Miljonlånet till Cloudberry och bröderna Grimms sagor

Av , , 12 kommentarer 73

I en fullmäktigedebatt, när undertecknad redovisade synen på miljonlåns-”ärendet”, dels i en inlaga, dels detaljerat i en partiblogg, https://politisktalternativ.wordpress.com/2011/05/22/ett-forsok-att-redovisa-cloudberryarendet-del-1/ så blev omdömet från kommunstyrelsens ordförande att trovärdigheten var i klass med bröderna Grimms sagor. Kanske var det andra inlägget som väckte så mycket anstöt att återberättelsen förpassades till sagans värld. https://politisktalternativ.wordpress.com/2011/06/21/del-2-cloudberry-ett-arende-som-i-varsta-fall-aldrig-funnit/

Formellt sett prövades aldrig miljonlånsärendet, som ett nytt ärende under sammanträdet, det bubblade upp plötsligt i ett detaljplansärende gällande Kittelfjäll. Min kritik i kommunstyrelsen då, som jag för övrigt satt som ledamot i för första gången någonsin, var omfattande, mitt ifrågasättande torde varit besvärande. Ett återremissyrkande, uttalade jag. vilket jag aldrig återtog. Det försvann. Inte en rad i protokollet, inte heller hade jag enligt protokollet yttrat mig. På pappret ser det ut som om jag tigit mig igenom ”ärendet” och beslutet –  och ställt mig bakom allt. Ärendeavslutningen var så forcerad och svajig, att jag inom mig bara skakade på huvudet. Jag hade även krävt en protokollanteckning, att ärendet skulle beredas djupare, men som synes i protokollet varken sa jag eller yrkade jag något.

Formellt bär jag ansvar för vad som skett. Jag misslyckades kapitalt med att ta ansvar. Och blev delaktig i något som jag aldrig trodde mig kunna bli delaktig i. Här kommer för en gång skull den politiska kulturens kärna upp till ytan och visar allmänheten, skattebetalarna, hur saker kan ske, bortom all sans. För i enighet, måste alla utkrävas ansvar, alla partier ställa sina egna mot väggen. Och när sker så? Enighet kan verkligen vara en sköld.

I dag framstår verkligen allt som en saga, en mörk saga. För än idag är partiföreträdare inte överens om lagligheten i varken miljonlånet eller Clodberrys nyemission som kommunen skulle delta i med ett flertal miljoners insats. Den sistnämnda med stora frågetecken från min sida, då Cloudberrys fastighetsinnehav var ett luftslott, köpekontrakt fanns på flera större fastigheter men de var aldrig betalda (lagfartsärendena var vilade på inskrivningsmyndigheten). Även nyemissionshistorian blev föremål för överklagande till förvaltningsdomstolen.

Miljonslånsärendet fanns inte skriftligt, det skulle ändå direktjusteras och miljonen sedan direktutbetalas på minuten. Att allt var riggat och klart, står bortom allt rimligt tvivel. Idag undrar jag hur jag blev delaktigt i ett så märkligt beslut som detta. Miljonlånet var av principiell karaktär och kommunstyrelsen överskred sina befogenheter, men det betecknades även av förvaltningsrätten som ett otillåtet företagstöd: ”Mot bakgrund av klagandenas uppgifter om det aktuella företaget, som är oemotsagda, finner förvaltningsrätten att beslutet om lån måste ses som ett stöd till en enskild näringsidkare”

En del tycker nu att mediabevakningen varit förvånansvärt tyst när miljonen nu är konstaterat som förlorad. Jag instämmer. En mindre notis fanns i Folkbladet efter fullmäktige 26/4 2015 då frågan ställdes och Åke Nilsson svarade att miljonen är borta. Min förvåning är att detta inte blev någon debatt kring, just själva ansvarsfrågan. Det var verksamhetsåret 2014 som miljonen konstaterades vara förlorad vilket kommunstyrelsen bär ansvar för. Förvaltningsdomstolen upphävde ju beslutet. Så ansvarsbefriades kommunstyrelsen vid fullmäktige i april 2015. Att inte kommunrevisionen på något vis reagerade kring detta, är faktiskt förvånande, då miljonen diskuterats varje år, som varande en kortfristig fordran (återkommenade ifrågasatt som säker eller osäker). Nu vet vi. Noll kronor.

