Som jag berättat tidigare, var bilar ett av mina stora intressen och ett annat var affärer. Under den tid jag gick på verkstadskolan och utbildade mig till bilmekaniker, köpte jag defekta bilar som jag lagade och sålde. Vinsten lades till nya objekt och bilarna blev bättre och bättre. Drömbilen var en Volvo PV 544 sport.

Min gode vän Ove och jag hade ett gemensamt intresse, det var motorsport. Ove hade bestämt att nu skulle det bli, han skulle ställa upp i alla tävlingar i is-SM. Jag hade nöjet att få vara mekaniker i Oves team. Ove tävlade med en PV544 sport. Preparering av bilen började på hösten och första tävlingen skulle gå i Bengtsfors i början av februari. Att köra landsväg med tävlingsbilen var något vi ville undvika, så vi hade olika funderingar hur vi skulle lösa transporten av bilen.

Det billigaste alternativet var att använda en ”dollyvagn”. Det är en kärra med två små hjul, som saknar fjädring och man placerar den under bilens framaxelbalk. Bilens framhjul är då upplyft, bakhjulen rullar på vägen. Maxfart på ett sådant ekipage är 20 km/tim. Nu hade Ove en arbetskompis, som var något av ett geni. Han kom med ett förslag på hur vi skulle bygga en billig vagn. Vi byggde en dolly där bilens framhjul, som var utan däck, stod på en ram av rör. På så vis fjädrade bilen och samtidigt blev den låg. Nu var det inga problem att köra 80-100 km/tim.

Som vanligt var vi ute i sista minuten.  Jag hade under hösten bytt till mig en krockskadad Volvo PV 544 sport. Den hade sladdat in i ett broräcke och fått hela bakvagnen bortsliten. All plåt bakom höger dörr var bara att byta. Det var flera månaders nattarbete för att få den besiktad. Den skulle bli vår dragbil. Natten före avfärd var vi klara med vagnen, men någon test var inte gjord.

På fredag efter avslutat arbete startade resan. Vårt första mål, var min syster i Ludvika, där vi skulle vila och få mat. Jag hade fått svetsblänk i mina ögon kvällen innan, så jag var tvungen köra med solglasögon, jag tålde inte ljuset från mötande bilar. Vi kom dit på natten och vilade några timmar innan vi fortsatte resan på lördagsmorgon.

När vi kört ett antal mil från Ludvika, såg vi fyra kostymklädda herrar, som stod runt en Saab med öppen motorhuv. Vi stannade och jag frågade, vad som var problemet. Bilen hade bara stannat. Jag bad en av herrarna att vrida på nyckeln, samtidigt som jag knackade på bensinpumpen och bilen startade. Ett mycket vanligt fel, på dåtidens Saab. Vi satte oss i bilen och fortsatte vår färd utan diskussion med herrarna.  Helgen efteråt tackade herrarna för hjälpen i Sveriges Bilradio, de visste inte våra namn, men vi hade AC på bilen.

Om början av dagen hade varit bra, så blev fortsättningen sämre. Inte långt från Örebro var det mycket trafik och vi låg och följde strömmen när vi mötte en polisbil. Jag höll koll bakåt och såg att polisen bromsade in och efter en stund såg vi att de vänt och höll på att arbeta sig upp i kön. Ove som körde, försökte få ned farten, men det är inte lätt i en bilkö. Polisen körde om och stoppade oss. De var två mycket trevliga poliser, de berömde vår vagn och en av poliserna, som tävlade med motorcykel, funderade på att bygga något liknade, för sina motorcyklar.

Jag kan tänka mig, att poliserna funderade, hur vi hunnit till Örebro med ett fordon, som endast tillät 20km/timme. Ove fick böta 200kr för att ha kört 40km/tim. Vi åkte betydligt fortare.  Mycket bussiga poliser, finns sådana i dag? Vi beslöt oss för att lasta av tävlingsbilen och köra landsväg för att slippa mera böter. Vi lämnade vagnen och en bil i närheten av Örebro.

På vägen hem, lastade vi upp bilen på vagnen och körde hem till Åsele. Vi klarade oss från böter, men vi körde inget mer med den vagnen. Det hände många roliga händelser på denna resa, som jag kan berätta om senare. Ni vill säkert veta hur det gick på tävlingen? När man håller på med bilsport, så händer det mesta före och efter tävlingen. Tävlingen är över på en kort stund, men ger minnen för livet. Bra eller dåliga spelar mindre roll, alla ger erfarenheter och livet ett innehåll.