Drömmen om egen ”bondgård” med djur och skog, hade jag med mig sedan jag var liten. Hösten 1969 blåste det ut, massor med skog runt Åsele. De flesta, som ägde en motorsåg, köpte ”vindfällen” som låg spridda runt i skogarna. En av pojkarna som arbetade på vår verkstad hette Anders och hade mer kunskaper om skogen än jag och inspirerade mig att tillsammans med honom köpa ”vindfällen”. Det var första gången jag använde motorsåg för att hugga timmer. En sporadisk användning av sågen, var de erfarenheter jag hade.

Detta arbete skulle utföras på helger och andra ledigheter. Det var väldigt stor skog, varje träd innehöll 1,4 kubikmeter och nästan alla stammar var fulla med grus och sand. I en början hade jag stora problem, då sågkedjan genast blev slö av allt grus jag sågade i. Anders far, som kallades ”Långman”, levde på att hugga timmer och han var snäll och följde med på vårat ”extra knäck”. Av honom fick jag utbildning, om hur vi skulle göra när vi högg vindfällen. Anders hade redan den kunskapen. Efter den kursen, gick det betydligt bättre för mig att hugga.

På den här tiden, var det fortfarande flottning i Ångermanälven. Jag hade en kompis som var ägare av en skogsmaskin, som vi fick låna och på så vis fick vi virket fram till bilväg. Vi fick låna en lastbil av en kompis till Anders och med den körde vi ned virket till flottleden.  Vem vi sålde virket till och om vi gjorde någon större vinst, har jag glömt, men det var en ny erfarenhet. Jag blev inte avskräckt att handla med skog efter detta. Det blev många flera köp.

”Det är inte vad människan förtjänar på sitt arbete, som är hennes lön, utan vad den gör henne till” av John Ruskin

Gott Nytt År