Ohälsa och sjukdomar tar aldrig semester

Av , , 1 kommentar 31

Jag läste en debattartikel på VK, förmedlande en ögonblicksbild, från insidan, från golvet. http://www.vk.se/1230913/varden-balanserar-pa-gransen

Jag läste sedan 18 kommentarer. Jag kände en sorg över tillståndet. I sjuk- och hälsovården. Att arbetsförhållanden på många håll är ohållbara, oacceptabla. För känslan är inget nytt, bara upprepad, bedrövligt nog. Som läggs till den långa raden av tillkortakommanden.

En reflektion. En gång fanns ett socialmedicinskt centrum inom Landstinget i Västerbottens län. Bevekelsegrunderna för avvecklandet kan jag återge inte på rak arm. Men ett tvärvetenskapligt förhållningsätt, i många fall, är oerhört betydelsefullt. Precis som ett paramedicinskt sådant, där man ser till helheten, även utanför det rent medicinska. Där dietister, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och logopeder arbetar teambaserat tillsammans med läkare.

Inget nytt, säger säkert flera, men en sådan bred bas kan ge bättre förutsättningar för rekrytering och en god utvecklande arbetsmiljö. Om stafettlösningarna upphör, och därtill luckorna, inte bara för läkare, utan för sjuksköterskorna och många andra kompetenser. Men någonstans tror jag ändå höjda lönenivåer är ett måste, längs med hela vårdsektorn. Hur löser man det med minskade statsbidrag? För att komma i paritet med andra landsting borde man tillskjuta primärvården i VLL med 100 miljoner för att bryta negativa spiraler. För att även fler ska söka sig till hälso- och sjukvården i sitt yrkesval.

När jag sedan läser ännu en debattartikel: http://www.vk.se/1222862/nedskarning-av-lakartjansten-ar-ett-illavarslande-beslut som berör kvinnofridsmottagningens läkartjänst, vilken planeras att dras in, då börjar jag fundera. Är bara läkare siffror och kolumner i en nådig budgetlunta? Är utsatta människor, en grupp som får finna sig i ett besparingslotteri precis som utsatta människor ofta förr, hamnade i ett lotteri och cirkelvandring bland vård- och specialistenheter, till dess den behövande och prövade någon gång, förhoppningsvis, hamnar rätt. Anmärkningsvärt nog, inte en endaste kommentar till artikeln, än mindre debattsvar, så vitt jag sett (rätta mig om jag missat). Min undran är, ju mindre verksamhet, som kan försvara sig, desto större risk för ”budgetrensningar” med ett pennstreck? Var finns massmedias undersökande eller uppföljande journalistik här?

Men sen då, där ute i buskarna, i glesbygden, långt åt Lapplandsfjällen, bortom kustens Västerbotten, finns det kompetenser, finns det resurser? Eller väntar vi på lappmarksdoktorns hemkomst med statliga provincialläkare och kallortstillägg…

Vidare. Psykiatrimottagningar i fjällkommunerna slår igen helt under den tid (vet inte om det är mönster), den sköra sommartiden, då man, generellt sett, väl vet att människor gör fler ”spontana” självmordsförsök eller rent faktiskt tar livet av sig. För många försämras deras psykisk ohälsa under sommaren och ferietid.

En utvidgad reflektion mitt i detta, hur kommer det sig att inte barn- och ungdomspsykiatri (BUP) finns varken i Vilhelmina eller Storuman? För psykiatrimottagningar finns. Låt säga en eller två dar i veckan. Än mer märkligt, med den grad av kvotflyktingar och ensamkommande flyktingbarn vi idag har, vilka inte sällan lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTS), borde definitivt en BUP-mottagning finnas, med behövliga kompetenser och ett nätverk av tolkar. Att fånga upp PTS så tidigt det går, är en grundförutsättning för att trauman inte ska bli livslånga med betydande påverkan av individens livsförutsättningar och psykiska mående.

Samtidigt, den kommunala skolhälsovården har genom flyktingmottagningen fått en grupp barn/ungdomar man inte alls träffat på i samma utsträckning tidigare. När BUP (oavsett ort) inte klarar av vad den ska (konkret – vårdgarantin uppfylls inte) så belastas elevhälsans organisation betydligt. Man får ökad arbetsbelastning och därtill på ett område man inte besitter tillräcklig kompetens eller har resurser för. Här måste en tydligare samverkan ske mellan kommuner, landsting och staten (migrationsverk, länsstyrelse, departement). Resurser och kompetenser måste stärkas på alla nivåer, ansvars- och kostnadsfördelning förtydligas. Krav enligt lag, nya uppdrag, måste följas av ökade resurser till kommuner och landsting.

