Året var 1951 och den stora drömmen var en tvåhjulig cykel. Jag cyklade fortfarande på en trehjuling, men för att snobba till det, brukade jag ta bort det ena bakhjulet och på så vis ha en tvåhjuling. Min äldre syster, hade fått en tvåhjuling, tillverkad av en stor gammal damcykel. Man svetsade en hylsa inne i ramen, där man monterade sadeln, sedan vände man på styret, så att det blev lågt. Ett livsfarligt fordon för en liten människa.

Jag minns den dagen, vi hämtade hennes cykel. Pappa och jag hade tagit cykeln till Gudmar Strömqvist verkstad för ombyggnad. Vi var grannar på den här tiden. När Gudmar hade svetsat fast sadelfästet i ramen, var den alldeles röd av värmen. Av ren nyfikenhet, måste jag ta på det röda. Genast fick jag en ny erfarenhet, det gjorde ont att vidröra det som var nysvetsat. Här kunde man tillämpa ordspråket” av skadan blir man vis”

Eftersom vi bodde alldeles intill skolan, tillbringade jag mycket av min tid, på skolgården med andra barn. Jag cyklade runt på min trehjuling på två hjul och försökte imponera. På skolgården fanns en källarbacke, som var bevuxen med grova tallar. Där brukade äldre pojkar, som hade tvåhjulingar, tävla att cykla över backen. Jag kunde inte cykla uppför backen, men utför. Svårigheten var att parera för träden.

Nu var det några äldre pojkar, som utmanade mig på tävling utför backen. Att åka på tre hjul utför backen var enkelt, men nu skulle jag åka på två hjul på min trehjuling och samtidigt parera för alla träd. Vi startade mitt uppe på backen och sedan minns jag inget mera. Jag cyklade rakt in i en tall och svimmade. De äldre barnen bar hem mig och jag var fortfarande medvetslös. Min mamma trodde att jag blivit påkörd av en bil, men efter en stund vaknade jag till medvetande och hon fick höra vad som hänt.

 Jag funderar lite skämtsamt ibland, om det är det som gjort, att man är som man är. Men roligt har jag haft hela mitt liv och det tänker jag fortsätta med.

Den sommaren fick jag en liten tvåhjulig pojkcykel, som var begagnad. Nu kunde jag cykla uppför källarbacken också och utför utan att krocka med tallarna.