Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbetssökande

”Grattis team Umeå!”

Av , , 2 kommentarer 10

  
Det kändes verkligen roligt att i dagarna få hälsningen att Eductus personal i Umeå och Vännäs hittills i år har coachat flest till jobb i hela Sverige inom vårt företag. Vi unnar våra kollegor bra resultat och vill förstås att arbetssökande överallt hittar fram till sina jobb, men lite roligt är det i norrlandssjälen att passera de riktigt stora städerna. 😉
Det här har skett i tjänsten ”Stöd och matchning” som är upphandlad av Arbetsförmedlingen och kan vara aktuell för dem som är i Jobb- och utvecklingsgarantin. Den är en LOV vilket innebär att man får välja utförare om handläggaren på AF beviljar att man får ta del av den.

Jag vill tacka mina duktiga coachande medarbetare av olika yrkeskategorier för ett riktigt bra arbete och bemötande. Vi som hunnit prova att vara arbetslösa vet vad bemötandet och engagemanget kan innebära. Alla medarbetare kunde inte vara med på bilden, men dryga hälften av dem som är i tjänst.

Vi är också glada att vi får ha ett bra samarbete med Arbetsförmedlingens ledning och handläggare på våra orter. Fanns inte det vore förutsättningarna helt annorlunda för oss leverantörer.

Att vi nu flyttar från Ersboda till Renmarkstorget 5D är kanske inte positivt för riktigt alla. För de flesta innanför och utanför stan passar det ändå bäst med ett centralt läge som också nås snabbt och lätt med allmänna kommunikationer. 

Själv tänker jag ta tåget så ofta jag kan. 🙂

När man får det

Av , , Bli först att kommentera 5


Igår fick jag vara glad tillsammans med en som efter en relativt lång tid utan arbete fått tillsvidarejobb. Det vi förr kallade fast.

Det gäller att inte ge upp. Att vara aktivt medveten om att det kan finnas tusen anledningar till ett nej – nästan alla utanför mig som sökande – och fortsätta söka både traditionellt och spontant. Även den här gången gav det god utdelning.

Och roligt var det, som sagt. Kändes nästan som jag själv hade fått det.

På AF

Av , , Bli först att kommentera 5

Det har de senaste veckorna funnits tillfällen då jag varit mäkta förgrymmad på AF:s hemsida. Jag får ju för närvarande hämta in lite nyttiga erfarenheter från den delen av samhällsbygget. Det skadar inte för en politiker.

Toppen av höjden vad gäller förgrymmelsen var när jag inspirerad skrivit ett längre stycke i ett av deras formulär för att sedan se det försvinna rakt ut i yttre cyberrymden. På något sätt hade jag blivit tvångsutloggad. Ja, naturligtvis skriver man i ett dokument för att sedan klistra in, det vet jag ju. Egentligen.

Idag blev det en liknande erfarenhet. Det från dokumentet korrekt inklistrade försvann efter en något kortare tids arbete.

Nåja. När man annars får ett utomordentligt gott bemötande och mycket bra service så överser man lätt med de tekniska besvärligheterna. Det är mycket bättre om buggarna är på hemsidan än hos tjänstemännen. 🙂

Sen skulle det kanske överraska om det blir jobb via AF. Det har hittills i livet aldrig hänt mig. Men, man vet ju aldrig.

 

Insikter från avbytarbänken

Av , , 13 kommentarer 6

Man är inte arbetslös som arbetssökande. Det är närmast ett heltidsarbete.

Nu filar vi på flera olika saker och står kanske på lite extra, men bara den obligatoriska byråkratin kan under vissa omständigheter bli gigantisk för den som försöker fånga vissa extra arbetstimmar i flykten. Just nu söks det både vanliga jobb, skissas på affärsplan och budgetar och kikas på andra möjligheter. Det hade varit roligt att ha ett arbete innan det datum då jag skulle ha mitt första samtal på Arbetsförmedlingen, men det är inte troligt som det ser ut nu. Det drar åt saker som tar mer tid.

Det blir några besök i veckan, några ansökningar och lite "coachning" från ett håll. Än är det många dörrar öppna, men snart måste några börja stängas.

