1951 flyttade vi från ”Julljus myra”. Det var ett prästtorp, som var beläget 50 meter från nuvarande mellanstadiet. Vi flyttade in en lägenhet som var i ett skolhus, som revs på 60-talet. Där bodde vi i ett år och sedan flyttade vi till Söråsele och ett ”Per -Albins torp”. Under mina sju första år, var skolgården min lekplats. Min mor städade skolan på den tiden och det höll hon på med i 30 år. Jag kände till alla lokaler i dåtidens skolhus. Det var tre stycken. I dessa lokaler skurade jag ihop till min första kostym. Det får komma i någon annan historia.

I dag åkte jag förbi skolan och såg att Timra höll på att såga ned några tallar på skolgården. En av tallarna, som jag hade min gunga i, blåste stormen Hilde ned. Nu sågade Timra ned de andra tallarna. Alla träden hade rötskador. När jag såg det, kom jag att minnas en händelse från gungställningen mellan dessa tallar. Det skulle bli en regelrätt avrättning, enligt andra värdskrigets modell. Vi barn skyddades inte från dessa hemska händelser. De fanns i alla tidningar i avskräckande syfte.

Två av mina kusinbarn från Umeå (storstan), var på besök hos ”farbror Albin”. De växte upp i en miljö, som var helt olika min. Jag var van det mesta trots min låga ålder. Skolhuset vi bodde i var stort och gav utrymme för många. Här rymdes även råttor. Den här dagen när mina kusinbarn var på besök, var det en liten råtta som hade förirrat sig in i vårt kök.  Min mor ropade på hjälp till oss barn, som var ute på gården. Vi rusade genast in och jakten på råttan började. Jag trängde in råttan i ett hörn och där fångade jag den. Mina kamrater var skräckslagna, de hade bara hört talas om råttor.

Förmodligen svimmade råttan av skräck och jag stoppade den i en tom skokartong. Vi tog med oss kartongen med råttan ut på gården och nu skulle den straffas. Vi gick till gungställningen och där skulle råttan få sitt straff genom hängning.  Allt förbereddes och så skulle råttan tas fram ur skokartongen. Jag lyfte på locket och kollade in råttan, den verkade spak, så jag ställde ned kartongen utan lock. Nu såg nog råttan sin möjlighet, hur det gick till vet jag inte, men med ett skutt, var råttan ute i friheten och försvann under en byggnad med utedass som stod en bit ifrån dessa tallar.

Mina kusinbarn, som upplevde detta som något utöver det vanliga, berättade om händelsen för farbror Albin som sa: ”ska ni lek med e´n Egon, ska ni int va finklädd”.