Jag har just läst ut K55 – Lögnernas valv av den svenska författaren Erica Oscarius. En post-apokalyptisk historia som utspelar sig i underjorden på en koloniserad planet. 

Såhär skriver Bokus: "På den lilla sterila planeten K55, isolerade av en okänd pest och avskurna från omvärlden, kämpar en grupp människor för sin överlevnad, instängda i en nedlagd gruvbas. Denna värld leds av Styrelsen, som med järnhand kontrollerar invånarnas vardag, liv och tankar, samtidigt som de febrilt försöker att bryta valvets isolering. Paranoia, rykten, missnöje och oro kokar under ytan hos invånarna. Anarki och våldsamheter börjar bli en naturlig del av vardagen. En fullständig kollaps står för dörren. Styrelsens svar är Grupp Bravo, som oförklarligt utvecklat en immunitet mot den pest som härjar på K55’s yta. En storstilad kampanj sätts igång runt denna samling av udda och missanpassade individer som valts ut för uppdraget – att bryta isoleringen och skapa en möjlighet för alla att kunna leva uppe på ytan."

Mitt eget förhållande till sceiece fiction och fantasy är kluvet. Jag bara älskar filmer i de genrena men har svårare att hitta böcker som jag fastnar i. Toliken och Harry Pottersviten är ju helt underbara. Jag har läst en hel del annat också, men det är sällan jag rikitgt fastnar. Patrick Rothfuss böcker om "Kungadråparen" är de sista som jag tyckt varit mycket bra. Hursomhelst så fortsätter jag att försöka hitta nya författare som kan tilltala mig. Denna gång gick jag helt slumpmässigt på den svenska K55 Lögnernas valv. Var den nå bra då?

Plus: Det är en mycket genomarbetad värld som Oscarius målar upp. Osäkerheten om vad det är som egentligen pågår och de många vändningarna (eller är det vändningar, vem ska man tro på?)

Minus: Förutom huvudpersonen kommer man inte karaktärerna särskilt nära in på livet, vilket är synd.

Helhet: Läsvärd. Inget mästerverk, men till och med en svårflörtad läsare som mig i sci-fi genren gillade den.