Vem granskar och skriver om detta i massmedia? Eller försvinner det i partipolitisk polemik och bloggdebatt?

Denna sommar har jag också sett något nytt, helt nytt. Under en period har vi inte haft distriktssköterskor alls i fjälldalarna, på filialmottagningarna i Saxnäs och Dikanäs. Det finns inte personal nog, inte vikarier och stafettsjuksköterskor blir ännu en dyr affär som undviks. Med tanke på antalet äldre och därtill tillfälligt vistandes personer så borde man ha minst samma nivå som tidigare (ja, tre dagar i veckan, inte två). Då drar ”man” istället ner sjuksköterskorna till tätorten och närmast stänger mottagningarna i Saxnäs och Dikanäs en månad.

Filialmottagningarna i fjälldalarna skulle kunna marknadsföras brett inför sommaren, turister och stugägare, ut- som insocknes, gör besök och rutinkontroller. Även läkarbesök. Och verksamheten skulle kunna kompletteras, med ett paramedicinskt perspektiv, sjukgymnast m.m., en gång i veckan eller varannan vecka. Precis som tandläkare/tandhygienist skulle ha en filial i anslutning, med mottagning en dag i veckan eller stötvis en vecka för att beta av. Det vore jämställd och likvärdig sjuk- och hälsovård. Och tandvård. Och utveckling i dalgångar som härbärgerar emellanåt tusentals besökare och stugboende. Motsvarande en mindre kommun.

När jag häromdagen ringde barnmottagningen i Lycksele, för rådgivning och beställning av en tid till snart tvåårig krabat, hälsas vi per telefon att mottagningen är semesterstängd. Man hänvisas till Umeå. Det ligger bara 30 mil bort. 60 mil tur och retur. 8 timmars bilkörning. Omöjligt att åka kollektivt med buss över dagen.

Jag minns en reseredovisning. Fyra sjukresor till Vilhelmina-Dikanäs (105 km x 8). Jag tror jag fick tolv (12) kronor i ersättning. Körtid varje resa cirka 3 timmar. Att åka kollektivt kostar lika mycket som soppan till bilen. Åker man med ett barn till tandläkaren förlorar barnen en skoldag och föräldern en arbetsdag. Vad kostar inte detta samhällsekonomiskt och miljömässigt?

En läkare sa vid något tillfälle, att man får skylla sig själv om man flyttar hit och synnerligen upp i fjällen. Visst är det så, hen hade så utomordentligt rätt. Synd att undertecknad inte visste om det. Innan. Men vem talar om detta? Kommuner och landsting som skriker efter nybyggare och inflyttning. Icket.

Landstingsval stundar. Frågorna hopar sig. Bristerna hopar sig. Vem ska man rösta på, vem tar helhetsansvaret för sjuk- och hälsovård? Genom hela vårdkedjan, från universitetssjukhus till distriktssköterskefilealerna i fjällen. Eller finns det någon, något parti, något block, eller blocköverskridande, som sätter ner foten och säger, vägs ände är nådd. Inga fler skattehöjningar eller bortprioriteringar. Låt staten bli huvudman för hälso- och sjukvården, ända ner till hemsjukvården som kommunerna i god tro övertagit med förhoppningar om något nytt och bättre

Den kommunaliserade hemsjukvården som massmedia borda vända in och ut på, för att tala om hur det gick, eller snarare inte gick, och till vilket pris. Är det inte märkligt tyst från så många kommuner i Västerbottens län? Fortfarande dröjer sig kvar en slags from förhoppning från landstingsråd såväl som oppositionsråd.

Eller ska vi bara få höra, att det ena eller andra blocket, som är de bäst skickade att ta fullt ansvar för landstingets alla ansvarsområden? Det sistnämnda är nog att vänta. Det sittande blocket säger sig stärka primärvården (som närmast haft frysta nivåer de senaste åren) med 20 miljoner, motsvarar 2%, knappt täckande löneökningarna. I det andra blocket har två borgerliga partier bestämt varit emot skattehöjning, vilken skulle kompensera bortfallet genom det nya kommunala utjämningssystemet (320 miljoner fasas ut över fem år). Hur ska man stärka primärvården om man skulle dra ner 350 miljoner på VLL:s budget? Det finns så många motsägelser. Statsbidragen – regeringens förtjänst i vårbudgeten – minskar nu till VLL med 15 miljoner och kanske kanske, om VLL är riktigt duktig, så kan landstinget få motsvarande medel åter genom prestationsbaserad ersättning för att minska vårdskador. Mest piska och föga morot. För att om möjligt hålla en fryst nollnivå.

