Jag hade gjort en plan, hur jag skulle finansiera köpet av Hjalmars gård. Nu blev den betydligt billigare, än den finansiering jag planerat för. 1971 var låneräntan i bankerna ca 12 %, så det var klart intressant att få ned skulden så fort som möjligt. Att få låna pengar i bank, var ett större problem än den höga räntan. Det krävdes borgen av minst två kreditvärdiga personer eller säkerheter i form av fastigheter eller liknande. Jag hade inget att pantsätta, allt jag ägde var redan belånat, så för min del var det borgen som gällde. Jag hade frågat två ”gubbar” i byn, om de kunde borga och fått ett visst löfte.

När auktionen var slut, åkte jag raka vägen till banken, för att diskutera lånemöjligheterna. För att kunna belåna fastigheten, måste jag var lagfaren ägare till den och för det krävdes, att jag betalat hela köpeskillingen på fastigheten. De pengarna hade inte jag. Borgenslån var det som gällde, för min del.

När jag kom in på banken, sa Kalle Rådström, som var chef på banken, ” det är klart med lånet, Göte och Ivar har redan varit hit och sagt att de går i borgen för dig, det är bara att bestämma hur mycket du behöver låna”. Det var nästan overkligt hur lätt det var att få låna pengarna till fastigheten. Vidare sa Kalle ” nu ringer du till driftsbyrån i Umeå och bestämmer en tid med Lennart Ottosson, jag har talat om vem du är. Han kommer att hjälpa dig med bokförning och deklarationer”.  Det gjorde jag och Lennart och jag blev väldigt goda vänner och vi fick ett långt sammarbete. Han fick en stor betydelse, för hur jag kunde utveckla mitt skogsbruk, utan ekonomiska överraskningar. Allt detta hände på samma dag och min kära hustru visste inget, om vad som hände.

Göte och Ivar hade jag känt hela mitt liv och sommarjobbat hos båda många somrar. Av dessa ”gubbar” lärde jag mig mycket. Båda var de skickliga skogsmän och kunde skogsbruk och hur man räknade på skogens värde. Jag har många roliga minnen och historier kring dessa ”gubbar”, som på gamla dagar, hjälpte till i mina skogar.  Jag är evigt tacksam, att jag fick växa upp med dessa män i min omgivning. Här inkluderar jag även Kalle, som var bror till Göte.

Min plan, att få ned skulden på 75.000kr för fastigheten, var att stämpla ut 2000 kubikmeter skog och stycka loss bostadsfastigheten med ladugård och ett hektar mark och sälja den. Virkespriserna vid auktionstillfället var dåliga, så ett beräknat netto på skogsförsäljningen var 30.000kr. För huset beräknade jag att få 30.000kr och då skulle jag ha en skuld 15.000kr, när jag lagt 10.000kr i handpenning. Det var mycket enkelt, tyckte jag. Att det skulle vara omöjligt att sälja huset och att det skulle ta 8 månader innan skogen blev såld, fanns inte i min värd. Räntan på lånet, var en stor extra utgift för en ung familj, som just byggt hus, skaffat barn och ett till på väg.

Klockan var efter fem när jag kom hem, Maj-Lis hade väntat med maten och det tog en bra stund, innan jag förklarat allt som hade hänt. I en början trodde hon att jag skämtade, men efter att hon fått se de handlingar, jag hade med mig från auktionen, kunde vi sätta oss och äta. Jag var uppe i högvarv hela kvällen och då är det skönt att ha en hustru, som håller sig till verkligheten och tar ned en på jorden. Undrar om hon visste, att detta var bara början, på ett liv tillsammans med en make, som ständigt hade spännande affärer ”på gång”. Det har blivit många skogsaffärer och andra affärer, under de 46 år vi varit gifta. Detta hände den  8 december 1971.

”Vänskap är en gudagåva och människans största tillgång”, av Benjamin Disraeli.