Jag var 24 år, när jag fick möjlighet att köpa verkstaden där jag arbetade. Ägaren hade varit sjuk en längre tid och ville sälja verkstaden. Vi hade både Volvo- och Saab- service. Några av vi som arbetade där, skulle försöka köpa rörelsen tillsammans och tog kontakt med Sven Persson i Östersund. Det var han som var ägare till Bilbolaget, som vi hade kontraktet med om Volvo-service.

Han kom till Åsele och vi hade ett långt och ingående samtal om att äga saker tillsammans. I början kommer det att gå bra, men efter en tid kommer ni att börja värdera era olika insatser i företaget och då kommer problem och ovänskap. Han avrådde oss att ingå ett sådant ägarförhållande. Det slutade med att jag köpte företaget själv. Banken trodde på mig och jag fick låna hela köpesumman. Då var det sämre med rörelsekapital, det saknades helt.

Jag hade ansökt om en checkkredit på 30 000kr på en tid av fem år och fick avslag. Mitt rörelsekapital var 700kr jag fått i semesterersättning, plus några kronor på banken. Det som var vår räddning, var att vi hade ett bra lager och mycket jobb. Televerket höll på att automatisera i inlandet och vi fick dagligen bra uppdrag av Televerket. Vi hade bra med jobb på skogsmaskiner och jag hade duktiga mekaniker. Om jag inte minns fel, debiterade vi 30 kr per timme på verkstan. Arbetarna tjänade 10,50 kr per timme.

Mitt sinne för affärer, har hjälpt mig mycket. Vi köpte in begagnade bilar som vi repade upp och sålde med vinst. Vi hade även bilbärgning på den här tiden. Vi byggde även upp några bärgningsbilar, som vi sålde vidare. Bilbärgningen ökade i kustområdet och många företag startades upp och var i behov av bärgningsfordon.

Min hustru skötte kontoret med löner och fakturering. Själv raggade jag jobb och inkomster. Vår största tillgång, var den yrkesskickliga och lojala personal vi hade. Dom ställde upp på det mesta. En tid hade vi förutom bärgningsjour, även ambulansjour. En av våra anställda var utbildad ambulansförare.
Vi skaffade en lastbil, som drog kommunens sopmaskin på vårarna och som utförde en hel del små transporter. Inga uppdrag var oss främmande, vi stod alltid beredd för nya utmaningar.

Efter tre år som verkstadsägare, dök nya utmaningar upp. Vi hade klarat oss bra under denna period, men ville vidare. Min barndoms drömmar skulle uppfyllas. Den jordbruksfastighet jag fantiserat om som liten, skulle säljas på auktion av allmänna arvsfonden.

”Det enda som kan göra drömmen omöjlig, är rädslan för att misslyckas.” av Paulo Cqelho