Efter söndagens debatt i Agenda mellan den regeringströtta Fredrik Reinfeldt (m) och den konfliktsökande Stefan Löfvén (s) blev jag lite missmodig. Är det såhär valrörelsen kommer se ut? Även om jag gillar Löfvéns ansats, att mejsla ut konfliktrymderna i svensk politik, så måste även han inse att det är svårt att bygga en konflikt där de politiska skillnader inte finns.
I gårdagens SVT Debatt diskuterades ”socialmoderaterna”. Det är ett begrepp jag själv skämtsamt använde runt 2000-talet, men det begreppet innehåller så många felaktigheter (och latheter) att det inte är förtjänstfullt att använda. För skillnader finns det. I debatten var det en ”cool” kille som proklamerade sitt fullständiga förakt för demokratin: Han skulle minsann aldrig rösta. Han sa det med en stolthet i rösten och ett leende på läpparna, sedan sökte han bekräftelse för sin ”coola” och ”häftiga” ståndpunkt. Det är i detta jag menar latheten finns. Detta demokratiförakt kommer också av just det som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén gjorde sig skyldiga till: att fullständigt strunta i att diskutera människor, deras vardag och konkreta förändringar.
Att inte ens försöka se skillnader, klumpa ihop, klaga på partiernas otydlighet och så vidare, är farligt och det är även ett hån mot sig själv och den egna förmågan. Finns det någon som med ens en uns trovärdighet i behåll kan säga att Vänsterpartiet och Moderaterna låter lika?
Jag förstår att många känner hopplöshet inför vardagen. Det gör jag själv (i synnerhet efter debatten mellan Reinfeldt och Löfvén). Det gäller dock att omsätta detta i konstruktiv politisk handling och hitta de sköna exemplen i historien. För oavsett hur missmodig Reinfeldt och Löfvén gjorde mig i söndagens Agenda så finns där ändå skillnader i värderingar. Människosynen är central!
Jag börjar bli lite gammal nu så jag minns med viss glädje valrörelsen 1998, i synnerhet valdebatten 1998 som var 3 timmar lång för att kunna gå in på djupet i frågor! Det var en tydlig ideologisk valrörelse, med tydliga värderingsdiskussioner. Efter det har dock något hänt med media och någon fundamentalistisk sifferexercis har tagit överhanden. Partierna till höger om Vänsterpartiet har blivit opportunistiska och triangulering sörjor.
Hur många tror att vi kommer få en valrörelse som den 1998? Centerpartiet lät vettigt (allt är ju relativt…), socialdemokraterna tydligt ideologiska (även om verkligheten kanske inte hängde med…), moderaterna var kyliga (inget nytt under solen…). Det handlade om värderingsfrågor. Det är vad jag vill att en valrörelse ska handla om: Vilket samhälle vill vi se?
Senaste kommentarerna