För en återblick på omfattande mediareaktionerna i maj 2011, då förvaltningsdomstolen kom med sina ”fällande” domar, kan man läsa följande:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4491966 Där Åke Nilsson (s) är kritisk mot dom om lån, och han delar inte förvaltningsrättens uppfattning. Och förespeglar överklagande till Kammarrätten, ja, hur blev det med det, blev det en ny dom?

http://www.vk.se/540581/forvaltningsratten-upphaver-miljonlan Min kommentar är här, om beslutet nu upphävdes, varför återkrävde kommunen inte miljonen direkt? Detta påminde jag om, efter domen i maj 2011, men ingen gjorde en ansats att omgående försöka återkräva miljonen. Det tog anmärkningsvärt lång tid att komma till skott, att försöka ”rätta till” vad som sades vara så angeläget.

http://www.folkbladet.nu/253691/ett-markant-brottmot-kommunallagen?mobil

Slutligen http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbotten/gladje-over-cloudberrydom där Jonny Kärkkäinen (kd) uttalar sig om olagligheterna.

I dag är det förvånansvärt tyst. Fyra år är kanske för lång tid för massmedias och politikens minne. Den bröderna Grimm-saga som jag tycker Vilhelminapolitikens värsta dikeskörningar främst liknar, är sagan om Haren och Igelkotten. Där en kapplöpning mellan djuren om och om igen slutar med att Igelkotten vinner. Haren ger sig inte. En gång till, utmanar han. Den 73: gången dör Haren av utmattning. Precis så är det med sanningen kring miljonlånet, nyemissionen och fallet med Regnbågens kostnadsrusning och absurda ansvarsjakt (som fortfarande är ett ärende i Vilhelminapolitiken då omprövningar och överklaganden fortsätter på allt högre prövningsnivå efter hela fyra år). Vilhelminapolitiken gör aldrig fel och vissa politiker ska punktmarkeras till dess de faller av – utmattning.

Och sanningen har i Vilhelmina alltför många gånger dött av utmattning. Tänk om detta fenomen kunde upphöra. Ruta ett är efterlängtad.

 

12 kommentarer

Latikberg skola – i skuggan av fullmäktigeberedningen – tyvärr en följetång

Av , , Bli först att kommentera 43

Häromveckan skrev jag om beslutet som Vilhelmina kommunfullmäktige formellt aldrig tog, om att tillsätta en s.k. fullmäktigeberedning för ”Skolan i framtiden”. Om det var lagligt eller inte, tror jag många struntar helt i. Därför gräver jag vidare där jag står.

Urvalet av ledamöter kan man fundera över. Valberedningen tillfrågade inte alla partier, Sverigedemokraterna åsidosattes och missade att nominera – smidigt utestängda. Däremot tillfrågades den politiske vilden Bengt Bergsten, partilös och utan ansvar inför parti eller väljare. En person vars närvaro är, milt sagt, besvärande för flera i Politiskt Alternativ (PA). Bergsten, partiförrädaren som ”sålde” PA:s tredje fullmäktigemandat och den politiska majoriteten till S&V och förpassade PA utanför alla arbetsutskott i facknämnderna och kommunstyrelsen.

Detta odemokratiska övergrepp aktualiseras oupphörligen, varenda gång Bergsten kliver in i kommunstyrelserummet, eller oförskämt sitter och småpratar med Åke Nilsson när någon har ordet i fullmäktige, eller av outgrundliga skäl väljs till en fullmäktigeberedning. Jag mäktade inte att gå upp i talarstolen och förorda ett stopp. Men insikten fanns, jag skulle inte uthärda detta, vad S&V iscensatt, de bittra frukterna av sitt maktövertagande. Att sitta gisslan, utestängd av PA:s eget tillvunna men stulna mandat. Jag var och är spyfärdig på detta.

Efter budgetfullmäktige 15 december begrep jag – inte ett vitten till inflytande på någon vital punkt, och inte ett vitten från S, V eller den politiske vilden, i termer av PA-politik. Som de gemensamt oetiskt utlovat i Folkbladet. Att verka för ett parti, få väljarnas mandat, framstod som meningslöst. Uttröttad tänkte jag, nu lämnar jag schackbrädet. För någon ovan där upphävde spelreglerna för grunden till den representativa demokratin – partiväsendet. För att tvingas in i beslutsrum där partiförrädaren och en normlös koalition utestänger PA.

