Några är nog ganska trötta på mina naturbilder, men jag lägger upp en och annan ändå. Man kan blunda eller låta bli att gå in om det blir för mycket. 🙂
Det är fantastiskt så vacker och skiftande himlen kan vara utanpå.
Växlingar
Det går fort.
Det var inte länge sedan det växande, ljusgröna här vid älven gladde mig och doktorn.
Ett sällsynt nöje
Det är inte alla som förstår, alla gör sällan det, men jag gillar verkligen vita vintervägar.
Tillfällena när underlaget är konsekvent och reflekterande och fordon och rutor förblir rena. Det är ett nöje och en vila att köra då.
Ett sällsynt nöje.
Sahlin igen
Nog tycker jag att toppolitikerna som måste ha en helt vidrig arbetsmiljö under valrörelsen borde kunna få lite ledigt efter valnattenoch dagarna närmast efter.
Stämmer Expressens uppgifter om att Sahlin ska ha "gjort en Bodström" och stuckit till Thailand en vecka utan lov, då tyckerjag däremot att det är mindre smart. I ljuset av det mesta kan man fundera på hur omdömesgillt det var? Rådgivarna måste också ha varit lediga.
Men, det kan förstås vara felaktiga uppgifter.
Inte som man tänkt
Det låter lite fantastiskt, men när cementindustrin själv säger att man släpper ut mer koldioxid än flyget så stämmer det nog.
Det är svårt att spara på cement och betong, eller? Nu kommer uppgifter som pekar på att det är enorma miljövinster i att bygga i trä.
Träden bidrar till miljön som växande och kan framför allt bli miljövänligt byggmaterial. Hus, broar och annat i trä kan dessutom färdigställas i fabriker och snabbt sättas på plats.
Den forskning och utveckling som skett och sker i Västerbotten, främst i Skellefteå, borde kunna ge god avkastning. Lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Intresset för långsamväxande, seg och tät kvalitetsråvara från Norrland borde också bli större.
Bättring bland företagarna
…
Jag pratade med en av Umeåregionens mer framträdande företagare på en mataffär i förrgår. Vi språkade bl.a. om politikers ofta diffusa insikter i företagandets praktiska villkor. Tyvärr inte alltid bara längst ut till vänster.
Jag sa att det delvis är företagarnas eget fel. Att man ofta är negativa till anställdas politiska engagemang eller undviker att anställa dem som har politiska uppdrag. Han insåg problemet och sa att de behövde bättra sig.
Det behövs nog så framtidens politiker inte blir mangrant obekanta med privat näringsliv. Förutom från teorierna och valrörelsens snabba besök.
Jag talade inte "för min egen sjuka mor", sökte inte jobb hos honom. 😉
Väntar en ursäkt
…
Det är ganska ofta jag hört de dussintals skjutningarna i Malmö sammanbuntade till en helhet och skylld på invandrargängen.
Sen visar det sig att en väldigt stor del sannolikt förmodligen utförts av någon som skadskjuter invandrare bara för att de är invandrare. Risken finns nu att det också blir en del copycats.
De kvarvarande skjutningar som troligen är gängrelaterade räcker mer än väl, men det vore på sin plats att en och annan bad om ursäkt för vad man sagt.
Spårlöst
…
Passerade här på väg hem till sena middagen och var tvungen att ta bild.
Har man hyfsad skärm eller tittar noga ser man spårets fortsättning. Har man krattigare utrustning eller kikar i mobilen känns det lite som Botnia utan Norrbotnia. 😉
Ledig enrummare
…
Med bra utsikt och för närvarande stort och välfyllt skafferi. Om man är fruktätande fågel.
När jag och doktorn lustvandrade härom dagen fick vi syn på det där vi passerat så många gånger förr. När löven var kvar var det förutom allt annat väldigt insynsskyddat.
Tankar efter afrikanskt möte
…
I går kväll var det möte för vänfamiljer till nysvenskarna i Vännäs. Vi har inte bidragit på det området sedan flyktingvågen i början av vår tid i Vännäsby, men har haft saken i tankarna.
Efter mötet skulle jag söka upp en ung man. Han var inte hemma, men jag blev inbjuden på te av en av hans vänner.Vi fick bra kontakt och snart kom ytterligare en ung studerande. Tiden led och maten som lagats under tiden såg ut att vara färdig. Jag reste mig för att tacka och gå när värden sa:
"-Vart ska du? Det är mat nu!"
Vi åt och pratade utbildning, jobb och lite arbetsmarknad i Sverige. När han hörde att jag varit rektor rätt länge hämtade han sitt CV som han använt för att söka extraarbete. Han frågade hur en svensk chef uppfattade vad han skrivit och om något borde ändras. Vi redigerade litegrann.
När man möter unga personer med liknande social kompetens, initiativkraft, ambition och lust att bidra får man en del tankar. Kanske utopiska, men vågar man vädra infallen kan någon ibland få bärande idéer ur dem.
Jag önskar det fanns sociala företag med minimala administrationskrav för människor i liknande situationer. Miniföretag som kan skötas av de arbetande så snart som möjligt Kanske kunde hobbyformen användas så att de som har tid och lust till extraarbete men svårt med formulären inte får stoppskylten i plytet direkt. Egentligen är det väl "Sociala RUT" jag pratar om, men det systemet är för krångligt för målgruppen att hantera själv.
Jag ser framför mig arbete och möten som på en basnivå fyller vardagsbehov och nyttjar och kultiverar resurser som finns. Just för de här pojkarna kunde en sån sak medverka till att göra svenskundervisningen effektivare och öppna upp förståelse för hur svenskarna och deras samhälle fungerar bakom fasaderna.
Även under tiden med SFI eller senare studier finns mycket av dagen kvar efter lektionerna. Det sociala livet är ofta magert. Många invandrare från afrikanska länder jag mött är vana vid stort utbyte med andra och att händernas arbete behövs.
Det hade varit roligt att se somalisk-eritreanska snöskottare hjälpa äldre husägare på vintrarna. Eller hårt upptagna yngre. På somrar och höstar kunde man klippa gräs eller hjälpa till att måla stugor eller någon ännu kvarvarande lagård. Kanske spadvända trädgårdslandet eller hjälpa till med veden. Eventuellt långpromenaden med hunden ägaren inte längre orkar ge all motion.
De flesta av de unga nyinvandrade jag mött har stor respekt och lyhördhet för äldre, något som inte är lika vanligt överallt. Man anar att många skulle kunna vara väldigt "kundorienterade". Många skulle säkert göra insatser gratis för vänskaps skull, men jag ser också introduktion och stimulans till arbete och företagande framför mig. Till vardagsavtal, "leverans", betalning och självkänsla.
Det skulle initialt behövas hjälp med ledning, samordning, förberedelse och löpande praktiska instruktioner. Det borde kunna lösas.
Liknande saker kunde vara aktuella för svenska ungdomar. Men jag gissar att motivationen i det här gänget generellt kan vara större.
Många i buketten av invandrare har företagarerfarenhet med sig från sina hemländer och familjer. Flera har potential att höra till morgondagens arbetsgivare i Sverige. Någonstans måste man börja få användning för sina resurser. Passivisering av dessa, liksom våra ungdomar, är inhumant och på flera vis slöseri.
Senaste kommentarerna