Några arbeten som passerat har inte medgivit så mycket planeringsbar tid på helgerna, det vill jag ha i viss utsträckning för engagemang i min församling.

På vissa håll ses politiskt engagemang som en stor belastning, vilket jag både förstår och beklagar. Det vore olyckligt om bara offentliganställda, anställda i semistatliga storföretag eller ett fåtal företagare kan vara "fritidspolitiker". När jag tänker på hur det ser ut i Vännäs så är det inte många politiskt engagerade som arbetar i den helt privata sektorn.

Jag tror att det är ett stort problem, både för demokratin, näringslivet, närsamhället och landet.

Inte riktigt på allvar

Av , , 2 kommentarer 5

Ibland hamnar man i lite lustiga lägen när man hör sig för om jobb.

Enligt min korta erfarenhet finns det situationer där man inte tas på allvar.  Det har inte varit där jag haft för skrala kvalifikationer, som när jag kollade ett arbete där det efterfrågades fler aktiva språk än jag har. Nej, det är där man anses överkvalificerad eller där folk utifrån vad man gjort tidigare inte riktigt tror at man vill ha jobbet.

Det finns jobb som jag under lång tid längtat till ibland. Det där arbetet som man inte tar med sig hem och som inte tar så mycket hjärta och hjärna. Som har inslag av omväxling och en lockelse på grund av någon läggning man har. Som kanske skulle ge utrymme till andra uppgifter och utmaningar vid sidan om arbetet. Jag tror många av oss skulle må riktigt gott av kroppsarbete eller andra jobb där tanken både krävs och är fri. Hela livet eller en tid. Problemet är ofta statustänkande.

I veckan har jag mötts av humoristiska småleenden vid ett par tillfällen när jag hört mig för om arbete. Inte alls elakt, men uppenbart har det känts lite otroligt att jag egentligen velat ha jobbet. Hade jag inte kunnat tänka mig det hade jag inte frågat.

 

Över all förväntan

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag ska inte säga att förväntninarna var låga, men de överträffades i alla fall med råge. Har i förmiddags fått min allra bästa erfarenhet (av de få jag haft) av Arbetsförmedlingen, i alla fall som jobbsökande.

En ärrad veteran med bakgrund i näringslivet gav rak, klar och relevant information som man kan behöva om man som arbetssökande funderar på att starta eller ta över ett företag. Flera mycket handfasta, potentiellt lönsamma och kloka råd har vi också fått kamma in. Det var ett riktigt intressant och inspirerande möte.

Ett av resultaten blev också att jag klev över till AF i Vännäs på stående fot. Det kanske gör att mina framtida erfarenheter inte blir lika allmänt relevanta, men man måste ju se till sitt eget hus. Här i Vännäs var information inhämtad och flera tankar tänkta i förväg, innan vårt första möte. Den omedelbara, aktiva coachningen och engagemanget för oss båda som kom kändes i klass med rekryteringsfirmornas. För min bättre hälft initierades en helt ny och tänkbar jobbinriktning, fast det var företagande som var huvudspåret. Mycket kan bli lättare och mer vitalt i mindre sammanhang, det personliga engagemanget ligger närmare till hands.

Det hann också bli en del insikter från andra delar av AF:s som man kan ta med sig in i politiken. Det finns utvecklingsområden, både i praktik och politik.

Nu ska jag titta in på ett ställe där jag skulle kunna tänka mig att arbeta. Av några av veckans erfarenheter har jag lärt mig att det inte är säkert att de kommer att ta mig på så fullt allvar som jag skulle önska. Återkommer om orsaken till det.

Arbetsförmedlingen och de unga

Av , , 4 kommentarer 3

Det är omtumlande att läsa vad som lades ut om Arbetsförmedlingen i SvD ikväll.

Jag vet inte hur rättvisande artikeln är, men den bör läsas av den som är samhällsintresserad, är ung eller har unga arbetslösa kring sig.

Härom dagen var jag på inskrivning hos arbetsförmedlingen. Första samtalet blir en av de de sista dagarna i oktober. Jag ska inte klaga på mottagandet, det var mycket bra, men samtalet kändes väldigt långt bort även för en lugn och stillsam 51-åring. Jag har iofs några samtal på AF innan, men det är utanför ordinarie arbetsförmedlande.