Om jag är förbannad? Ointressant, jag glömmer inte och kommer aldrig glömma. För oförrätten finns där, varenda eviga dag, fram till nästa val. Fem års idogt arbete för partiet – bortsopade.

I en vrå av sinnet, den 15/12, hade jag väntat på ett formellt beslut om en skolberedning i fullmäktige. Någonstans väntade jag mig direktiv, riktlinjer. Ärendet kom aldrig. Ledamöterna utses. När Viveka Abramsson äntrar talarstolen är det inte tal om ett första möte för avstämning och planering. Ett akut och späckat mötesschema radas upp och avlämningsdatum är spikat. Utan att fullmäktigeberedningen ens träffats en enda gång eller diskuterat ett uppdrag som inget parti haft möjlighet att påverka. Utom socialdemokraterna och vänstern. Det här, förstod jag då, är en snabbutredning, en byaskoleavvecklingsutredning.

I PA:s valmanifest och budgetremissvar var partiet övertydligt med att en skolutredning skulle ta ett helhetsgrepp om skolan, långsiktigt med början i nästa mandatperiod.

Hur stärker man byarna, utvecklar dem, behåller befolkning, ökar inflyttning? I perspektivet av landsbygdssäkring (social och ekonomisk konsekvensanalys, före beslut) och bygdeutveckling. Om och om igen har PA talat om medborgar- och kulturdialog, bygderåd, bygdeutvecklingsplaner – men för döva öron. Vad är då pedagogiskt försvarbart – för små byaskolor? Nära tätorten, i fjälldalarna? Hur värderar vi Skollagen och Kommunallagen där elever/kommuninvånare har rättigheter med likabehandling som utgångspunkt? Samverkan eller gemensamt gymnasium med Storuman? Dikanäs, Slussfors, Tärnaby – samverkan, samarbete? Omvänd skolskjuts? Nya skolor? Allt handlar om ett samhällsbärande uppdrag. Men få eller inga av ovan nämnda ämnen berördes. En partiremiss kunde fångat upp detta och ytterligare frågeställningar.

Fullmäktigeberedningen handlade aldrig om tätorten. Inte om gymnasiet. Inte om framtiden. Istället utreds förslag som flytt av Malgoviks skola till Volgsjö, men som föll på platsbrist. Fokus var ekonomisk rationalisering. Om man utgått från partiernas och kommunens målsättningar – hela Vilhelmina ska leva – och rättigheter, vad hade en utredning då utgått från? Vad har skattebetalare för rätt att kräva någon samhällsservice alls, i Malgovik, eller Latikberg?

Latikberg skola sattes under galgen, underförstått nedläggningshot, av ekonomiska skäl. Samlokalisering skola/förskola blev ett mantra för socialdemokraterna i valprogram och strategidokument. Skol- och förskoleverksamheterna i Latikberg satte sig nu gemensamt för att hitta en godtagbar lösning. Eftersom verksamheterna godkände detta, bereddes projektet nogsamt. Med adekvat kravspecifikation och efterlevande av arbetsmiljöriktlinjer, kom summan aldrig under 2 miljoner kr.

Det var för dyrt för makten. När klumpsumman 1,5 mkr, för Nästansjös och Latikbergs samlokaliseringar, i stort var förbrukad för den förstnämnda, så sänktes ribban. Nu började man leta lösningar som passade plånboken – inte verksamhetskrav. Dåvarande teknisk chef började snickra på en lågbudgetlösning i ytmässigt för små lokaler. Där står fortfarande politiken och stampar och letar alla kryphål i regelverk för att undslippa nytt ventilationssystem. När nuvarande teknisk chef, konsultativ arbetsmiljöinventering och verksamheten själv varit övertydlig – ny ventilation krävs om förskoleverksamheten ska flytta in i skolan (i den numera berömda högra delen)

Men ytbehovet för förskolan har också varit en nyckelfråga. När jag ställde frågan till förvaltningschefen (för några veckor sedan), var 21 barn inskrivna och ett medel på 15 stod som prognos för nästa år. 2-3 personal på det, i en lokal på drygt 70 kvadrat. Rekommendationen är 7,5 m2 per barn. Därför har PA upprepat hävdat, att samlokalisering är möjlig först om något eller några år. Och lokalerna ska byggas om och utrustas ändamålsenligt. Utifrån behov sker äskande.

