En äldre man har ramlat ned från ett hustak. Han har legat ute i snön i en timme innan han upptäcks och ambulans larmas ca 16.30. Abulansen i Dorotea larmas ut, men får motorhaveri och kan inte fullfölja utryckningen. SOS-alarm larmar ut akutbilen från Åsele, som kör mot Dorotea. När man kört halva vägen, blir man återkallad av en person anställd vid Landstinget i Umeå. Personalen på akutbilen protesterar, men blir beordrade att återvända. En ambulans från Strömsund har larmats.

Då kommer mina frågor. Vem är det på Landstinget, som har den kompetensen, att få bestämma över liv och död?
Är det förbjudet att använda ”sunt bondförnuft” eller finns det inget inom Landstinget?
Assar hade tur, han överlevde, men fick han mindre eller mer skador av sin väntan?
Blir det billigare eller dyrare med hans rehabilitering av sin väntan?
Om Assar inte överlevt, hur skulle personalen på akutbilen då ha mått, över att ha tvingats vägra ge hjälp till en nödställd?
I det här fallet tycks kostnader och mänskligt lidande sakna betydelse, här är det prestige som gäller. Att lägga skulden på akutbilens personal över denna händelse är fel.