Ny friidrottsarena är det stora resultatet av en dag i kommunfullmäktige. Det känns verkligen kul att Umeå är på framkant. Var? Ingen vet men det finns som vanligt flera idéer.

En överraskning för mig var att kommunens nya fritidsnämndsordförande Lena Sandlin är positiv till långfärdsskridskoåkning. Hon välkomnar initiativ från enskilda och föreningar för att få till stånd banor. Dessvärre är väl Nydalasjön utesluten pga. osäkra isförhållanden men Stöcksjön och Tavelsjön var några tänkbara sjöar. Säkert kan det finnas fler ställen som kan kandidera.

Förhoppningsvis kan det bli något av detta efter alla år av motstånd. Utifrån detta uppmanar jag alla entusiaster som jag har talat med under årens lopp att ta kontakt med Lena Sandlin och diskutera mera. Nu finns det förhoppning om att det kan hända något på den fronten. I annat fall var hon ute på hal is i fullmäktige.

Umeå är återigen en riksnyhet. Ett scengolv rasar på Norrlandsoperan och två (2) bombhot på två dagar. Bränder och bomber tycks ha en smittande effekt. Den uppkomna epidemin måste stoppas.

Tämligen uppenbart är att golvet i Black Box är byggt för att bära en stor last av läktare och publik för opera, teater och musik. Men tydligen krävdes att publiken var stillsam och sittande. Jag kan bara känna en stor tacksamhet för att de mänskliga skadorna trots allt var begränsade. Alla förstår att det kunde ha gått betydligt, betydligt mycket värre.

Flygförseningar igen. Även ett lätt snöväder på Arlanda innebär att övriga Sverige försätts i väntläge. Umeå har mycket att lära ut på detta området.

Lagstifta om att hundar får vara ensamma max sex timmar var ett förslag som lanserades på nyheterna igår kväll. Hundar är flockdjur och behöver sällskap (förutom rastning förståss), var budskapet.

Det är ett märkligt land vi lever i. Många gamla tvingas till ensamhet mer eller mindre fångna i sina lägenheter. Hemtjänsten kommer och besöker med jämna mellanrum men däremellan är det långsamt.

Det är hög tid att Sverige vågar se sanningen i vitögat. Även människor mår dåligt av ofrivillig ensamhet. Alla som vill ska givetvis bo kvar hemma så länge det bara går men det finns en växande andel som gärna byter bort ensamheten och tysnaden mot mänskligt sällskap och någon att prata med.

Det är inte bara hundar som behöver sällskap – det gör även vi människor för att må bra och ha livskvalité. Ensamheten tenderar att bli välfärdssamhällets värsta gissel.

Varför bygga långt bort och tvinga fler att skaffa bil – istället för att planera för gång/cykel-avstånd?

I debatten kring badhus och bostadsbyggande på ön finns argumentet att det bästa är att bygga – långt bort. Att bygga långt bort skulle av någon anledning innebära mindre bilåkande. Jag har aldrig förstått det där.

För några år sedan praktiserade jag som lärare i USA. Jag var i White Water, Wisconsin
en liten stad. Som alla andra städer är den planerad för att alla åker bil och också har tillgång till bil. Skolbussar finns för skolbarnen till och ifrån skolan men i övrigt är det ganska komplicerat att ta sig fram med kollektiva transporter. Efterfrågan är inte så stor eftersom planeringen bygger på bilberoende.

Jag vill att Umeå ska planeras precis tvärtom. Det är bra att badhuset ligger inom centrumfyrkanten. Många kan åka kollektivt och fler och fler upptäcker den möjligheten när bussarna börjar gå lite smartare.

Ö-planerna innebär att fler och fler kan klara vardagen utan bil. Ett smart sätt att planera inför framtiden. Just nu känns det som om Bostadens förslag ligger bäst till för Ön. Dvs. bygg gärna högt men smeta inte ut bebyggelsen överallt utan koncentrera den till vissa delar.

En i någon mening salomonisk lösning dvs. de som vill bygga högt får sitt och de som inte vill bygga alls får sitt (men det beror naturligtvis på hur man ser det hela).

Är det bara kvinnor som ska tiga i församlingen eller gäller det också folkpartister? Att jag på min blogg kommenterar ett dokument som jag har fått i min hand, anser kulturpolitikern Örjan Swedberg vara antidemokratiskt. Obegripligt.