Slutligen tror jag ytbristen var ett av skälen till att majoriteten i fullmäktigeberedningen började fokusera på en årskurs f-3-skola där samtidigt personalminskningen blev horribel. För att överhuvudtaget kunna spara pengar. När fullmäktigeberedningens förslag presenterades, fanns inga konsekvens- eller riskanalyser för detta. Inte heller när förslaget var uppe i utbildningsnämnden 17/3. Som naturligtvis aldrig äskade ett belopp utan efterfrågade investeringsmedel från kommunstyrelsen (KS). Som i sin tur avsatte 500 000 kr. Ingen hade satt en prislapp och ingen gjorde därför fel. Smart upplägg där alla höll ryggen fri.

En tämligen slimmad variant som tidigare passerat utbildningsnämnden betingande 808 000 kr. Plus byggherrekostnader. Då var inte ventilation m.m. inräknad. En senkommen ytlig uppskattning kräver ytterligare 150 000 kr. I kalkylen finns flera förbehåll som kan kosta åtskilligt och ventilationen är inte fackmannamässigt bedömd. Förmodligen är en rimlig totalkostnadsuppskattning 1,2-1,3 mkr. Hälften av detta är idag avsatt. PA anslog vid fullmäktige ett minimum om 808 tkr + 150 tkr och ett krav på en ny fackmannamässig projektering (som kan kräva ökad finansiering). Flera har faktiskt tyckt det varit märkligt att allianspartierna inte har kritiserat projekteringen. Men jag förmodar, man gör nog allt för att rädda skolan. Förutom Moderaterna som nu tagit ett steg åt sidan, i fullmäktige kungjorde de att man kunde tänka sig lägga ner skolan helt.

När utbildningsförvaltningen fick budet 500 tkr i investeringsmedel från KS gavs uppdraget att skära i kostnaderna. Kommunstyrelsen undermåliga ram blev norm. Någonstans har jag frågat mig, var går den undre gränsen för ombyggnationer och utrustning? Jo, å ena sidan är det nu minimisäkerhetsnivå som slutligen är dimensionerande. Å andra sidan är majoriteten piskade att hålla ner investeringsbudgeten totalt och samtidigt visa ”lönsamheten” i en samlokalisering. Kanske inte så märkligt då, att frågan inte återvänder till utbildningsnämnden som mycket väl kan äska mer medel eller gå till fullmäktige. Det var så bråttom att man inte hann. Eller ville. Apropå en konsekvens- och riskbedömning från verksamheterna i Latikberg, som damp ner en tid innan fullmäktige i slutet av april. Skulle fullmäktigeberedningen och utbildningsnämnden trummat igenom en nedbantning till f-3-skola om detta var känt?

Det som ändå förvånar, när jag läser bilagorna till fullmäktige, är varför förvaltningen i all hast kallar till en arbetsplatsträff (APT) på Latikberg skola och där sitter och skalar bort kostnader från kravspecifikationen för den samordnade verksamheten, vilket samtidigt innebär en reduktion från en f-6 skola till en f-3-skola, i en tappning och med personalbemanning som få tror på. Det här omfattande förändringarna är inget som ett APT ska handha (där man åter verkar satts under galgen) – enligt mig. Detta ligger inom ramen för MBL-förhandlingar. Jag får en svag förnimmelse, att verksamheterna i Latikberg kan ha känt ett nedläggningshot även mot en f-3-skola, om man inte strikt höll sig i den ytterst begränsade ramen om totalt cirka 650 tkr.

Vad som är helt uppenbart, är att en f-3-skola i den tappning som majoriteten (S/V/BB) föreslår är ett typexempel på något som inte är pedagogiskt försvarbart. Det känns närmast oetiskt, sett hur man systematiskt sopat kostnader och krav under mattan – under år av utredning. När jag läser S/V/BB:s skrivning i kommunens beslutade budget- och strategidokument, så försvarar man Latikberg skola så längde den är – just det – pedagogiskt försvarbar. En ansenlig mängd personer och politiker, ser en f-3-skola som spiken i kistan för Latikberg skola. Så varför gå denna omväg S/V/BB? I sista fullmäktige visade triaden klart och tydligt, att skolpersonalens risk- och konsekvensbeskrivningar inte var något att lägga någon större vikt vid. Det är mycket anmärkningsvärt!

