Etikett: Mänskliga rättigheter

Homosexualitet kan botas med förbön

Av , , 25 kommentarer 14

”Homosexualitet kan skada ditt liv”, anser pastorn. Den nya arbetsmarknadsministerns privata tro lyfts fram i ljuset. Hennes nya samfund Kristet center tycks vara mer radikala (i detta fall med innebörden mer konservativa, reaktionära, intoleranta) än sekten Livets Ord. De lider av en minst lika inskränkt världsbild och tycks vara en Livets Ord-satellit. Församlingen använder sig av förbön för att bota ”sexuell avvikelse” och ber tillsammans att Gud skall bota denna styggelse och onaturlighet till sexuell läggning.

Frågan är: Hur mycket kan Svantesson inte dela samfundets värderingar och människosyn och ändå vara en del av den? Min fem ören i detta är: Troligtvis inte mycket. Denna typ av samlingar är intoleranta och åsiktsfriheten mycket begränsad. Den dömande mentaliteten ligger nära tillhands. Är man exempelvis homosexuell och vill älska sitt liv och en annan människa så är man inte välkommen i församlingar av detta slag.

Kristet Center och Livets Ord ingår i Trosrörelsen i Sverige, som är en del av en internationell kristen rörelse med ursprung i USA.

Forum för familj och människovärde
Sveriges nya arbetsmarknadsminister har enligt Aftonbladet varit en del av riksdagsnätverket Forum för familj och människovärde (ett nätverk för abortmotståndare, främst bestående av moderater och kristdemokrater, men även centerpartister och folkpartister). Denna grupp har vid tillfällen anordnat möten i riksdagens lokaler dit de bjudit in amerikanska högerextremister till lika abortmotståndare och homofober, såsom Wanda Franz och Richard Wilkins. Den första var ordförande för National Right to Life Committee och den andra är verksam inom The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints (mormonkyrkan). Riksdagsnätverket samarbetar även med den Katolska kyrkan och deras organisation Respekt – Katolsk rörelse för livets okränkbarhet som är helt emot kvinnans rätt att få bestämma över sin kropp.

Forum för familj och människovärde leds av moderater och den motarbetade ett förslag om utvidgad aborträtt i Sverige. Vid tiden för detta satt Elisabeth Svantesson i dess styrelse.

Jag undra när också svenska politiker ska börja påstå att kvinnor inte kan bli gravida av att bli våldtagna? Att kvinnor har ett biologiskt system i kroppen som stänger av den reproduktiva förmågan om hon inte har lust att bli gravid. Jo. Så knasigt låter det i USA.

Jag säger det igen: Sveriges arbetsmarknadsminister basar över det departement under vilket Diskrimineringsombudsmannen (DO) lyder. Åtminstone jag tycker att det känns mycket olustigt att den posten innehas av en abortmotståndare och homofob. Det är lika illa som om statsminister Fredrik Reinfeldt skulle utnämna en rasist till arbetsmarknadsminister, eller varför inte integrationsminister.

Homofob abortmotståndare i regeringen

Av , , 20 kommentarer 17

Igår genomförde statsminister Fredrik Reinfeldt (moderat) en mindre regeringsombildning. Bland annat ersattes Hillevi Engström som arbetsmarknadsminister med Elisabeth Svantesson (moderat). Om detta rapporterar VK idag, men tidningen utelämnar viktig information: Elisabeth Svantesson är en homofob och abortmotståndare. Hon ska nu få bestämma över det departement under vilket Diskrimineringsombudsmannen (DO) sorterar.

Jag känner mig orolig över hur DO:s arbete mot diskriminering på grund av sexuell läggning och kön kommer att påverkas genom att denna individ givits tillträde till maktens korridorer. Utnämningen av Svantesson har uppmärksammats av bland annat av HBT-sossarna: ”Som riksdagsledamot har Elisabeth Svantesson bland annat drivit en linje tillsammans med hardliners inom Kristdemokraterna där de aktivt varit emot att alla, oavsett sexuell läggning, skall behandlas lika i svensk lag. Elisabeth Svantesson har även varit emot alla kvinnors rätt att ta beslut över sin egen kropp.” Jag tycker att det är lika skrämmande som det är träffsäkert.

