Låst!

Jag vet inte hur jag burit mig åt för att låsa halva överkroppen. Nyckelbenet har liksom fastnat och ena skuldran känns alldeles fastlimmad.  Gick omkring och flaxade med armarna och krängde med kroppen och hoppade jämfota stup i minuten igår. Men näe.. låsningen vill INTE släppa. Inte ens hängandes i en arm i klätterställningen gick det att fixa *suck*

Så nu har jag ringt och lämnat ett desperat meddelande till den BÄSTA sjukgymnasten i hela stan. Jag har besökt honom ett par gånger vartannat år bara men han har "låst upp" mig varendaste gång.

Till och med när jag var gravid och TUNG så lyfte han upp mig i huvudet och bara "klick" så var det klart.

Jag har väl inte varit helt vänlig sista tiden med stackars kroppen utan har tänkt att "imorgon ska jag…" och så har det inte blivit så mycket stretching och sånt som jag mår så bra av.

Så visst, jag skyller mig själv och väntar på att Tomas ska ringa snart.

*hoppashoppashoppas*

Vad mer? Jo, nu har dagen kommit då det är dags att göra slag i saken och skicka det där viktiga mailet som förhoppningsvis kommer att hjälpa många, många människor om det blir som jag tänkt mig.

Upprättelse… Vilket härligt ord!