Är det inte just det som är demokrati? Att alla har möjligheter att uttrycka sin åsikt, oavsett hudfärg, kön och bakgrund.
Självklart måste den kulturpolitiska debatten kunna föras av personer utanför kulturnämnden. Också på nätet. Uppenbarligen tycker Swedberg att kulturnämnden ska ha ensamrätten till detta. Men det privilegiet har inte han och de andra ledamöterna. Får jag ett politiskt dokument framför mina ögon är det min självklara uppgift att kommentera det.

Nämnden fattar så småningom beslut, det är inte min sak. Men självfallet tänker jag säga vad jag tycker.

Umeå behöver en ny kulturchef omgående.

Jag har just fått ta del av den av kulturnämnden beställda utredningen om "Framtida förutsättningar för Umeå Filmfestival". Slutsatsen är ingen rolig läsning för mig som ordförande i filmfestivalen. Styrelsen avrättas omgående utan omskrivning, en operativ styrgrupp tillsätts, med majoritet av kommunala tjänstemän. Gruppen har makt över ekonomi och vilka filmer som ska visas.

Om den operativa styrgruppen inte kommer överens har kommunen rätt att innehålla bidrag.

Första mötet i operativa styrgruppen skall enligt avtalsförslaget avhållas i redan under januari för att fastställa årets budget.

Är det här en ny kommunal kulturpolicy? Ska bidrag till andra festivaler/kulturyttringar utgå på samma sätt? Den statliga vuxencensuren är avskaffad men de socialdemokratiska kulturpolitikerna i Umeå är uppenbarligen i färd att inrätta en kommunal motsvarighet.

Är utredningens förslag förankrade i ledningen för kulturnämnden? Vad ska jag tro? Det dystra förslaget till nytt avtal ligger trots allt på mitt skrivbord – och enligt texten ska en ny budget vara fastställd redan om någon vecka av den nytillsatta festivalledningen. Styrelsen har då alltså fått sparken.

Nu skulle Umeå ha behövt en trygg och kompetent kulturchef som kunde avföra de stolligheter som just nu ligger i pipeline.

Kommunen som tog död på en filmfestival. Tror Umeås politiska ledning att den sanningen är en bra merit för en stad som aspirerar på att bli europeisk kulturhuvudstad?

Är etanol svaret på alla frågor om framtidens drivmedel av bilar? Ibland känns diskussionen kring etanol och etanolanläggningar i Norrland som kejsarens nya kläder. Ingen vågar säga att kejsaren är naken. Få vågar ha några som helst invändningar när etanollobbyn kör igång. Alla vill stå först i leden när det gäller att hylla tanken på att producera etanol i Västerbotten.

Den sista veckan har det dock varit två stycken från universitetshåll i Umeå som ändå har vågat andas om att svenskproducerad etanol kanske inte är lösningen på alla klimat hot problem. En professor i nationalekonomi vid Umeå Universitets uttalande viss tveksamhet på Västerbottensnytt förra måndagen och idag är det SLU:s tur med Bengt Krisström professor i skogsekonomi som uttalar sig i VF. Har han rätt finns det en övertro på etanol som miljövänligt bränsle?

Hur som helst så förbereder sig Umeå Energi på att starta en framtida etanolfabrik med en första investering på två miljarder. Inget är beslutat men den nya kraftvärmeanläggningen Dåva2 ska enligt VK idag konstrueras för etanolen.

Stora pengar, stora vinster är i sikte. Stora subventioner förväntas från skattebetalarna via statsanslag och en och annan krona från EU, antar jag. Vem tjänar på att investeringarna görs? Är det verkligen ett sätt att få ner koldioxidutsläppen eller är det andra som tjänar pengar. Om det bara är etanol vi behöver och koldioxidnivåerna vi är bekymrade över, så är det långt billigare att slopa tullarna för etanolen från Brasilien.

Det är bra att kritikerna nu träder fram och ställer de avgörande frågorna. Hitintills har etanolfrågan saknat kritisk analys. Åhörarna har snarast tävlat om att först ropa Halleluja när lobbyisterna dragit igång.

Att det ska blandas i mer etanol i bensinen än vad som görs idag är vi många som tycker. Men varför inte använda den etanol som framställs från sockerröret? Idag lägger vi skyhöga tullar på importen för att kunna försvara enorma investeringar i Sverige. Vems intresse försöker egentligen politiken att tillmötesgå.

Långfärdsskridskoåkning är populärt den saken är säker. Varje gång ämnet har varit på tapeten är det alltid någon som hör av sig.

Två synpunkter att gå vidare med:
Ett alternativ till Tavelsjön är Stöcksjön som ligger närmare från Umeå tätort. Genom att ta vara på erfarenheter sedan tidigare men också genom modern teknik, måste det gå att få fram en säker bana. Rimligtvis går det att mäta (GPS, ekolod mm) var djupen finns och välja den grunda vägen. Hör gärna av dig om Du har kunskap om detta.