Vad betyder geografisk rättvisa, vad betyder jämställd och likvärdig hälso- och sjukvård för partierna som ställer upp till val i Landstinget i Västerbottens län? Finns det ett enda parti som kan framvisa hur man ser på glesbygd, fjällkommuner med fjälldalar mot kölen, kontra lagkrav enligt Hälso- och sjukvårdslagen och Patientsäkerhetslagen? Och själv drar en gräns. Sätter tydliga mål. Så vi glesbygdare vet.

På VLL:s hemsida tronar fortfarande målsättningen: 2020 har Västerbotten världens bästa hälsa och världens friskaste befolkning. Det verkar gälla just Västerbotten och inte Lappland. Å ena sidan ser vi parallellt försämringar, även för Umeå och Skellefteå. Vilka tankar hade landstingsledningen när man lade ner dagrehabiliteringen vid Geriatriken i Umeå? Får de äldre trygghet och möjligheter till ett så aktivt liv som möjligt genom denna åtgärd? Å andra sidan vet vi att socioekonomiska förhållanden är intimt kopplande till folkhälsotillståndet. Ska vi gissa på att mottot försvinner i god tid innan man upptäcker omöjligheten eller misslyckandet börjar lukta?

Men vad vi kan kalla negativ jämlikhet behöver vi inte se negativt på. Tvärtom, se det positiva att alla har eller får det lika eländigt. Bäst i världen kan VLL bli för det, på ett eller annat statistiskt vis. Glesbygden försvinner i mängden, precis som Norrland är en marginell del av det som kallas Sverige (9% av befolkning). När jag väger samman summan av delarna, är jag djupt bekymrad för glesbygdens och Norrlands vidkommande och inte särdeles optimistisk.

Två månader för klargöranden återstår. För att visa väljarna, medborgarna, de som gemensamt äger samhället, förvaltar det, kring vad ett landsting ska möta och fullborda. Från kust till riksgräns.

Min egen ögonblicksbild sluter sig. Natten randas, i morgon en ny dag. Förhoppningsvis med nya svar.

1 kommentar

Demokratiutveckling som valfråga?

Av , , 3 kommentarer 37

En gång, för en hel del år sedan, presenterades en nådig lunta, den statliga offentliga ”Demokratiutredningen” som slutade på över hyllmetern med en räcka av publikationer. Vad föll senare ut ur detta? Ibland saknar jag medborgarförslag, som möjlighet, även till riksdagen. Visst skulle det bli tonvis med förslag, men varför inte? Visst är det högt och lågt, guldkorn såväl som bottennapp, i förslagen till kommuner och landsting, men tanken och möjligheten fördjupar demokratin, folkstyret. Skapar delaktighet, påverkan, med verklig medverkan. Men direktdemokratiska möjligheter och folkomröstningar håller som regel politikerna på behörigt avstånd. Något som borde diskuteras mer, men med en utvecklad samtalsdemokratisk modell kan man också nå långt.

En utredning som damp ner härförleden var ”Vital demokrati” som snarast tog sikte på anpassningar (möjligheten till väsentligt mindre kommunfullmäktige) och distansbeslutsfattande, till exempel. Men konkreta förslag för medborgarnas vidkommande, lös med sin frånvaro. Siktet var inställt på en vital demokrati, utifrån förhoppningen om mer vitala partier. I skuggan av avhopp, svårigheter till rekrytering av medlemmar och förtroendevalda till politiken, brännande medial granskning och sociala medier som drevar hårt, titt som tätt. Begreppet ”vital” kanske borde ersatts med ”effektiv” för att göra utredningen mer rättvisa.

