Global Divestment Day i backspegeln – vattenfalls kolkraft i kikaren

Alla dessa dagar… Fettisdagen lär vi få behålla så länge äkta vispgrädde inte är förbjudet. Metanutsläppen från kossorna kanske man kan klimatväxla mot en bilresa mindre eller en tur på sparken.

Den 14 februari var det Global Divestment Day, då människor över hela världen uppmanade institutioner att ”divestera”, vilket handlar om att aktivt lämna ägande och investeringar i fossilbränsleindustrin. I Supermiljöbloggen 14/2 följde uppmaningen till Stockholm stad från ett antal miljöorganisationer http://supermiljobloggen.se/debatt/2015/02/stockholm-maste-bli-klimatsmart-salj-fossilinvesteringarna

I regeringsförklaringen slog regeringen fast att ”Sverige ska vara en global förebild, i vår utveckling, vår jämlikhet och vårt ledarskap i klimatomställningen.” Det är därför upprörande att många svenska kommuner trots det har fossilbolag i sina aktie- och fondportföljer. Skrev man i uppropet. Som en liten reflektion undrar jag vad det här gänget skulle säga om etanolbränslet E85:s miljöskadliga verkningar på natur och människa (berört i tidigare blogginlägg). Kanske förnyelsebar upprördhet. Nåväl.

Att regeringen har lagt om rodret enligt regeringsförklaringen står klart när Vattenfall nu förbereder att sälja bort brunkolsverksamheten i Tyskland. Mot detta opponerar sig vänsterpartiets miljötalesperson Jens Holm. Det mest ansvarsfulla i det här läget, enligt Holm, vore att verka för en successiv utfasning av kolkraften och ett stopp för nya kolgruvor. Vattenfall ska alltså avveckla själva verksamheten i Tyskland.

Jag blir lite nyfiken på vad Greenpeace, Fossil Fritt Sverige och Naturskyddsföreningen m.fl. tänker om förhållningssättet, i termer av ”divestment”.  Men i grund och botten bygger Tysklands utökade kolkraftsbehov direkt på tydliga nationella beslut om att avveckla kärnkraften. Det beslutet råder varken andra länder eller energiindustrin över.

Hur ska Tysklands el- och energiförsörjning lösas vid en utfasning av kolkraften, som Vattenfall delvis, enligt Holm, kan ta ansvar för? Att riva ur och nyinvestera sig fram till. Är dessa omställningskostnader något som statliga Vattenfall ska ta ansvar för?

Ägardirektiv och uppdrag torde inte inrymma en fysisk avveckling av affärsområdena kolkraftverk och gruvor, inom Tysklands gränser. En kontinental energimarknad kommer förmodligen bara reagera genom nya bolagsbildningar, nya kolkraftverk och återupptagna kolgruvor. Inget av detta styr Sverige eller statliga Vattenfall över. Marknaden härskar hur mycket man än längtar tillbaka till 80-talet och Vattenfall som statlig verk. Då verksamheten höll sig inom helt andra gränser och ramar.

Frågan är komplicerad, nationella strategiska beslut får alltid komplexa följdverkningar, svåra att överblicka. Vad som sker med kolkraften som energislag i Tyskland borde vara Tysklands angelägenhet, självklart en väldigt viktig angelägenhet. Men inte Sveriges eller Vattenfalls ansvar. Utsläppsbegränsningar och utfasning, är i dag främst ett nationellt och gemensamt unionsansvar. Att ett svenskt aktiebolag på en avreglerad europeisk energimarknad ska sköta  tyska inrikespolitiska långsiktiga energi- och miljöpolitiska strategival, det ser jag därför inte som en framkomlig väg alls. Säljrekommendationen kvarstår. Divestment, please!

Interpellationsdebatt i frågan följer i riksdagen den 10 mars.

http://supermiljobloggen.se/nyheter/2015/02/vansterpartiet-kraver-svar-om-vattenfallforsaljning