Vi som föddes på 40-talet hade en stor fördel mot dagens ungdom. Våra föräldrar var födda under mycket svårare omständigheter än oss. För dem fanns det endast en fara för oss ungdomar och det var att vi inte skulle få tillräckligt med kunskaper för att klara oss. Utvecklingen gick snabbt efter kriget. På 50-talet fick allt fler råd med bil och motorcykeln blev omodern.

Det var ingen som tyckte att det var farligt att vi ungdomar körde motorcykel eller moped i skogen på 50-talet. Vi saknade alla typer av skydd och begreppet hjälm fanns inte i vår värd.  Vi var ett gäng pojkar i 12-13-årsåldern som höll till i Tures garage och skruvade i 98-kubikare, som kallades lättviktare. Det fanns också hjälpmotorer, som man monterade på vanliga cykler och då kallades det moped. Det fanns en typ av motor, som man monterade på framhjulet. Motorn moterades på ramen under styret och sedan man startat motorn, släppte man ned motorn, som hade en drivrulle, som gick mot framhjulet. Den typen kallades i folkmun för ”Hjälp mig hem”

En annan typ var ”Torparfröjden”, det var en motor som var monterad under pakethållaren och drevs genom en kedja på bakhjulet. Jag tror att märket var Fox och en bra variant av billig moped. På den här tiden var hela bredviksområdet en skog mellan Trillen och Söråsele. Skogen var full av bra stigar som vi körde på, de stunder våra motorcyklar funkade, det var mest att skruva. Det var viktigare att motorcyklarna  gick fort, än att det fanns bra bromsar på dem.

På den här tiden, köpte Tures mjölk av oss i Söråsele, 5 liter varje dag. Den här sommardagen, var det Björn som kom för att hämta mjölken. Han körde på en ”Torparfröjd”, vems minns jag inte. Jag minns att den gjorde nästan 60 km i timmen. Den hade dåliga bromsar och hjullagren var slut både i fram och bakhjul. En livsfarlig maskin. Bensintanken satt på pakethållaren ovanför motorn, så det var självtryck på bränslet ned till motorn.

Det var söndag och Björn hade på sig dåtidens ”innemössa”, en keps som kallades för ”Hajen”. Den var svart och vitrutig, alla pojkars dröm. Att hämta mjölken, innebar inte att man vände om på en gång, det blev lite provkörning av denna ”racer” några varv runt byn. Mopeden var väl varmkörd när Björn hakade på mjölkhinken och vände hemåt.

När han kört ca. 150 meter från våran gård, fattade mopeden eld. Bensin läckte ned på motorn och tog eld av värmen. Det brann i motorn och Björn tog av sig kepsen och försökte släcka med den, men misslyckades. Kepsen brann och då öppnade Björn mjölkhinken och hällde mjölken över motorn och elden slocknade. Han återvände hem till oss för att få hjälp.

Björn och jag fixade bensinläckaget och fick igång mopeden på nytt. Min mor diskade upp mjölkhinken och fyllde på ny mjölk. Björn återvände hem med både mjölk och moped. Det fanns ingen tanke på att ”moppen” skulle ta eld på vägen hem. Den stora olyckan var att kepsen blev förstörd. Vi var 12 år, hur behandlas våra 12-årinar i dag?