Vilhelmina kommun tillsatte i god tid en förtroendemannautredning, för att utarbeta förslag till nästa mandatperiods politiska organisation och regelverk, och förra gången vill inget partiblock ens nagga på 35 ledamöter i fullmäktige, den här gången valde socialdemokraterna att resolut minska till 27. I slutklämmen var oppositionen samlad, man förordade 31, en smärre minskning med försiktighet. Ingen kompromiss kom till stånd trots inviter från oppositionsföreträdare, där 29 kunde varit en medelväg. Icke. En bred bas politiker för ett stort antal uppdrag, större representativitet – geografiskt och partimässigt (för tröskeln höjs till 4%), mindre känslighet för avhopp,bättre generationsväxling och bibehållande av den politiska kompetensen och erfarenheten, är några argument för att inte skära så våldsamt, vilket nu gjordes.

I förtroendemannautredningen i Vilhelmina har kommunlistan Politiskt Alternativ (PA) föreslagit en rad förbättringar, enligt vårt sett att se saken. PA fortsatte sedan linjen i kommunstyrelsen och fullmäktige. Alltifrån att ha mer vettig framförhållning för kallelse till sammanträde (sex dagar istället för knappa fyra som definitivt inte räcker för fördjupning och förankring), till att ge ett stöd till gruppledarna i fullmäktige, vilka inte sitter som ordförande (eller vice) i nämnd/styrelse.

Möjligheten till närvarorätt, dock endast för partiernas gruppledare, i styrelse och nämnder (vilket kommunalråd och en oppositionsföreträdare har) föll tyvärr inte i god jord. Jag tror dock inte det skulle bli ett fasligt springande och ”öppet hus”, vilket vissa belackare påskiner. Utan en verklig insynsmöjlighet, när behov finns. Att en mängd kommuner har öppna nämnd- och kommunstyrelsemöten, verkar gått många förbi helt. PA har understrykt vikten av försök med öppna sammanträden och förtroendemannautredningens slutrapport nämner det. Men i fullmäktige föll det bort, det krävs tillägg i reglementen för att införa möjligheten. En gång om året borde kommunstyrelsen ha öppet sammanträde med ”öppet hus” för kommuninvånarna. PA har även förslagit att allmänhetens frågestund även skall ges utrymme vid fullmäktigesammanträdet då budgeten tas. Inte bara när årsredovisningen sker. För att kommunmedborgarna just ska kunna ställa framåtsyftande frågor och få en diskussion kring kommunens framtida verksamheter och utveckling.

PA släpade dock inte fram ”bandningsfrågan” igen (vilket blev aktuellt efter trätan kring vad som sagts och inte sagts då Vilhelmina kommun beslöt att låna ut 1 miljon kr till Cloudberry Village AB), att spela in tex. kommunstyrelsesammanträden, men jag kan fortfarande tycka att det borde vara ett stöd för protokollskrivningen, när det faktiskt återkommande sker felaktigheter, vem som yttrat sig, eller yrkat, eller reserverat sig. ”Beslutsprotokollen” är f.ö. ofta helt intetsägande, det går inte utläsa ett jota om vad som yttrats eller hur diskussionerna gått. Här kan en hel del göras och förbättras, för allas intresse. Att inte kallelser och beslutsunderlag finns tillgängliga på kommunens hemsida, är en brist PA påtalat men inte fått gehör för. Emellanåt har inte ens en dagordning med ärendelista funnits presenterad: Hur ska en medborgare ha en chans att ens veta om vilka ärenden som kommer eller följa en beslutsprocess? När besluten väl är tagna är det ytterst svårt att påverka eller skapa debatt/opinion. Här kommer PA fortsätta tjata till dess ordningen är återställd.

Något annat som vi jobbat på är tillgänglighet av protokoll/minnesanteckningar från 3- och 8-kommunsamarbetet, men även att ärenden/frågor i dessa fora, i en betydligt större utsträckning borde lyftas formellt i kommunstyrelsen. Precis som en hel del frågor och ärenden som tas i Region Västerbotten. En del kanske lyfter på ögonbrynen, men bara en sådan sak att kommunstyrelsens ledamöter och ersättare ska få kunna ta del digitalt av protokollen från arbetsutskottets (kommunstyrelsen) sammanträden, har inte varit en självklarhet, men något PA poängterat och arbetat för under lång tid.

