Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Region

Lära av Karolinska?

Av , , 4 kommentarer 15


I senaste numret av ”Chef” skriver Cissi Elwin om Björn Zoëga, Karolinska sjukhusets chef. Islänningen har på två år medverkat till att vända ett underskott på 2,9 miljarder till överskott som går till vård. Det utskällda sjukhuset rankas för övrigt som det 7:e främsta i världen.
Jag har minimal koll på Zoëga och Karolinska och beskrivningen nedan är extremt enkel. Den resa man nu gjort med administration och byråkrati bör vi ändå reflektera över. Så här skriver Elwin:

”Hans recept var att ta bort onödig administration, skära bort ett helt chefsled (en femtedel av alla chefer fick gå) och lägga ner ett it-system som kostat 190 miljoner men ändå inte fungerade. Han skapade ett nytt för en miljon.
Dessutom har han halverat alla möten. Hälften så lång tid och hälften så många. Och de som vill ha möten med honom måste ange varför. Ofta är det för att de har problem med något. Då måste de ha med sig en lösning på problemet och gärna en kalkyl på vad lösningen kan kosta. Efter de kraven är det inte alls lika många som vill ha ett möte.”

Vi har en del att fundera på i våra organisationer inför en framtid där vi blir allt äldre och där andelen arbetande ”skatteskapare” blir mindre.

Jag tror vi måste ta en kopp Zoëga då och då.

Sverige får inte krossas

Av , , 3 kommentarer 18


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Upp med huvudet ur sanden

Av , , Bli först att kommentera 7


Det är inte bara ett i nutiden. När SVT sätter sökarljus på ryska transaktioner och pengatvätt med hjälp av svenska banker drabbas man av utländska cyberangrepp med avsikt att komma åt information. När ”Svenska nyheter” driver med Kinas ambitioner drabbas man också.
Sverige angrips.

Detta är bara några av de mångtusentals angrepp statliga och privata verksamheter utsätts för varje månad. Intrångsförsök, överbelastningsattacker, försök till stöld av information och affärshemligheter. Sverige angrips.

Världen är inte god. Det tål att vi har huvudet uppe ur sanden och har en rimlig beredskap. Hemma, i cybervärlden, i offentliga och privata verksamheter och att vi har en för denna tid rimlig försvarsförmåga. Jag tror det är högst rimligt med en betydligt bättre nivå än för 10-20 år sen då många styrande till höger och vänster ville tro på den eviga freden.

Skulle jag ha något att säga till om vid ett hybridangrepp på Sverige skulle jag sätta ett cyberkompani på att slå ut betalningssystemen. Det vore en mycket effektiv ”uppmjukning”.
Jag tror det är klokt att se till att kontanterna inte får försvinna och att dessutom hålla ett visst lager blandade sedlar på ett listigt ställe därhemma.
Världen är inte god och definitivt inte säker.