Bytte ut min gamla slitna ”grimma” idag. Den har varje natt under senare år kämpat med att hålla CPAP-munstycket på plats runt min snok. Jag tror jag gör som sentimentala hästkarlar gjorde förr i tiden, hänger upp den uttjänta grimman på en spik i ett undanskymt hörn…
Var till stan idag och då bar det sig inte bättre än att jag – som den trogna hund jag uppfattas som – hängde med på ett besök i det nyöppnade Utopia, Umeås nya shoppinggalleria. Den fluffiga interiören (som känns lite för mycket för lilla Umeå) tog fullkomligt andan ur mig och jag kände mig med ens mentalt förflyttad till ett köpcentrum långt söderut, Nordstan i halvmiljonstaden Göteborg. Det gamla MVG kändes faktiskt lite nattståndet när jag återvände till den verklighet jag är van vid. Men hur det än är med den saken tycker jag det räckte gott och väl med MVG-gallerian som för tillfället bleknar i ljuset av detta nya köpmonster.
Det har skämtats en hel del om namnet Utopia, och trots alla förhoppningar om att umeåbornas shoppinghysteri nu ska peaka kan det till slut visa sig att projektet var just den utopi det oövertänkta namnet ger associationer till…
Ja, visst kan rubriken ut som en motsägelse. Men om man ser vad som hänt i Sverige under de senaste årtiondena är det just en förskjutning mot ett ojämlikt samhälle där den välmående majoritet (som socialdemokratiskt styre lagt grunden till) förvandlats till en osolidarisk, invandrarfientlig och egoistisk ”diktatur”. Diktatur? Jo, de av oss som inte lyckats dra fördelar av den förda högerpolitiken får nu allt svårare att hävda oss.
Ett aktuellt exempel är det ”fria skolval” som borgerligheten initierade för 20 år sedan. Det skulle se ut som om eleverna själva fritt kunde välja vilken skola de ville gå i men det var istället en djävulsk plan som gick ut på att de elever som har studiemotiverade föräldrar inte skulle behöva gnuggas med folk från minoritetens mindre bemedlade hem. För att försäkra sig om att så skulle ske bestämdes att staten skulle bidra med samma summa pengar till alla elever oavsett hur stort behov av stöd som eleven krävde i undervisningen. På detta sätt blev det helt naturligt för de vinstdrivande skolföretagen att sortera bort elever som kostar mer, dvs elever med inlärningssvårigheter, ADHD, fysiska handikapp osv. Summan av kardemumman blev istället ett fritt elevval till båtnad för ett antal extremt vinstrika företag. De bortsorterade eleverna hänvisas till krympande kommunala skolor och finfolkets ungar kan i lugn och ro inhösta de uppblåsta betyg som skolföretagen (ur konkurrenssynpunkt) ser sig nödsakade att dela ut.
Jag förstår inte vad det är för fel med att låta samtliga elever i landet genomgå en skolgång som till punkt och pricka följer de regler för likvärdig och jämlik undervisning som staten satt upp. Det var ju för f-n undervisning av den typen som en gång i tiden stod som förebild för flertalet av världens länder. Det kan väl inte ha varit helt fel? Eller hur?
Gonatt!
Trots ett mycket omfattande materiellt arv efter mamma är det de små till synes oansenliga sakerna som betyder mest när jag nu efter fem år av saknad fått perspektiv på hennes personlighet. Eftersom min mor var en mycket kreativ skrivande person fanns stora mängder efterlämnat material i dödsboet, bland annat bokmanuskript, forskningsmaterial, brev och dagböcker men inte minst små vältextade minneslappar som satt fastnålade lite här och var i hennes arbetsrum. Några av dem pryder nu min anslagstavla och varje gång jag tittar på ”arvegodset” dyker minnet av en i verklig mening levande människa upp – min mor.
…att brytas. Jag kan tänka mig att VK har vissa regler för annonsering på förstasidan, t.ex. att annonserna inte får ta alltför stor plats. Men att täcka ansiktet på socialdemokraten och tillika valberedningens ordförande Tomas Fridh med en strategiskt placerad sticker är tydligen helt OK. Annan påklistrad kosmetika hos VK och överhuvudtaget i dagspress är devisen ”Vår tidning är till för våra läsare och inte för annonsörerna”… Döm själv!