Idag gick jag förbi de rekryterings- och bemanningsföretag jag känner till i Umeå. Tänkte  boka en tid för ett samtal. På två av ställena blev det samtal direkt, ett längre och ett kortare. På det första fick jag ett hedrande och lätt skrämmande förslag, men det känns spontant som alltför många timmars dagspendling. Jag lärde mig också mycket om detta med att läsa och värdera jobbannonser. Det behövdes, jag har sällan läst sådana alls och har som sagt aldrig sökt jobb skriftligt innan senaste veckan. Som helhet upplevde jag mottagandet på ställe ett fantastiskt bra. Det var full fart direkt och man kände sig nästan som hemma.

På ställe två var det telefonmöte, men på ställe tre hann vi med ett lite spontant samtal mellan två av handläggarens uppdrag och kom igång rätt bra. Där var det också "verkstad".

Arbetsförmedlingen har ett helt annat uppdrag, är en myndighet med rättsäkerhetskrav och mycket annat. Man ska ta emot alla, agera utifrån sitt givna uppdrag och sina regleringsbrev och hålla de stora systemen fungerande. Man hanterar många stora och delvis nya frågor som de fläckvis konkurrerande rekryteringsföretagen slipper.

Efter att ha läst SvD-artikeln tror ändå att Arbetsförmedlingen måste rusta ett lättrörligt kavalleri och några "jägargrupper" som kan agera även på territorium som Arbetsförmedlingen inte äger.  Man måste ha mer stående trupp, sådana som kan agera direkt.

Det låter alltför skrämmande att arbetsförmedlare i snitt bara förmedlar ett jobb till unga var femte månad och att bara 8 % av de mellan 15 och 24 som fick jobb 2009 hade hjälp av arbetsförmedlingen.

(Ni som ev tänker hoppa på mig, klicka och läs SvD-artikeln först)

 

..

På Arbetsförmedlingen

Av , , 10 kommentarer 6

Med ett öga och ett öra har jag följt riksdagsdramat, med märkliga tryckningar, toabesök, SD-utskottsplatser och annat.

Finns mycket att säga, men jag gör inte det. Konstaterar bara att SD inte blev vågmästare. Det blir de andra dagar, både i utskott och plenisal.

Min dag har varit annorlunda, jag har varit på Arbetsförmedlingen med mig själv. Där har har jag varit många gånger då har jag sökt personal till olika uppgifter. Idag var det min tur att skriva in mig som arbetssökande.

Jag hade som jag tidigare sagt hoppats få hoppa över AF, men några saker har gjort att jag ändrat mig. Jag kommer också att få nytta av erfarenheterna. Det borde kanske vara obligatoriskt för oss politiker att gå igenom processen ett varv?

Det var mest bara trevligt inne hos henne som skrev in mig som arbetssökande. Jag blev  väl mottagen och det var bitvis rätt muntert. Det som var mindre trevligt var det urbota idiotiska system som gör att man ska "detaljskriva in sig" två gånger. Det jag ägnat flera timmar åt att skriva in här hemma kan inte flyttas till Arbetsförmedlingens interna register via en knapptryckning. Man ska "terapiskriva" några timmar till för att få in samma helhet hos AF internt. Digital Hedenhös!

Stod det i politikens makt att ändra detta skulle jag skriva och försöka få igenom en motion om saken vid nästa länsförbundsstämma, men nu gör det inte det. Det är vad jag förstår en myndighetssak. Jag hoppas få fram en orsak till hindret som syns mig fullkomligt onödigt.

För mig går det väl bra, men tänk så många som både har språksvårigheter av olika slag och därtill är deprimerade av situationen. Att då mötas av det många i det läget upplever som ett fördubblat berg av det värsta man vet, formulär som ska fyllas i. En och annan i de skorna frestas nog att bli "dropout".

Jag säger som jag brukar – Förenkla! (Utesluter det andra ledet) Det ska räcka med en uppräkning av det man gjort, det man kan och det man vill göra!

Återkommer i ärendet. Svarar däremot kanske inte på kommentarer, eftersom jag gissar att jag får en del elaka och skadeglada. 😉