Det här är en historia som jag fick höra som barn, och den utspelades i Söråsele.
Vid den här tiden började man arbeta i skogen så fort man orkade bära en yxa och såg. Det var tre bröder som drog till skogs efter jul och med sig i matsäcken hade deras mamma gjort en välling av den överblivna risgrynsgröten. Hon hade blandat i russin i vällingen för att överraska pojkarna med dåtidens godis.

Det här var före matdosans och mikrougnarnas tid. Vällingen var i en trebent järngryta, som skulle värmas upp i en öppenspis. Det var stor ålderskillnad på bröderna, så när det närmade sig matrast, skickades den yngste brodern till kojan för att göra upp eld och värma vällingen.

 När de två äldre bröderna styrde stegen mot kojan, tänkte båda på hur gott det skulle bli med den varma russinvällingen som deras mor skickat. När de öst i sina tallrikar för att äta, såg de äldre bröderna till sin fasa, att alla russin saknades i soppan. Genast flög tankarna till den yngste brodern- hade han ätit upp russinen?

Sanningen var en annan. Den yngste brodern visste inte vad russin var och hade inget minne av att han ätit det någon gång. Det var långt mellan de gånger det inköptes russin på den här tiden i enkla jordbrukarhem. När den yngste brodern gjort upp eld ställde han grytan på elden för att värma den. Bröderna hade förmanat honom att röra om i grytan, så att det inte brände fast. När han började röra om i grytan, såg han till sin förskräckels, att det var fullt med svarta klumpar i soppan. Han trodde i sin okunskap, att de svarta klumparna var kolbitar från elden, som hamnat i grytan. För att hans äldre bröder inte skulle bli arg på honom, skyndade han sig att peta bort alla klumparna, som i verkligheten var russinen som skulle vara måltidens höjdpunkt.

Den här händelsen dök upp lite då och då och den yngste brodern blev ”pikad” för sitt misstag. Han som petade ut russinen, var en för de flesta Åselebor, mycket känd person. Det var Kalle Rådström, som tillsammans med sina äldre bröder Göte och Erik var med i denna historia. Göte har berättat den för mig.