Gomorron!
Beslutet att avliva kommunens byar via det tragiska beslutet att dra undan mattan för framtida inflyttning till byarna blir förhoppningsvis startskottet för en ny majoritet i Nordmalings kommun. Vi bör i rättvisans namn ge borgarna ytterligare en chans att visa vad den kan göra åt eländet innan Nordmaling tvingas till inkorporering i Umeå kommun. När själva grundbulten för familjers boende på orten försvinner startar hela trakten sin Golgatavandring mot en utdragen sotdöd. För om kreativiteten i en kommun inte lyckas generera tillräckliga medel för att upprätthålla basal skolverksamhet i samtliga kommundelar finns ingen nåd. Då tvingas man be om hjälp utifrån.
(Inom parentes kan påpekas att för hundra år sedan hade kommunen råd att härbärgera åtminstone fem skolor enbart i Brattsbacka med omnejd.)
Gonatt!
Det här är utsikten från parkeringen vid Nordmalings vårdcentral. Idag fick jag tillfälle att fylla mina mentala batterier med denna vy medan jag satt i min bil och väntade.
Ja, det dröjer inte så länge nu innan Bill Gates lättar på plånboken för vår bys bästa. I samband med besöket hos Brattsbacka Bygdegårdsförening har Gates gjort en avstickare till Spanien för att utröna om Real Madrid är berett att sälja namnrättigheterna till hemmaarenan Santiago Bernabeu som isåfall kommer att heta Microsoft Santiago Bernabeu. Sextiofem miljoner kronor kostar kalaset. 65% av Microsofts europeiska reklambudget på 100 miljoner ryker således på ett av de två projekt som Gates nu satsar på. Vi som hanterar det andra projektet, Brattsbacka Museum, ser med tillförsikt fram emot att kunna använda de återstående 35 miljonerna. De ska användas till en välbehövlig renovering av museibyggnaden och kanske en sedan länge efterlängtad redskapsavdelning. Välkommen till Brattsbacka åt veckan, Mr Gates!
De årstider som kläms mellan dominanterna sommar och vinter är egentligen två mycket spännande klimatologiska indikatorer. Luften vibrerar av spekulationer under dessa ”transportsträckor”. Man undrar vad den annalkande sommaren/vintern kommer att ha i sitt sköte och väderspekulationerna har en speciell spänst som saknas under de ”riktiga” årstiderna. Vyerna vidgas av de längre perspektiven, under sommarmånaderna är det endast dagens eller på sin höjd kommande veckas väderlek som vädras under det att vårens spekulationer genomsyras av drömmar om en varm och skön sommar.
Just nu befinner vi oss i slutet av årets andra mellanperiod och vintern står och bankar på dörren. Rönnarnas svaga blomning under sommaren lovar åtminstone Bondepraktikans följare en snöfattig vinter medan många snöälskare häruppe i norr ser på praktikans spådomar med uttalad skepsis. Själv nöjer jag mig med att ta varje dag som den kommer och eftersom jag är fotointresserad blir varje dag guld värd om dagarna är mulna och våta. Färgskalan i den döende växligheten är ändlös och den slutar heller aldrig att utmana kamerans optik och fotografens öga. När snön slutligen täckt markerna hamnar kameran på undantag och förberedelserna för en eventuellt exploderande vår påbörjas. Då gäller det nämligen att vara med från början för att hinna föreviga allt som händer under några korta vårveckor i vår underbart spännande norrländska natur.
De övergivna sommarhusens fönster sänder sorgsna blickar mot förbipasserande.
Assymetrisk geometri på traktorsvägen.
Sommarhatten i växthuset hänger kvar och påminner om heta sommardagar bland drivna plantor.
Gomorron!
Tallarna släpper ut den kalla oktobernattfukten.
Isharpa eller vågigt hår?
Blek oktobermåne.
Nyis på Trehörningen.
Senaste kommentarerna