Den här typen av stövlar, stövletter etc. kommer jag aldrig äga…
…om jag mot förmodan skulle ha några liknande skor skulle det bero på att dom var extremt välanvänd snarare än fashionforward!
Idag skulle jag behöva affirmationskort med ”VAKNAVAKNAVAKNA”-budskap. Jag tror nästan jag snarkar fast jag är uppe!
Nu.Är.Det.Mörkt
Ska vara tacksam när jag drar på mig mina skor och går ut i kylan denna morgon!
Gäsp!
//a
Ursäkta mig men jag kom då helt av mig i mina nyanser av jul, december och hela kalaset för här har det varit seriöst viktiga saker att ta itu med denna afton.
Det må ligga kartonger all over the place MEN jag har inte engagerat mig i något julrelaterat i afton -Nixpix!
När sonen kvistade iväg (och jag fick bordlägga diskussionen om dubbla julgranar) fastnade jag självklart framför presskonferenser och analyser av regeringskrisen. Därefter skulle jag börja tvätta men där blev det tvärnit.
Ty, det är någon vidrig stank som kommer från min tvättmaskin -Så där att jag kände, helt plötsligt och akut, att det fick vara nog! Såg ju städmästarna igår och övervägde att kasta in en flaska ättika i tvättmaskinen men kände att jag behövde ett mera handgripligt sätt att tackla problemet.
Alltså började jag -i stället för att rota i julkartonger – rota efter bruksanvisningen. Där hittade jag både det ena och det andra som skulle gå att montera loss och mixtra med. Käkade middag och läste om hur man skulle kunna montera bort både en och två slangar och öppna både en och två luckor -Mäktigt! Rasslade undan disken och ringde Tarzan för att höra om han hade möjlighet att assistera. Ty, hela tvättpelaren skulle behöva flyttas.
Jag tror nästan han tyckte det lät lika högintressant som jag -Han sladdade hit som ett skott och gemensamt började vi öppna upp den där tingesten.
Nej, vi började inte skruva isär själva maskinen utan Tarzan lokaliserade tämligen omgående ett vattenlås som vi bokstavligt stod och knuffades om för att få gå loss och rengöra. Det är något äckel-fascinerande när man hittar vidriga gojsgömmor!
En sak är säker -Vi hittade källan till stanken och nu är allt väl rengjort med både tandborste och såpa -Jag fick inte chansen att gå loss med ättika för det var tydligen tjafs!
Kändes faktiskt väldigt konstruktivt att gå loss på tvättmaskinen istället för att tramsa med att stryka en så kallad julduk till lilla bordet i vardagsrummet!
Jag är helnöjd!
//a
PS: Googling av problemet med stinkande tvättmaskiner var intressant. Det är inte odelat positivt att vi numera tvättar allt på MAX 40 grader rent mögel- och bakteriemässigt om man säger så…Hurv!!!
För en stund sedan uppstod en diskussion kring JULGRAN! Eller rättare sagt julgranAR.
”-Men kära nån vi kan ju inte ha himla TVÅ julgranar i vardagsrummet!!!” säger jag med förskräckt bestämdhet.
”-Men varför iNTE?!” svarar sonen, uppenbart nyfiken på anledningen VARFÖR det inte skulle vara möjligt att ha dubbla granar!
Det kommer bli omröstning och nyval i det här hemmet i julgransfrågan!
Slut från denna presskonferens!
//a
Grattis Micke (a.k.a Big Papa) –Umeås egen städmästare!
Igår kväll bänkade jag mig för att se på Sveriges städmästare på SVT och konstaterar att vissa MÄN verkligen KAN städa.
Jag är grymt imponerad av Mickes städkunskaper -Ättikan i kylen & fönsterputsningsmetoden gillades skarpt!!
Så otroligt roligt!
//a
PS: ….alltså diskmedel, citron och ättika är verkligen ALLT man behöver hemma!
En nyans som är svår att undvika i december är diskussionerna kring fikabord, i telefoner, på bussen som rör JULKLAPPSiNKÖP! Jag vill poängtera att ingen blir lycklig av att köpa prylar. Julklappar behöver inte vara köpta saker, det kan vara skapade saker laddade med kärlek och omtanke!!!! Men oavsett vad -Klapparna skall fixas och då kommer vi osökt in på nyans nummer två….
Nyans 2: Självgodhet eller Skriet?