I valtider annonseras det om politikerkaféer och valmöten, där partierna/politikerna vill lyssna och höra väljarnas åsikter. Det är självklart att möten kan och ska äga rum, men någonstans tycker jag och har tyckt, att både kommunförvaltning och politiker (med alla partier representerade borde träffa medborgare betydligt mer regelbundet, ute i byarna och på tätorten). Men att i valupploppet ställa frågorna, vad vill ni medborgare, är egentligen ett misslyckande. Vid den här punkten borde alla partier ha god kännedom om vad kommuninvånare, företag, glesbygd, byar och tätort, på ett övergripande plan har för synpunkter, visioner och önskemål. Och att utifrån detta, kan partier och politiken ges ett gott stöd i att sovra och prioritera i sina egna partiprogram. Känns helt befängt att låt säga 7 partier enskilt ska åka ut och lyssna av samma platser och väljare. Större uppslutning och deltagande vid ett stormöte/byamöte, ger bättre representativitet och fler förslag som alla kan ta del av eller utveckla.

PA har även föreslagit både kulturdialog (som kan innefatta allt, inkluderat agenda 21, med ekonomiskt, ekologisk och social hållbar utveckling i fokus) och ”framtidskonferens”, i Vilhelmina såväl som 8-kommunsamarbetet. PA har velat hitta former för att bygdeföreningar kan bilda kommunbygderåd där de lokala partierna kan bjudas in för dialogmöte. Tyvärr har responsen varit ytterst begränsad.

PA har talat sig varma och återkommande lagt förslag kring demokratidagar/ungdomskonvent för högstadium och gymnasium men av detta har inte sett ett vitten. Helt obegripligt. Hur många andra kommuner gör inte detta en eller två gånger per år? Där förvaltning och politiker finns med på ett hörn, för att lyssna in, diskutera och besvara frågor. För det handlar om att möta våra ungdomar, vår framtid. Ungdomsråd i all ära, men det är möjligen ett komplement och utan större delaktighet (en handfull) så blir det inte representativt. Det är i skolan demokratin börjar.

PA har återkommande, under varje år, även i budgetremissen, lagt ett stort antal förslag till demokratiutveckling och -fördjupning, där fokus har varit riktat mot medborgaren och kommunmedlemmarna. Men gensvaret från sittande majoritet har varit svalt. Och märk väl, det är inskrivet i kommunstyrelsens reglemente, att man ska arbeta med demokratiutveckling.

Det blev därför en stor besvikelse när socialdemokraterna bjöd in till Visionsmöte för Vilhelmina, i slutet av 2013. Förslag skulle tas fram och utlovades genomföras under 2014. Med tanke på det långvarigt kylslagna politiska klimatet, kände sig nog ytterst få i oppositionen (eller anhängare) manade att gå på S-arrangemanget och lämna sina bästa förslag till S. Hade arrangemanget varit samfällt, över alla partigränser, och med delaktighet från kommunförvaltningen, kunde resultatet blivit betydligt annorlunda. Något med verkligt djup, bredd och förankring, där alla är med, alla ges chansen till delaktighet, för kommunens bästa, utan att känna en särskild koppling till ett enskilt parti. Det hade varit befriande. Och behövligt.

Att man från S utlovar genomförande, för de fem bästa förslagen, kan på ett vis även upplevas om man närmast föregår den kommunala beslutsprocessen. I kommunstyrelsen togs frågorna upp som vore Visionsarbetet något från ett allmänt håll utan enskild partistämpel. Arbetsgrupper från alla partier tillsattes sedan i kommunstyrelsen. För att förverkliga och arbeta med socialdemokraternas visionsmötesmål. Sällan har jag upplevt att någon liknar en enpartistat så till den milda grad.

När alla visionsprojekten handlade om tätorten, där så mycket annat tillförs, då blir det en märklig slagsida. Då lands- och glesbygd åter sätts i skugga. Då finansieringen av projekten till lejonparten förmodligen finansieras från så kallade bygdemedel. Då vi vet att snedfördelningen, med tonvikt på tätorten, istället för landsbygden, inte rätas upp utan ger ännu mer slagsida. Det är ett av skälet till det behövs en rejäl genomlysning av användning av bygdemedel, vilka kommunen beslutar om genom delegation från länsstyrelsen. Och att politiken och alla partier bör ta uppgiften om en mer rättvisande fördelning på största allvar. Med rentav en vision och/eller policydokument på pränt, som alla partier är delaktiga att ta fram. För att hela kommunen ska leva och utvecklas.

Det finns mycket att orda om, kring demokratiutveckling och möjligheterna i Vilhelmina. Finns frågor ställ dem. Kring vad vi gjort och inte gjort i PA. Och hur du ser på Vilhelmina, demokratin och utveckling. Finns något du vill diskutera, skriv en kommentar eller skicka ett mejl till tommy_streling@msn.com.

 

3 kommentarer