Prizren

Elavbrotten avlöser varandra i denna del av Kosovo. Hur står man ut att leva i ett samhälle där det mesta inte fungerar? De många elavbrotten har fått till följd att alla hotell, restauranger och affärer har egna generatorer. Det är därför ett himla liv hela tiden.

Var igår hemma hos en familj boende i Prizren. Av tre vuxna personer var det en som arbetade. Hon tjänade 200 euro i månaden varav 50 euro går till försäkringar och dylikt. Visserligen är det billigare här men så billigt är det inte. Dessutom hade de en tonåring i familjen.

Tröttheten på politiken är påtaglig. Den allmänna uppfattningen är att alla bara pratar men ingenting händer. Oberoende av vilket parti som vinner i lördagens val kommer det att bli som vanligt, menar de flesta. Men, invänder jag, finns det inget framtidshopp? Svaret är det som gäller det mesta här: Vi får se imorgon, kanske det blir bättre. Annars är det tydligt att det finns grupper som skott sig på kriget. Korruption och prostitution tillhör vardagen.

Vi har också stiftat bekantskap med vår tolk och chaufför. Verkar bara vara bra personer vi ska arbeta med. Har också fått en VHS-radio av säkerhetsdetaljen.

Idag besöker vi ’våra’ vallokaler och förbereder oss inför E-day, som det uttrycks här. Det förväntade valdeltagandet är 50-60 procent men det kanske mest anmärkningsvärda är att det styrande partiet har en sedan många år avliden person på sina valaffischer. De har svårt att få fram en ny karismatisk ledare och därför får den gamla duga.

Enligt undersökningar så kommer det att bli maktskifte här, något som dock enligt många av de jag talat med inte betyder någon skillnad.

Hopplöshetens lampa lyser inte här. Det är nämligen strömavbrott. Men vem vet, kanske det blir bättre.