Det är i december man har fifty-fifty chans att antingen kunna sitta och känna sig självgod för att man är klar med alla julklappsbestyr lagom till första advent ELLER så känner man sig som Edvard Munch’s Skriet runt den 22 december för inget blev som man hade planerat.
För flera år sedan hörde jag någon som var klar med julklapparna i mitten av november. Då höll jag på att tappa kaffekoppen i golvet. Det var både fascination och grym avundsjuka som bubblade upp i ett. Det var både briljant och galet på samma gång! Jag kunde se självgodheten och belåtenheten sprida sig som en smygfis från den som klämde fram bomben! Klar. Redan. DÅ!
Nästkommande år gav jag mig den på att vara klar med julklapparna till första december. Det var jag. Och det blev den dyraste julen -Någonsin!
FÖR eftersom jag redan fixat alla julklappar såååå tidigt hade jag GLÖMT bort vad jag gjort, sedan såg jag något som jag tänkte ”Men OJ, vilken kul grej, den här lilla saken skall sonen få.” Sedan visade det sig på julafton att han fick lite dubbla saker -Ytterst förvirrande! Sedan saknade jag liksom julklappsbestyren i självaste december..
Ett annat år hörde jag en god vän som berättade att hon vägrade stressa kring julklappar utan fokuserade på EN dag -låt säga 19 december (obehagligt nära julafton var det!)- och då skulle ALLT fixas. Punkt. När den 19:e stod för dörren hade hela familjen däckat i vinterkräkarn, jag blev så stressad och förtvivlad för hennes skull. Hon var dock inte det minsta stressad. Hon fixade stöket det den 22:a och alla var nöjda och glada.
Jag är numera en hybrid av Självgod – Munch’s Skriet.
Jag är oftast ”nästan klar” väldigt tidigt (typ NU) vilket ger mig en känsla av lugn och självgodhet! Jag vägrar hysterin! Jag orkar inte storma in och ut på butiker och höra skrålande julmusik så att jag vill trycka knäck i öronen, jag orkar inte se blossande röda irriterade människor som ser frikking galna ut! Jag mår enbart illa av hela snurren. Faktiskt.
MEN det som gör att jag trots allt hamnar i Munch’s Skriet är det faktum att ALLT inte ÄR färdigt. Risken är nämligen väldigt stor (när man blir självgod och sitter och flinar åt alla andra som inte ens börjat) att man liksom lägger klappjakten åt sidan, sedan inser man: men-vad-ända-in-i-glödhetan-är-det-redan-22-december-när-blev-det-det?!?!?!?!?!
Jag vet inte hur man kommer ifrån den där lilla gnuttan Skriet runt jul -På något skruvat sätt vill jag faktiskt ha det där! Det hör liksom till.
Min andra reflektion av julens 24 nyanser är:
Att ge behöver inte kosta…
Allt kan hända i december, ligg gärna steget före så att det inte gör något om du snubblar och faller. Stress och köp- eller skaparhysteri dagarna före julafton gör ingen gott -Det förtar magin och glädjen!
…och prisa gudarna för e-handel!
//a
Har noterat att några tittat in på min blogg idag och kanske undrat om andra nyansen av jul kommit…Näe.. den kommer ikväll…
En del kanske undrar om jag stressar på jobbet -Ånej å nej…
Idag har jag ett enda mål i sikte -Hålla mig vaken!
Jag är så stirrigt trött efter en andra sömnlös natt som konsekvens av vaccinreaktionhögdoskortisonlåtmigbarablinormaligentack! Är så trött att jag är både darrig och spärrögd. Fryser som en darrig höna gör jag också!
Ska ta en kaffekopp till… Å så skall jag se hur det blir med ”budgetrysaren”.
Jösses kan inte ens formulera mig sammanhängande idag 🙂 -För det ber jag om ursäkt!
//a
Jag brukar dela med mig av goddagyxskaft-tips… Så här kommer lite tips och goda råd hur man undviker omeprazol-fällan i december!
Nyans #1: Julpynt, adventstid och prestationsångest!
Jag har alltid älskat december. Som barn.
Jag älskade december för jag tyckte det var så vackert med alla fina små saker som plockades fram, allt som tindrade och glittrade. Det var förväntan, det var hemligheter, det doftade gott, hemmet var så vackert… Julaftonsmorgon var magisk, så där obeskrivligt magisk.