Sveriges statsminister har lyft in en homofob och abortmotståndare i regeringen. Detta är lika illa som om statsministern skulle lyfta in en rasist i regeringen, typ Jimmie Åkesson eller varför inte Stellan Bojerud. Man kan få ont i magen för mindre.

Reinfeldts omstuvning av regeringen tycker jag luktar mörka planer. Kampen om SD-väljarna har nu på allvar börjat. Moderaterna ligger i en framskjuten position för racet ner i avgrunden. Ett annat exempel på flirt med SD-väljarna var vår justitieminister Beatrice Asks fullständigt ovetenskapliga utspel om livstidsdomar. Det var en kakofoni av känslor. Det var ren och skär högerpopulism, klart uttalad för att attrahera SD-väljare. Utspelet dömdes ut också av många, bland annat i en krönika av Dick Sundevall, chefredaktör på magasinet Para§raf.

Jag håller med HBT-sossarna. Att utse Elisabeth Svantesson är ett slag i ansiktet mot alla HBTQ-personer i Sverige. Det är ett hån mot kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det säger en del om regeringens syn på människans värde.

Böglivet i Umeå

Av , , 3 kommentarer 16

Ikväll är det treårs jubileum för klubb Take Queer. Ska bli riktigt kul att delta på höstpremiären, träffa gamla bekanta, kompisar och vänner men även stifta nya bekantskaper. Ser verkligen fram emot kvällens musik, dans och allmänna bravader! 🙂

Jag är ändå bekymrad över hur det ser ut i Umeå. I flera år nu har det lokala ”böglivet” varit rätt försvinnande litet. HBTQ-killar går mer sällan ut eller deltar på olika arrangemang än vad HBTQ-tjejer gör. Enligt de flesta killar beror detta på en känsla av att HBTQ-killar utestängs från Umeås gayscen. Den meningen framförs inte bara av killar utan även av tjejer som ser att det pågår en ”konflikt” om rummet. Det är en mening jag också kan skriva under på.

Många gånger har jag inte känt mig hemma eller välkommen att delta på HBTQ-arrangemang i Umeå eftersom dessa, mer eller mindre alltid, kantrar med en bertydande övervikt åt kvinnor och den kvinnliga gayscenen. Det är egentligen inte så konstigt då HBTQ-kvinnorna är mer aktiva i Umeås gayliv, men det är trist att man inte försöker skapa en större jämlikhet i detta. På denna punkt skiljer sig också Umeås HBTQ-rörelse från övriga landet, som i regel har den olyckliga övervikten mot den manliga gayscenen.

Många gaykillar känner sig idag isolerade. Vissa mår riktigt dåligt för att de upplever att de även i gayvärlden inte ges tillträde. Till detta kan läggas att jag redan nu börjat höra kritik mot det kommande Umeå Pride. Det är riktigt olyckligt att vi inom HBTQ-rörelsen i Umeå tycks gå i otakt med varandra! Vi får se var det hela slutar, men jag hoppas att Priden samlar oss alla. Det finns mycket som förenar och vi får inte glömma bort vårt gemensamma mål: varandras människovärde och erkännande. Det skadar dock inte med mer öppenhet och att arbeta för ökad jämlikhet även inom Umeås gayliv. Det är ett ansvar som vi alla delar.

Kärlek och omtanke

Av , , Bli först att kommentera 11

Störst av allt är kärleken, och omtanken är det som håller oss samman. När hatet gör entré på våra gator och torg, eller hemsöker vid köksborden, måste vi säga ifrån. Den stilla tystnaden är ett samtycke. Tystnaden är farlig.

Vi umebor har visat att vi inte tänker stilla sitta tigande. Vi är nu över 3.000 personer som sagt oss vara beredda att samlas för att manifestera för människovärdet, för kärleken och för omtanken om varandra. Vi gör detta i vetskapen om att människor inte kan rangordnas i olika system, igenom vilka vi ger varandra olika värde och rättigheter beroende på hudfärg, sexuell läggning, kulturell bakgrund, religion eller annat. Rasism och nazism bygger ovetenskapliga idéer som är livsfarliga. Dessa har ingen framtid.

