Begreppet ”trygghetsboende” tolkas på många olika vis. För mig är ett trygghetsboende, när jag känner mig trygg, där jag bor. Blir jag gammal och ensam, kan jag känna mig otrygg med boende i eget hus, det kan vara inne i tätorten eller i en by. Jag kan vara fullt frisk och ändå vara otrygg. Det ska finnas och kunna erbjudas ett trygghetsboende, för gamla som inte behöver vård. Dagens samhälle är inte tryggt och enkelt för gamla människor, som blivit ensamma.

Att erbjuda hemtjänst, innebär inte att man blir trygg. Jag har träffat många gamla människor i vår kommun, som bott hemma och känt sig otrygg, trots att man haft hemtjänst. När jag kommit i det stadiet, att hemtjänsten inte klarar av att serva mig i mitt trygghetsboende, måste jag vara beredd att flytta. Att flytta till ett trygghetsboende, har jag valt själv och att flytta till ett säbo är något jag inte ser som svårt.  Säbo=särskilt boende.

Att tvingas bo ensam hemma, med hjälp av hemtjänsten och vara otrygg, ser jag ingen glädje i. Den dag jag blir för sjuk, för att bo hemma med hjälp av hemtjänsten, måste jag ändå flytta till ett säbo. Hur man än gör, så måste man flytta någon gång, om man inte har turen att vara frisk och trygg i sitt hem tills man dör. Det behöver inte bli någon större flyttkarusell, med ett sådant upplägg. Vi är alla olika och vi har rätt att välja hur vi vill leva i livets slut. Det ska inte vara, ” att få en budget att gå ihop”, som ska avgöra min sista tid i livet. Vi måste skapa flera trygghetsboenden i vår kommun och möjligheten finns på Bofinken, för små kostnader.

”Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är det samma” av Jörn Donner.