Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: nyanser

Beroende av nysvenskar

Av , , 16 kommentarer 9


Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.

Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.

Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.

Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.

Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.

Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.

Sveriges fel och förtjänster

Av , , Bli först att kommentera 12


För två månader sedan skrev Veckans Affärer om tidningens Forbes nyhet att Sverige för andra året i rad utsetts till det mest ansedda landet i världen av Reputation Institute. En nyhet många sett. Resultatet ska basera sig på 58 000 intervjuer i G8-länderna. På andra plats kom Schweiz.
Det kan säkert förvåna många och väcka kraftiga reaktioner hos dem som främst tar del av sidor eldade av krafterna som ägnar sig åt att svartmåla vårt land. Många faller in i den kören utan att riktigt veta vad man gör, jag hoppas att man inte vet det i alla fall. Vet man det börjar det snudda moraliskt, och i några fall kanske direkt, landsförräderi.

Vi har regelrätta problem och ”utmaningar” av rang och många saker som bekymrar. Vilken ”klassisk” ideologisk grundsyn och vilka politiska ambitioner vi än har måste vi ändå rimligen kunna erkänna att vi bor i ett av världens absolut bästa länder och försvara det. Om vi inte hör till dem som vill hålla t.ex. Ungern högre. Då har man andra referensramar.

Det går att peka på många saker i Sverige som absolut måste åtgärdas, flera för länge sedan. Dit hör gängkriminalitetens utbredning och inte minst den helt horribla hanteringen av ”samordningsnummer”. Den som innebär att det inte bara går att få en ny felaktig identitet i Sverige, man kan ha flera. Man kan räkna upp mycket här.

Regeringens handlingsförlamning på flera områden måste få ett slut. Ej färdigtänkta symbolbeslut måste backas eller hindras. Samtidigt måste alla seriösa politiker, opinionsbildare och vardagstyckare tänka över vilka förtalskampanjer man vill delta i. Inga politiska positioner och kortsiktiga opinionsvinster är värda att vi hjälper till med de påverkansoperationer som riktas mot vårt land.

Erkänn Sveriges fel och förtjänster. Gör något åt felen, vårda och framhåll det positiva. Vi har mitt i allt så oerhört mycket att vara tacksamma för och glädjas åt.

De som inte vill det ska gå bra

Av , , 2 kommentarer 10


Det finns krafter som faktiskt inte vill att saker ska fungera. Som hellre tar ökade konflikter, motsättningar och högt uppskruvad rädsla än integration, överbryggning och framtidslösningar utifrån vårt faktiska och mångfacetterade nuläge.
För framtiden skrämmer nedbrytarnas ambitioner mig minst lika mycket som de kriminellas fruktansvärda och blodiga uppgörelser.

Ingen ska inbilla sig att det går lätt att återskapa tillit och verklighetsförankrade trygghetsnivåer om man lyckats rasera dem hos en stor majoritet. Risken är överhängande att dessa strömningar sår vind och skördar storm.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Det kan bli färre mord

Av , , 3 kommentarer 9


1990 skedde 2 245 mord i staden New York. Den är idag knappt dubbelt så befolkningsrik som Sverige. Nästan 20 miljoner människor mot Sveriges drygt 10 miljoner. 2018 hade NY 289 mord, vi hade 108 fall av dödligt våld. The Big Apple ”leder” fortfarande med ca 50 % fler mord och dråp, men sänkningen är nästan otrolig. Per capita har den minskat med ca 90 % sedan 1990. Beaktat USA:s livsfarligt höga täthet av handeldvapen är det en enormt positiv utveckling.

Trots att främst vissa storstadsområden i Sverige har en för våra mått helt förfärande utveckling med skjutningar av en typ och omfattning vi aldrig skådat har vi alltså färre mord än staden som fått bort vart tionde dödligt våldsdåd. Vi kan definitivt inte förhäva oss, vi ska se vad vi kan lära för att få ner våra tal.

1990 startade ledningen i NY kriget mot brotten och morden. Det blev fler poliser, både mjuka och hårda insatser prioriterades. Det blev nolltolerans mot alla brott. Man ingrep mot allt från väggkissning, plankningar på tunnelbanan till strippklubbar och tecken till våld i hemmen. En av följderna blev att det blev svårare att vara brottsling, man tog väldigt många fler efterlysta och droghandlare. Man snyggade upp nedgångna stadsdelar, jagade klottret, brottsstatistiken blev offentlig per bostadsområde. Man började arbeta mer proaktivt, hindrade brotten att ske. Polisen fick bättre betalt (går inte riktigt jämföra siffrorna då man där får betala så mycket mer välfärd direkt personligen), fick lön under utbildningen och organiseras nu med större lokal förankring och synlighet. Inte bara morden minskade, nästan all brottsstatistik sjönk, även när ekonomin kraschade 2008. Tyvärr inte hatbrott och våldtäkter som ökade. Idag sitter färre i fängelse än förr, nolltoleransen har fungerat. Brott och brottseskalering begränsats.

Svenska mord har inte ökat så mycket som man tror, om de alls har ökat, men morden har ändrat karaktär. Det är färre fyllemord men fler gängskjutningar och rena avrättningar.
Kunde New York kan vi. Knappast når vi 90 %, vi är faktiskt redan mycket ”bättre” än NY, men minskar vi morden med 25 % är det en oerhörd vinst för människor och samhälle.

Jag tror tyvärr inte att nuvarande regering kommer att göra det som behövs. Det räcker inte med prat. Det fungerar inte med väldigt mycket tolerans, straffrabatt och fler poliser på kontoren. Vi har mycket att lära av delar av Amerika, hur otäckt det än kan låta…

Läs mer om det som gjordes i New York.