När man synar rationaliseringstankarna i sömmarna, blir det betydande negativa konsekvenser för den kvarvarande personalen. Sju A4-sidor beskriver förskoleverksamheten och f-3-skola. En (1) lärare ska hålla ihop förskoleklass och årskurs 1-3, vilket pekar mot orimliga arbetsförutsättningar. Förväntade besparingar bedöms inte infrias, kostnaderna kan till och med öka. Utvecklingsarbete och kollegialt lärare blir obefintligt, ett omfattande ensamarbete i strid med anställningsvillkor och arbetsmiljööverenskommelser osv…

I fullmäktige var positionerna tydliga. Kristdemokraterna, Centern och PA ville behålla f-6-skola men PA ville senarelägga samlokalisering f-6 till 2017 och i budgetarbetet under 2016 inarbeta investeringarna. Debatten tog timmar. Socialdemokraterna, Vänstern och ”politiskt beroende” stod kvar vid f-3-skola när det drog ihop sig till beslut. Då dyker plötsligt en ”okänd” handling upp. En enkätsammanställning från elever och föräldrar i Latikberg. Kommunstyrelsens ordförande fick kännedom om handlingen (riktad till fullmäktige) innan helgen. Fullmäktiges ordförande, enligt honom själv, på morgonen före fullmäktige.

När man står inför beslut och yrkanden är klarlagda, är i egentlig mening överläggningarna slut. Inget mer ska tilläggas. Vad är det då som gör att denna handling är av sådan vikt att det åsidosätter beslutsrutinen och avgörandet? Om handlingen var av vikt, kunde majoritetens företrädare meddelat övriga partier under grupptimmarna före fullmäktige. Om handlingen hade vikt, kunde dess existens omnämnts under överläggningar för att möjliggöra en ajournering. Gruppledarna kunde fått materialet tillhanda. I hela förfarandet, att inte offentliggöra eller ens förmedla nya uppgifter, ligger något oetiskt och odemokratiskt. För några nyckelpersoner och partier har haft enkätinformationen under fullmäktige, några andra – oppositionspartierna – inte alls.

Någon hävdade att det skulle vara oetiskt att inte lyssna till eleverna och föräldrarnas röster från Latikberg (med omnejd). Ett sätt att övertala alla partier och fullmäktige till att återremittera ärendet. De som från början till slut, agerat oetiskt, i fallet Latikberg skola och alla turer kring samlokalisering, är socialdemokraterna. Vad som är oetiskt, får stå för dem. Det är deras ansvar. Om återremiss var ett svar på en skrivelse få hade läst, var det socialdemokraternas ansvar. Inte de partier/politiker som mött upp verksamheternas modell och krav för samlokalisering av förskola och f-6-skola.

Det fanns inga egentliga skäl för C, Kd och PA att återremittera ärendet. Man borde ställt majoriteten inför ett avgörande. Jag gissar att det var av välvilja. För att det kanske finns en öppning till omtag. Men att låta Latikbergborna, elever, föräldrar och personal sväva i ytterligare ovisshet, är samma sak, oetiskt. Den forcerade snäva tidshorisonten har varit socialdemokraternas ansvar från början till slut. I slutfasen, blev alla varse, att flera föräldrar/elever i Latikberg kommer välja Strandskolan och att nivån på personalbesparingarna inte är realistiska. Summan av kardemumman ser ut att vara ett rent nollsummespel. Den slutsatsen tror jag många fullmäktigeledamöter drog.

Att träffa personal, föräldrar och elever, eller varför inte stormöte i byn, det har ”skolan i framtiden” haft alla möjligheter att arrangera, för att stämma av sina förslag och idéer när nu S/V/BB föreslagit det helt nya, en delavveckling av Latikberg skola genom flytt av mellanstadiet till tätorten. Det modet tror jag inte de hade. Istället visar man i fullmäktige ”nåd”, i att lyssna i elfte timmen, men att inte fatta beslut. Genom att snubbla på en ”ny okänd handling”. Det är faktiskt lika fegt det. Personal, elever och föräldrar förtjänade ett besked. Alla utom S/V/BB gav dem det.

Bli först att kommentera