Vi får aldrig somna, tiga eller glömma. Historien kan återupprepas; därför måste människovärdet hela tiden återerövras. Ikväll klockan 18.00 gör vi det igen. Tillsammans.

Ofrivillig barnlöshet

Av , , 2 kommentarer 12

Nu sitter jag på Norrtåg med destination Luleå. Det gungar och skumpar och har sig i största allmänhet. Det är en bra början på färden. Personalen är trevlig och kvällssolen lägger ett skönt ljus i kupén. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig förgrymmad inombords.

Idag har jag diskuterat frågan om rätten till insemination med en kompis. Vi var inte alls överens. Inte på något plan. Inte ens lite.

Den ofrivilliga barnlösheten är min verklighet. De alternativ som finns för mig är adoption och surrogatmödraskap. För lesbiska är ekvationen något enklare. Det är dock ingen självklarhet att två kvinnor som lever tillsammans ska ha rätten till insemination. Enligt min kompis ska insemination endast finnas tillgängligt för de par som av någon genetisk eller annan ”medicinsk” anledning inte kan få barn med varandra. Samtidigt förklarade han att det utesluter människor som på grund av sociala val inte kan få barn, exempelvis lesbiska.

Det finns ett djupt problem här. Åsikten bygger på vad han anser är normalt, rätt och riktigt. Han insåg nog aldrig hur föraktfull eller kränkande han var. Den lesbiska relationens barnlöshet avfärdade han som en social fråga, medan det heterosexuella parets (som inte är kompatibla genetiskt och därför inte kan få barn) är en fråga för medicinen/vården. Problemet för de lesbiska menade han löses enkelt genom att de skaffar sig en man. Väljer man att inte göra detta är barnlösheten inte ofrivillig (infertila är inte kvinnorna, men deras val av relation stoppar en graviditet, enligt hans sätt att se saken). Anmärkningsvärt var att han aldrig närmade sig tanken på att kräva partnerbyte för det heterosexuella paret.

Betydelsen av sättet han resonerade var att han rakt ut sa att homosexuella relationer är ytliga och endast sociala, medan den heterosexuella relationen är äkta och normal. Det enda som kan förklara hans syn är en moralkonservativ uppfattning om vad som är ett äkta och erkänt samliv och vad som inte är det. I mina ögon finns det däremot ingen skillnad i relationerna. I båda fallen handlar det om kärleksfulla individer som av en eller annan anledning inte kan få barn med varandra.

Homosexualitet är inget socialt val och den ofrivilliga barnlösheten är lika smärtsam för oss som för alla andra. Jag hoppas att jag sådde ett frö i hans sinne. Han är annars en bra person och insåg nog inte hur det han sa uppfattades, men detta berörde mig mycket illa.

”Din historia är även min historia”

Av , , Bli först att kommentera 14

För 2-3 veckor sedan publicerades min debattartikel Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar i Västerbottens-kuriren. Jag minns att jag kände mig orolig och smårädd inför publiceringen. Vad kunde konsekvensen bli? Men reaktionerna på debattartikeln var över all förväntan! Så mycket positiv feedback som jag fick hade jag aldrig förväntat mig och det gjorde mig mycket glad när person efter person gav uttryck för ”Din historia är även min historia”.  Artikeln delades också 145 gånger på Facebook och twittrades om. Till och med människor i Stockholm och Västra Götaland hörde av sig och berättade att de läst den och delat den bland sina vänner.

I samband med VK:s publicering visade även Studenttidningen Vertex intresse för denna debattartikel. Inför septembernumret publicerades i Vertex min artikel under rubriken: Heteronormen skapar rädsla, ångest och hat.

Reaktionerna överraskade inte bara. Det känns också inombords, en värmande känsla, att mina tankar och mina erfarenheter, i mitt lilla hörn av världen, kan ge andra något. Det finns exempel på människor som vågade ta steget och komma ut. Att sätta stopp för det som ramar in deras liv. Deras början på frigörelse.

Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag publicerades min debattartikel ”Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar”. Den handlar om vikten att se människan och att organisera sig mot det hat och de fördomar, den ångest och död, som det heteronormativa samhället skapar.