Klart Hanif skulle be om ursäkt

Av , , 4 kommentarer 20


Jag håller inte med Bildt om allt. Höll inte med om att Turkiet skulle in i EU när den tanken var mycket vanlig. Anser att den gode, skärpte och duktige Carl Bildt är bekymmersamt svävande när det gäller Israel.
Tycker dock att hans utrikespolitiska gärning som helhet är bra. Misstag kommer dessutom ingen undan.

Denne beskrev Hanif Bali som ”…en man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiska skeende någonsin”. Carl Bildt, f.d. statsminister, utrikesminister och HB:s partikamrat. Klart som korvspad att en riksdagsledamot inte kan kläcka ur sig något liknande. På en fest i ett ungdomsförbund kunde det kanske passera. I partiets motivering till korrigering lyfts även angreppen på andra personer och grupper upp. Jag är också bekymrad över hetsen och skrämseln kring iofs reella hot som lyfts till helt oproportionerliga nivåer. Överdrifter och svepande halvsanningar bromsar också andra från att ta upp viktiga saker som verkligen behöver belysas. Enligt min mening stärker detta mest bara krafterna inom och utom landet som vill Sverige illa. Nyanser är inte lyx och mjäkighet.

Hanif Bali har bett om ursäkt, det är bra. Det ska räknas honom till godo. Nu skriver människor jag annars kan ha förtroende för att Hanif ”har rätt”. Alldeles särskilt människor som på ett eller annat sätt vill komma åt Moderaterna. Läs ovanstående citat en gång till! Hanif har fel, så som han skrivit det. Det är många viktigheter han skrivit och sagt som kantrat pga sättet att generalisera och säga det. Man behöver definitivt inte vara vänster för att anse det.

Tiden målar gärna i starka, skrikiga färger. Några politiker förstärker trenden, internationellt och i Sverige. Jag hoppas ännu på en god insats från en mognad Hanif Bali och är tacksam för att partiet nu satte ner foten.

När nyanserna dör

Av , , Bli först att kommentera 6


I en allt tristare politisk atmosfär hör man ibland en och annan kvarvarande klok önska att vi oftare bemötte motståndares bästa argument. Inte de sämsta, definitivt inte de magsura egenuppfunna nidbilder några återkommande ”bemöter”. Här vet man ibland inte när man ska skratta eller gråta när man hör företrädare även för de största partierna. Ansvarsbefriade vanekverulanter ska vi bara inte tala om.

Ska vi övertyga och ”flytta på” tänkande människor med fungerande omdöme måste vi både nyansera och resonera. Politik handlar om (eller borde handla om) att vi ska nå förbättringar och lindring av negativa samhällstendenser, inte om prestigevinster eller att erövra försörjningsposter för oss själva och partiet.

Nyanserna är tyvärr utrotningshotade. Inte ger de klämmiga rubriker eller lockar media. Inte eldar de känslorna hos de redan övertygade eller framställer motståndarna som onda idioter.

De bär däremot på förändringskraft. Var rädd om dem. Nyanserna.

Det gäller morgondagen

Av , , Bli först att kommentera 4

Politiker och partier kan träffa mer eller mindre rätt i enskilda frågor utan att man för den skull kan stödja dem. De måste ha omdöme och kompass för att man ska kunna ge dem makt över morgondagens osedda frågor.

Mobbning och demokrati

Av , , 4 kommentarer 8


Ibland blir man så trött på det politiska spelet. Särskilt när allt tycks handla om de politiska marknadsandelarna och det mesta av realiteter, nyanser och omdöme får vika för möjligheterna att skada ”motståndarna”.

Här skulle man kunna säga mycket just i detta nu, men jag ger mig inte tid.

En sak ska jag nämna. Det finns en tidning jag tycker tappat mycket av sitt grepp. Det finns allt färre gränser för överdrifterna i den politiska delen och påfallande ofta får den politiska färgen skina igenom även i nyhetsrapporteringen. Så ska det inte vara, oavsett politisk färg på tidningen.

Idag står det om mobbning i den tidningen. Den uppges närmast bero på att det blir färre vuxna i skolan, vilket nationellt inte är sant satt i relation till antalet elever. Det är bara gymnasiet som fått mindre pengar. Det finns mindre elever totalt idag jämfört med för tio år sedan. Därför har antalet vuxna minskat, men lärartätheten har ökat under 2000-talet. Generellt har inte klasstorlekarna ökat heller, även om det kan bli så lokalt.

När tidningen skriver att mobbningen i stort sett beror på vinstjakt och skattesänkning blir det svårt att inte ta fram skämskudden. Jag har hört berättelser om utstuderad mobbning på 30-, 40- och 50-talet och jag minns den väl från 60- och 70-talet. Vilka uttryck den unga mänskliga grymheten kunde ta. Man kan läsa om mobbningen redan i Bibeln, vad Josefs bröder faktiskt kunde ta sig till.
Oavsett vem som betalar en för opinionsbildning måste man väl hålla en nivå. Är det inte så?

När man frestas beskriva motståndaren i kommun, landsting, riksdag eller regering i så hejdlöst mörka nyanser som möjligt så måste man i grupperna och lagen försöka hjälpa varandra att behålla hederlighet och förtroende. När vi lämnar sanning och balans, sjunker under skamgränsen och närmar oss eller går över gränsen för demonisering av motståndaren händer något. Vi minskar politikens legitimitet och förtroendebas – vilket är livsfarligt. Vi som ska stå i demokratins tjänst blir dess dödgrävare.

Just nu är det mycket av sånt och det oroar mig verkligen.