Repliker till repliker – by till by

I Åke Nilssons blogginlägg ”Återigen har han gjort det” 3 mars, avseende samlokaliseringsfrågan i Latikberg, konstaterar jag både ett antal svepande och grundlösa påståenden kring (PA), även i något så disparat som överledningsfrågan (Vojmån – en förstudie) folkomröstad 2008, Stekenjokk, skoterförbud, kommunbudget och inte minst att ”De är emot allt”. Jag dristar mig till att ta en fråga i taget. Skolfrågan och byarna till en början. Övrigt lite senare i ett första avsnitt av ”lögnernas parad”.

Istället för att diskutera frågorna, byarnas och byskolornas överlevnad, med fokus på vilken metod eller anpassning som gagnar byarna på bästa sätt, långsiktigt, faller kommunalrådet in på lögndiskursen och att (s) visst har satsat på byarna som kvitto på att allt man gör är rätt gjort. Detta kan diskuteras, vilket jag gjort.

Att inte minnas en dragning av en förvaltningsekonom med efterföljande diskussion, är dock inte mitt problem. Jag var så förvånad att jag höll på att trilla baklänges den gången. Att Åke Nilsson inte minns vad Viveka Abramsson sagt, gör mig dock inte till en lögnare. Men nu när undertecknads lögn är slagen i sten av kommunalrådet så lär väl få ställa upp i vittnesbåset.

Jag får också rekommendationer av Nilsson om vad jag bör ägna mig åt. Åt budget. Och det är precis vad Latikbergfrågan handlat om. Att med uppfyllda arbetsmiljökrav (som dock inte ger tillräckligt med platser sett till ytkrav per barn) är det ett ekonomiskt nollsummespel. (s) har utgått från en obefintlig investeringsbudget som ram och ger förvaltningen det mindre hedervärda uppdraget att stolleprovet ska gå ihop. Kommunen tjänar föga eller intet, kvalitetsbristerna pedagogiskt och arbetsmiljömässigt kvarstår. En bra förskola förstörs och verksamheter trycks ihop i skolan, negativt i på tok för många avseenden. Även om man plöjer ner 2 miljoner nu. Skulle man klubbat igenom utbildningsnämndens (UBN) arbetsutskotts förslag av den 17 februari, då vidhåller jag att man påskyndar byaavvecklingen i Latikberg genom de försämringar som byggs in i verksamheterna.

Att jag föreslog en senareläggning av samlokaliseringen över ett par år, betyder inte att jag förordar den lösningen, men vädjar till majoriteten om varsamhet i ärendet. Personligen gäller ”låt stå” under tre år så får skolans lokaler och Myltan fungera på samma förträffliga vis som hittills. Därefter en översyn. För mig en anpassningmodell i termer av rimlighet. De som vill kalla det avvecklingstänk, varsågod! Viveka Abramsson undrar i en kommentar, i kommunalrådets blogg, efter mitt inlägg, hur ska karln ha det? Ska jag då svara likvärdigt, är inte fruntimret läskunnigt? Mitt verkliga svar: Med antalet barn idag (förskola/fritids) räcker inte något alternativen till en ändamålsenlig pedagogisk verksamhet med god kvalitet. Att verksamheterna tog fram alternativ 1 var för att skolan och förskolan ”sattes under galgen”.

Tidigare besparingar på tjänster i skolan borde även setts i ett hållbarhetsperspektiv för byn, men gör man sociala konsekvensbeskrivningar? Icke, landsbygdssäkring kallar en del det. Jag anser att det bör göras i alla utredningar gällande byar och landsbygd i kommunen. Vad betyder ett eller två arbetstillfällen för byn på sikt? Väldigt mycket. Det går till och med att räkna på. Då kan man sätta även detta i relation till en långsiktig skolplan.

Men frågan ska avdramatiseras kring modet att lägga ner Dikanäs, för det handlar om bya- och fjällskolor som kostsamma gentemot givna statsbidrag. Jag kan förstå att byaskolor ifrågasätts, i det hänseendet. Namngivna eller inte. Men sammanhanget i mitt inlägg handlade också om tron, och modet, att en socialdemokratisk regering efter valet (beaktat majoritetsställning) kan vrida rodret rätt (beaktat utredningar och en friskolereform som spårat ur) och faktiskt förstatliga skolan med de riktlinjer och mål som (s) önskar och en hållbar glesbygdspolitik inbakad. Jag tror precis som lärarförbundet på en frikoppling.

Att byskolorna ska finnas kvar i överskådlig tid, som kommunalrådet skriver, låter betryggande vid en hastig anblick. Men i vilken form och med vilka förutsättningar? Man sätter byskolorna ”under galgen”, yppar ordet småbarnskola, alla darrar och tänker sistordet nedläggning, låter föräldrar och personal spåna infernaliskt, och sedan, sedan kan majoriteten åka ut och berätta, jo, ni räddade skolan och nu lovar vi bevara detta innan som efter valet. Piska och morot. Tänk om man någonsin fick se något liknande ”beredning” ske i någon verksamhet på ”plassen”.

Tillbaka så, med vilken metod eller anpassning? Satsat på vilket sätt? Utrett på vilket sätt? Hur diskuterat frågan utifrån en frånvaro av bygdeutvecklingsplan (något PA efterfrågat i varje budgetremiss, apropå vad PA vill) och beaktande och ställningstagande avseende skollagens likabehandlingskrav?

Oavsett svar, tycker jag sittande majoritet ska fundera på saken. Eftersom kommunfullmäktige (s) gett nämnder och styrelse en mycket stor frihet inom sin budgetram och att (s) närmast har kvalificerad majoritet, (s) gör som man behagar. Med närmast absolut makt. Det vet alla. Utredningsbeslut om f-5/6-9 organisation kom från UBN och var ingen förvaltningsförslag, helt klart så, men ärendet kan dyka upp när som och klubbas. Även om inga förslag lagts till dags datum. Men det är en känsla många haft, precis som när få opponerade sig vid flytten av 6:orna från Volgsjö till Hembergskolan, då uppfattade många föräldrar saken som redan beslutad. Och många runtom i kommunen har undrat och närmast förväntat sig att en ny organisation parallellt leder till att 6:orna flyttas in från byskolorna. Med farhågan, måhända obefogad, att 4-5:or följer efter kort därpå. Det här måste ventileras och diskuteras offentligt och det har jag gjort. Om majoriteten klargör, ja då det är alldeles utmärkt.

Men beslutet och förslaget som lämnade UBN:s arbetsutskott den 17 februari, med en ytterst avskalad samlokaliseringslösning i Latikberg, det var en skandal i mitt tycke. Hur kan ett sådant här förslag lämna nämnden, tillråga på allt bara dess arbetsutskott, när man varit så ytterst medveten om arbetsmiljöbristerna och ouppfyllda kvalitetskrav på ytor och pedagogisk verksamhet, det är rent obegripligt och väldigt oansvarigt. Jag undrar fortfarande, hur hanterar man egentligen en beställd inventering av skollokalerna i Latikberg, från Previa, skickar man den i papperskorgen?

När sådant här trillar igenom, så blir det tyvärr en förtroendeskada, man kan inte lita på varken beredningar eller innehåll (eller politikerna som tagit fram förslaget) det blir snarast självklart att ärenden krävs att återremitteras för fördjupad beredning. I det avseenden sinkar bara denna oprofessionalitet beslutprocessen och vilka som skapar eviga ärenden i detta vet nog majoriteten bäst själv. För vad gjorde kommunstyrelsen den 4 mars, lät ärendet bero, naturligtvis. Men förmodligen av goda skäl. Infernaliskt goda skäl.