Denna händelse utspelade sig innan jag blivit gammal nog att hitta på egna ”hyss”. Det bara blev så ibland, utan att man klurat ut saker och ting. Vi bodde fortfarande på ”samhälle”, som man sa och vi köpte vår mjölk i Söråsele av en moster till mamma. Hon hette Frida och hennes man som hette Olle, bodde på ett ”Per Albins torp”, som det kallades i folkmun. En annan benämning var småbruk. Vi köpte det stället och flyttade dit när jag var sju år.

Kraven på hur man bodde, kunde inte vara stora på den här tiden. Huset var ca trettio kvadratmeter i två plan och övervåningen hyrdes ut till en äldre tant. Det var vedeldning och utedass. Vatten pumpades upp ur marken med en handpump i skafferiet. Mitt garage i dag, är större än bottenvåningen i detta hus. Men de var säkert nöjd, med sin tillvaro.

Det var en söndag och jag fick följa med mamma och hämta mjölk i Söråsele. Jag var i sex-årsåldern och åkte bak på mammas cykel. Att följa med så långt, var ett äventyr för en yngling i min ålder. Jag minns att jag varit dit på vintern en gång och då åkte vi spark. Att sitta inne och lyssna till all ”nyhetsförmedling” som de äldre hade för sig, roade inte en sexåring.

Sommar ute, vara på landet med levande djur och en stor ladugård att utforska, tilltalade mig mera. Jag var ute på gården och kollade upp allt, som inte var låst. Utedasset var en spännande inrättning, det var två hål i olika storlekar, att uträtta sina behov i. Naturligtvis gick jag in och utforskade stället riktigt. Jag låste dörren från insidan, med en för mig knepig låsanordning. Det satt ett fönster en bit upp på väggen, som var öppet. Jag kunde inte motstå frestelsen, att försöka klättra upp till fönstret och det lyckades jag med. Eftersom fönstret var öppet, hoppade jag ut genom fönstret ned i gräset.

Vad jag inte tänkte på, var att nu var dörren låst från insidan och jag tog mig inte in genom fönstret för att låsa upp igen. Mitt lekande fortsatte och snart hade jag glömt vad jag ställt till med. Mamma och jag åkte hem med mjölken och allt var frid o fröjd.

Det var nu det hände. Tanten som bodde på övervåningen, fick behov att uppsöka dasset. Det var låst, alltså upptaget. Hon gick in igen och upprepade besöket till dasset. Upptaget! Detta upprepdes ett antal gånger, innan hon blev tvungen att sätta sig på en hink, för att inte en olycka skulle hända. Sedan hade hon frågat moster Frida, vilka besökare hon hade, som ockuperade dasset under så lång tid? Då svarade moster Frida, att vi åkt hem för flera timmar sedan. Det var då sanningen uppdagades, dasset var låst från insidan och ingen fanns på insidan.

Jag minns aldrig, om sanningen kom fram någon gång, alla tyckte att jag var för liten, att hitta på sådana saker. Det bara hände.