Så blev jag vuxen. Då blev det mera KRAV och upp till MiG att fixa allt det där själv i mitt lilla hem! Så blev jag förälder och kände hur jag absolut ville att mitt barn skulle uppleva december precis som jag gjort. Då blev det inte bara KRAV utan även en förbannat hård prestation att fixa hEla månaden!
Jag tillhörde länge den där skaran människor som ville ha det på ett ViSST SÄTT –Annars var det enbart FEL! Det var en ribba jag själv lagt och som av någon anledning alltid höjdes ett snäpp för varje år. Tillslut helt omänsklig, orimlig och omöjlig att kravla sig över. Det var en man som slutligen fick mig att börja fundera på vad som e.g.e.nt.l.i.g.e.n var nödvändigt för att låta advent, december och julen komma in i mitt hem! För det perspektivet är jag honom evigt tacksam!
Då började jag åter älska december igen. Lät månaden komma i lagom takt. Köpte lussekatter när jag inte orkade baka, struntade i julkort när jag inte hann med. Lärde mig beställa julklappar via nätet i stället för att vara nere och bli förbannad på stan i sista-minuten. Gjorde det jag ORKADE i stället för att flippa ur av trötthet.
Då kom liksom den där magin och glädjen i stället för det där sammanbitna och ansträngda leendet. December blev åter en mysig och varm månad när jag kunde ändra mitt eget beteende och min egen inställning!
Därför fick jag nästan (mer) allergiska utslag när jag började se alla myspysbilder dyka upp på Facebook i helgen -Inte för att jag missunnar någon att ha det vackert utan för att jag enbart tänkte: HUR såg det ut UNDER TIDEN?!? Innan allt var på plats. Det hade varit så mycket mera intressant, roligt och talande än dom där färdigriggade bilderna -Tycker jag!
Alltså slängde jag upp en bild från min hall igår på Facebook… Å i ärlighetens namn ser dagens bild värre ut än i går…
Å så här ser det ut i min hall idag… 1 december (and I don’t care!)
Det behövs lite ärlighet kring myset kan jag tycka, att det finns en baksida, en igenkänning och samhörighet (och visst förtjänar vi absolut uppskattning för) att vi FiXAT det -Även i år… MEN då kanske man skall lyfta på locket och snacka om hur vägen varit dit och dra på smilbanden en smula för det är, i rätt perspektiv, tämligen komiskt hur vi håller på ibland!
Ty trots att december kommit har vi fortfarande vardagen, jobbet, kidz, aktiviteter, magsjukor, förkylningar och tvätt som skall rulla på SAMT att hela hemmet, mitt uppe i alltihop, skall omstylas, pimpas och riggas. Kartonger, lådor, sladdar, lampor, fönster, blommor, pynt, barn som vill hjälpa till (fast inte just nu), jaha oj skall vi ÄTA också, vänta lite vart skall vi få plats med GRANEN, men hur fan skall jag få fram adventsljusstaken ur förrådshelvetet? Men är kaffet slut -Jaha då måste jag åka på affären mitt i röran…
För av någon anledning vägrar jag tro att jag är ensam med alla dessa dilemman! Därför vägrar jag dom där gosiga finfina bilderna och håller mig till den krassa baksidan av det hela och tänker att någon kanske tycker det är en smula mera upplyftande än en perfekt, polerad yta!
Så min första nyans av julens 24 steg är:
Allt det vackra har en baksida, älska och orka med även den sidan, annars är det inte värt det!
Jag lovar att vara helt ärlig när jag haft mitt första december-bryt -Kan bli vid lucia, julkortsverkstaden eller när jag fått nog på någon jullåt… Jag skall absolut rapportera om något får mig att tippa över kanten denna månad 😀
Första december… Ho ho ho… Bring.It.On.
//a
1 december… Nu är denna månad i rullning!
Om 23 dagar knackar tomten på dörren -Mycket skall ordnas och fixas! Antingen gör man det genom att dräpa sig och käka omeprazol eller så tar man den mera lugna vägen till julafton -Det tänker jag göra!
Men först måndag! Dom där 12 kortisontabletterna verkar ha gjort susen, även om rodnaden är kvar gör den inte lika förtvivlat ont idag -För DET är jag tacksam!
//a
Kvällsjobb!
Att komma hem och få julskinka (UTAN senapssmet) och en flaska julmust levererat -Det om något är julstämning!
Tack!
//a
Kommentarer som inkommit