Hemma och i väst sprider han gärna bilden att han, med sitt dopkors innanför skjortan, strider för dessa värden. Även i Ukraina.

Nu när kriget går dåligt behöver Ryssland hjälp. Man frågar Kina om krigsmaterial. (Vem trodde det kunde bli sån brist efter några veckors krig med ett enda land?)
I detta ”andliga krig” behövs nu legosoldaterna ”Wagnergruppen” vars ledares nazisttatueringar är mycket synliga. Muslimska grupper från Tjetjenien och Syrien har kallats in. Nu senast uppges soldater från Centralafrikanska republiken ansluta. Det gäller att se bakom kulisserna och skenet.

Var tog de stolta resurserna från paraderna på Röda torget vägen? De mänskliga och materiella.
Hur mycket av Rysslands uppvisade krigsmaskin är egentligen kulisser? Man var, har och hade inte alls vad vi trodde militärt. Om man nu inte sparar resurser för andra mål.

Vi ska inte glömma att den pressade och opålitlige Putin sitter på världens största kärnvapenarsenal. Vi ser vilka länder han främst provocerar och hotar. De ”alliansfria”, Finland och Sverige. Vi bör utöka vårt stora samarbete med Nato så att vi omfattas av full ”grannsamverkan”. Dithän att ett krig med oss skulle innebära många andra fronter. Så tröskeln in i den svenska stugan blir för hög.

Avslutningsvis, vi ska inte göra om misstagen från tiden för murens fall. Vi bör hantera ryska folket med respekt och inte förödmjuka. Inte tänka eller generellt betrakta och behandla dem som om de var sin avskyvärda ledning. Även om majoriteten ryssar nu tror Putinpropagandan kommer de flesta förhoppningsvis en dag att förstå. Det kan komma en tid för normaliserade relationer, handel, utbyte och samarbete. Den dagen ska tröskeln vara så låg som möjligt.