Jag har ett stort motorintresse och gick som ung en treårig utbildning till bilmekaniker på verkstadsskolan i Åsele. Att skruva och trimma gamla bilmotorer, var min stora hobby. Motortävlingar som fanns i Norrland på den här tiden var vintertid isbana, på sommaren travbanor och backtävlingar eller på flygfällt.

En god vän till mig, Ove, började tidigt med bilsport och han håller på fortfarande. Jag fick den stora förmånen, att få hjälpa honom att meka. På ett sätt kanske det inte var så lyckat, då två ”tjurskallar” och optimister kom samman, men vi hade många roliga och minnesvärda stunder tillsammans. Vi trodde att inget var omöjligt och att dygnets 24 timmar räckte till allt. Därför fick vi för lite sömn under tävlingssäsongen.
 Vår tävlingsbudget skulle inte ha räckt till träningsbränsle för ”storfräsarna”. När vi åkte till en tävling, körde vi med tävlingsbilen. Det fanns inte en tanke på trailertransport. Hur skulle vi ha tagit oss hem vid ett totalhaveri? Det trodde vi aldrig kunde hända oss.
Vi bokade alltid hotell, där alla andra bodde, som inte alltid var de billigaste. När vi åkte hemifrån, hade vi gjort en rejäl matsäck, som ibland räckte en bra bit på hemresan. Vi har bott på Stadshotell och ätit matsäck på rummet, men vi deltog alltid i kvällssupén där alla ”storfräsarna” var med. Tävlingarna var för det mesta på söndagar och då startade vi resan på lördagsmorgon. Före det hade vi som regel skruvat i bilen alla veckans kvällar, möjligen fått 4-5 timmars sömn fredagsnatt. Så här kunde en tävlingshelg se ut. Avresa från Åsele 6.00, 40-100 mil i bilen, middag med dans till kl 01.00. De var viktigt att vara social och få kontakter. Uppstigning 06.00 och ut på tävlingsplatsen, tävling hela dagen, hemresa vid 16-tiden.

Det var efter en sådan helg, vi var på väg hem efter E-fyran. Jag bytte av Ove vid ratten när vi passerat Uppsala och det snöade kraftigt. Att sova var inget problem för någon av oss. När man släppte ratten så somnade man omedelbart. När jag passerat Söderhamn, var det dags att byta förare. Jag öppnade sidorutan för att väcka Ove. Han tog över ratten och jag somnade. Det snöade fortfarande kraftigt. Efter en stund väckte Ove mig, vi hade inga långa samtal med varandra den här tiden på dygnet, vi bytte bara plats och jag körde vidare. Efter att jag kört en bit, kom vi till en orienteringstavla och på den kunde jag se att Ove endast hade kört 15km när han bytte av mig igen. Jag undrar om han var vaken, när han körde dessa 15 kilometer? Jag tror inte att han försökte lura mig, han tyckte att han kört länge och det var dags för byte.
 Jag stannade på en parkering och där sov vi båda två tills kylan väckte oss.