Vår förste styrman var en storvuxen norrman, med en kropp som en Romersk gladiator skulle varit avundsjuk på. Humöret på denne man var väldigt hett och han var långsint. Det där med tomfaten var inget som gick över på en vecka. På vår resa upp till Europa passerade vi Suezkanalen, som vid den här tiden trafikerades av två konvojer från Medelhavet och en från Röda Havet per dygn.

När vi kom upp till Suez var vi tvungna att ankra upp, för att invänta nästa konvoj. Här kunde det ligga många fartyg och vänta på att passera kanalen. Detta utnyttjades seglande försäljare av sovenirer och annat ”krafs”, som kom ut till fartygen och gjorde affärer. En fullastad tankbåt gick ganska djupt, så det var inte så högt upp till relingen. Det var inget problem för dessa små segelbåtar att kasta upp en dragg, förtöja sin båt och klättra ombord. Man hade en medhjälpare kvar nere på båten som skickade upp varor. Ibland kunde det se ut som en mindre loppmarknad på däck. Vår förste styrman tyckte inte att det var ”läge”, för sådana affärer denna dag.

Innan vi kommit fram till vår ankringsplats, beordrade han ”vatten på däck”, som innebar att vi riggade vattensprutor längs hela fartyget med mycket hårt tryck. När segelbåtarna närmade sig, drog vi på vatten och spolade sönder segel på båtar, som försökte förtöja mot oss. Om någon lyckades komma upp mot relingen, så spolades de över bord. Då hände det som inte fick ske, en båt hade överlistat oss och förtöjt mot poppdäck. En man hade klättrat ombord och kom gående utför lejdaren ned på akterdäck bakom oss. Förste styrman var lika snabb ned från bryggan och uppmanade mannen att lämna fartyget. Mannen protesterade och menade att vi spolat sönder hans segel. Styrman, som var klädd i shorts och linne, tog ett steg närmare främlingen och uppmanade honom att lämna fartyget självmant eller bli kastad över bord. Nu drog mannen kniv, han kände sig nog trängd och skrämd av styrmans storlek och beslutsamhet. Han påtalade än en gång att vi spolat vatten i hans båt och förstört seglet. Jag och flera med mig, upplevde det hela obehagligt, men styrman backade inte. Innan främlingen hann blinka, hade styrman greppat tag i honom och kastat honom över bord. Styrman fick en rispa av kniven på sin hands baksida och mannen, som blev kastad över bord, blev bärgad av sina kamrater.

Efter denna händelse hade vi full bevakning tills vi kom ut i Medelhavet, så att inga främlingar kom ombord. Visst var det dumt av styrman att skapa denna situation helt i onödan. Dessa seglande försäljare hade inget med de stulna tomfaten att göra. De försökte ju bara göra affärer för att försörja sin familj.