Stormarknader…

…är så jävla trista. Men nödvändiga. (Yep! Ett "stör-mig-på-inlägg")

Visst, man sparar några hundralappar på att storhandla då och då men i ärlighetens namn: TID är ju också ett slags pengar och varje gång jag "bara" handlar lite då och på konsum och därmed lägger några extra kronor på dyrare livsmedel så känner jag ändå att det är värt det. Det är SÅ värt det!

Det går snabbt. Det är lite folk. Det är betydligt trevligare miljö. Det finns inte miljoner saker som pockar på uppmärksamhet. Det är trevlig personal som hälsar igenkännande. Det är lättare att undvika "Kom-å-köp-fällor". Ja, kort sagt: BÄTTRE!

Vi storhandlar ju såklart då och då, men jag känner mer och mer hur mycket energi som går åt bara att ta sig genom jätteparkeringen. Att ta sig genom den gigantiska byggnaden och ofta måsta springa på en och annan människa som man absolut inte vill varken träffa eller småprata med. Att jaga runt efter kupongvaror och att kuta halvt ihjäl sig när man kommer på att man glömt något.

*suck*

Nä fy, jag blir så less. Att storhandla är som ett jäkla evighetsgöra som man aldrig slipper undan. Men jag tror helt enkelt att det får bli mer sällan i framtiden. Min tid och mitt välbefinnande är minst lika viktigt som att spara några tjugor varje gång man handlar.

Jag vill inte vara helt slutkörd varje gång jag ränt runt på en stormarknad. Jag småhandlar hellre och tar det lugnt. Handlar man inte så mycket så kan man ju till och med cykla med varorna. En stor ryggsäck och starka benmuskler funkar rätt bra det med.

Storhandlade med lille B idag och han var jääääävligt missnöjd och då funkar inte ens en jäkla gratis banan. Nä, är han grinig blir jag också det och då blir allt bara katastrofalt elände.

Nu är det i alla fall tyst och lugnt i alla vrår. Har ingen soffa, ingen tv på och ingen man hemma så NUUU ska jag gå och sova. Hur underbart låter det inte?

*LYCKA*

G’natt alla läsare!

(Mamma, förlåt för alla svordomar)