Varför är det så svårt i Umeå när andra städer kan? Vissa saker går det troll i eller är det viljan som saknas?

En sak som uppenbarligen inte har gått troll i är Curlinghallen (men det har ännu inte fattats några beslut). Många partier lovade i valrörelsen och nu är det egentligen bara arbetet med att gå från tanke till verklighet som återstår. Kul för Umeåborna att det blir en Curlinghall. Det har tagit många år att komma så här långt. Min gissning är att beslutet fattas i samband med budgetramarna för nästa år tas. Curling har förutsättningar att bli den stora seniorsporten i Umeå. Det finns redan idag många engagerade utövare som har kommit ganska långt upp i åldrarna.

Umeborna kan grovt delas i två grupper: de som bor på Ön och de som skulle vilja bo på Ön (eller tycker att det är bra att andra kan få bo på Ön). Det blir allt mer uppenbart när synpunkterna på att bygga på Ön strömmar in. Aktivast av alla är naturligtvis de som bor på Ön idag. Ett av argumenten från deras sida är att socialdemokraternas handlingsprogram (vilken årgång framgår ej) är försiktig när det gäller byggnation. Det kanske är sant men det är ett dåligt argument.

För politikerna finns det också två handlingslinjer. Det första är att inte föreslå något som retar någon, dvs. bli populär på att säga nej. Att inte vilja förändra är det lugnaste förhållningssättet i politiken. Inte minst inom det egna partiet. Partierna består i hög utsträckning av umebor 50 år och äldre.

Men utveckling kräver förändring i det bestående. Den som vill utveckla Umeå kan inte bara hänvisa all nybyggnation ett par mil bort. Visserligen känns det kanske bekvämt eftersom det inte finns några klagande grannar men det som är lätt är inte alltid det bästa.

Nu börjar en spännande tid med diskussioner om hur det ska bli på Ön. Jag vill vara med och förändra Umeå, att fler får möjlighet att bo på Ön. Jag tillhör gruppen som gärna skulle vilja bo på Ön någon gång i framtiden – men vad viktigare är: jag vet att väldigt många skulle kunna tänka sig att flytta till Ön om den utvecklades i förhållande till dagens situation.

Plogning av isar i Umeå är återigen aktuell. Många vill åka långfärdsskridskor men Umeå kommun är kallsinnig – "he gå int" är det återkommande svaret. I två vintrar i rad har jag försökt att få till stånd en ändring. Andra kommuner gör det men i Umeå sägs det att lagstiftningen sätter upp restriktioner.

Denna gången är det Tomas Ferm som har taget eget initiativ på Tavelsjön och plogat upp en bana. Efter vad som har sagts mig vid tidigare diskussioner skulle Tavelsjön vara ett mycket bättre alternativ ur säkerhetssynpunkt än Nydalasjön.

Jag har fått förklarat att Nydalasjön lämpar sig dåligt att ploga. Olika typer av kallkällor sägs göra den osäker. I det perspektivet framstår det som förnuftigt att ploga Tavelsjön

Det ska bli spännande att se om fritidsnämndens nya ordförande har något annat svar än det ryggradsmässiga nej som brukar komma ut som svar på mina interpellationer i kommunfullmäktige. Nu får jag författa en ny interpellation och ställa frågan om inte en upplogning av detta frusna vatten skulle vara positivt. Både för umeborna och för folkhälsan.

Ny idéer och friska tankar är oftast positiva i politiken. Men en del saker låter nytt men är gammalt som gatan. Det som var dåligt förr har oftast inte blivit bättre idag. Jag tänker på förslaget från Malmö att förbjuda alla språk utom svenskan i klassrummet (gäller sannolikt inte språklektionerna) För mig påminner detta om att samerna förbjöds att tala sitt modersmål i skolan – ett mycket märkligt och förkastligt förslag. Är det tillåtet att tala med en bred skånsk dialekt?

Läser just Maja Hagermans, Det rena landet Om konsten att uppfinna sina förfäder. En spännande läsning om hur bilden av svenskarna som ett folk med unik härkomst skapades. Den rekommenderas verkligen till läsning.

En höjdare på bio just nu är Borat. Fördomar och förutfattade meningar kan också göras om till en skrattfest. Men filmen lämnar också mycket att fundera på långt efter det att föreställningen är slut.

Nästa vecka börjar allvaret i politiken. På måndag återfinns jag som pryo på socialtjänsten.