I januari månad, annonserade vi ut Hjalmars hus med ladugård och stor tomt för 30.000kr. Vi planerade att bygga ut huset vi bodde i, då vi väntade tillökning i familjen. Vårt hus var bara tre år gammalt och vi trivdes bra i det. Det var tre rum och kök på 93 kvadratmeter, lite litet för en familj på snart fyra personer. Vi hade gjort en ritning på utbyggnaden och såg med glädje fram emot att få den genomförd. Jag hade förberett utbyggnaden, genom att såga en hel del virke av vindfällen jag köpt. Det var bara pengarna som fattades.

Under våren steg virkesprisera kraftigt och i maj månad stämplade jag ut den skog jag hade planerat att sälja. Hjalmars hus var fortfarande osålt. Många var och tittade på huset, men såg för mycket arbete i att få det modernt. Huset var byggt 1895 och 1960 blev det indraget kommunalt vatten, annars var det som att komma in i ett annat sekel. Ladugården var förfallen och en del av den hade rasat ihop av snötrycket. Den hade inte varit i drift efter 1952 och nu var det 1972. Maj-Lis sa vid ett tillfälle, när jag på skämt sa, att vi skulle flytta in i Hjalmars hus, ”hit flyttar jag aldrig, det är så mörkt och dystert”.

När anbudstiden för skogsförsäljningen var över, hade virkespriset stigit till mer än det dubbla, av vad jag förväntat mig att få in på försäljningen. Naturligtvis pratade jag med Göte om rotpostförsäljningen och fick goda råd. När han hörde att det var Nordstöms Såg & Hyvleri, som hade det högsta anbudet sa Göte, ”det är nu affären börjar, Nordströms är en liten såg som går bra och behöver virke och de har andra marginaler, lägg på 20.000kr och hör vad du får för svar”.

Jag hade tänkt att jag skulle få 30.000kr för skogen och nu var budet uppe i 80.000kr. Efter några dagars funderande, ringde jag upp Nordströms Såg.  Göte var en försiktig man, som inte tog några risker, så jag hade utgått från att försöka dubbla hans förslag. Höja budet med 40.000kr. Jag hade aldrig träffat den man jag pratade med och jag förutsatte, att han visste mycket lite om min bakgrund. Jag minns så väl hur jag uttryckte mig, när vi inledde samtalet, ” jag tycker att ni lämnat ett bra bud, men enligt mina beräkningar, får jag fram att det rätta priset bör vara 113.000kr”. Jag saknade kunskapen att räkna ut det vid detta tillfälle, men lärde mig senare.

Varför 113.000kr? Jag tyckte att ett lite udda pris, lät lite mera framräknat än att bara öka med 40.000kr, jag var nöjd med en ökning på 33.000kr. Nordströms köpte min rot post och det ledde till ett långt samarbete. Den dagen öppnade helt nya möjligheter för oss. Nu fick vi lite handlingsutrymme, då det gällde ekonomin. Vi hade köpt fastigheten för 85.000kr och kunde nu betala av det mesta av lånet.

Husförsäljningen då? Ett år senare var Hjalmars hus fortfarande osålt. När nyår 1973 var passerat, hade både Maj-Lis och jag, vant oss vid tanken att vara ägare till Hjalmars hus, ca 300 meter från vårt hus. Trettondagshelgen det året, beslöt vi att reparera Hjalmars hus och flytta dit. Vi annonserade ut vårt nybyggda hus och det såldes snabbt.  Vi beslöt också att sälja bilverkstan, som vi överlämnade till ny ägare i mars 1973. En ny utmaning, i våra unga liv, hade fått sin början. Ny bostad stod först på agendan.  Den skulle vara klar innan den 1 september samma år, då vi skulle överlämna vårt nybyggda hus till ny ägare.

”Vi skapar våra liv genom våra val och det är upp till oss själva att hitta en livsuppgift, även om det kan ta tid”, av Marta Cullberg Weston.