Opel Blixten!
Sommarsäsongens biltävlingar var över och vid sista tävlingen fick vi ett motorhaveri på Oves motor. Vi skruvade ned oljetråget och konstaterade att motorn skurit på ett lager. Slipning av vevaxel och de kostnader det innebar, var otänkbart. Hela tävlingsbudgeten var förbrukad. Vi skruvade loss vevlager och fixade vevaxeln med en fil och putsduk. Ramlagren hade klarat sig. Vi satte ihop motorn med nya lager och Ove kunde åter använda bilen med försiktighet. Någon tävlingsmotor var det inte.
Av någon underlig anledning, hade Ove gett sig ut i världen och flyttat till Lycksele. Jag som hade haft uppskov med lumpen, tills jag gått min utbildning klar, hade hamnat på F21 i Luleå. Vi träffades bara på helgerna och vid ett sådant möte, bestämde vi oss åter att satsa på is-SM. Vi saknade tävlingsbudjet, Oves motor var inget att satsa på, här testas kompisskapet. Eftersom vi båda ville tävla och min motor var i bra skick, gjorde vi ett avtal, jag skulle hålla motor och utföra trimningen. Ove skulle hålla karossen och stå för alla slitdelar och övriga kostnader. Vi skulle tävla i en klass, som hette grupp 2, som innebar en begränsad trimning av motorn. När jag tänker efter, måste vi ha tillhört skaran, som kallas fantaster. Förekommer sådant i dag? Det som inte gör det lättare är, att vi är två mycket envisa personer, som inte viker oss så lätt. Tillsammans klarade vi det mesta, tyckte vi.
Sagt och gjort, jag avregistrerade min bil, plockade ur motorn och skruvade sönder den i delar. När jag åkte upp till Luleå på söndagkväll, hade jag en stor hockeyväska full med motordelar, det var topplock, vipparmsställ, vevstakar, kolvar, insug. Det var en tung väska, jag skulle bära förbi grindvakten, som att den inte vägde något. Jag var mekaniker i lumpen, så jag hade tillgång till en bra verkstad. Efterhand, som trimningen fortskred, tog jag hem delarna och trimning av övriga delar, fick ske på helgerna.
I slutet av januari, hade vi satt ihop motorn och den kändes bra. Däcken var klara och nu skulle vi satsa hårdare än tidigare. Vi hade fått låna en transportbil, för att inte behöva nöta på tävlingsbilen vid ladsvägtransporter. Det var en gammal televerkets Opel Blixt, sedan tidigt 50-tal, med dubbelhytt. Baksätet var en skinnklädd träbänk. Bilen var förlängd och mellanaxeln, som också var förlängd, var i obalans, så vid 70 km:s fart, vibrerade hela bilen. Matchfart var 60 km/ tim, då kunde man sitta stilla i stolen.
Så kom dagen D, årets första tävling var i Strömstad och resan starta en tidig lördagsmorgon, eller var det fredagnatt? Vi hade också utvecklad ett annat intresse, det var brudar. Nu hade vi våra ”brudar” med oss, som sedermera blev våra fruar. Jag kan tänka mig, att sitta i baksätet på denna bil, endast kunde motiveras med att de var ”nykära”. Efter en jobbig bilresa, kom vi så till Strömstad. Vi checkade in och Ove fick se programmet till tävlingen. Jag kan minnas hans ord: ”De é ent´t lönt o lasta t´å, all ha femväxlat”. Volvo hade kommit med en Amazon, med en 135hk:s motor och femväxlad låda. Alla Volvobilar var av den typen tyckte Ove, men det fanns några till PV544, vi var inte ensam. Övriga bilar var Ford, Jaguar och BMW.
Tävlingsdagen fick Ove visa, att han kunde ratta en Volvo. Han var dagens snabbaste Volvo, det var en Ford Lotus som var snabbare. Många ”storfräsare” fick kliva åt sidan den här dagen, för PV:n från Åsele. Ove låg bland de tre främsta och kämpade om placeringarna i täten på sista varvet, när han fick en punktering och fick bryta. En bil körde in i hans bakskärm, som rev söder däcket.
Under den här resan, hände det många roliga episoder, som får komma vid något senare tillfälle. När jag bläddrar i mitt fotoalbum, måste jag skratta, när jag ser vad som hände under resan. Det blev inga fler resor med Opel Blixten, men vi åkte många tävlingar, den här vintern och våren. Jag undrar, om de som tävlar i dag, har lika roligt, som vi hade?
Senaste kommentarerna