Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: barnskötare

Hur blir det hos dig i morgon?

Av , , 2 kommentarer 6


De kommuner och regioner som inte förbereder sig för att säkra en någorlunda stabil grundbemanning i vård och omsorg får det mycket tufft nästa årtionde. Det skulle förvåna om det inte blir ett område som kommer att utvärderas noggrant. Andelen utbildade inom äldreomsorg och funktionsstöd är på de flesta håll låg och den sjunker.
Det finns nästan inga arbetskraftsreserver att ta till för att möta pensionsavgångarna. I stort sett den enda är våra utrikesfödda.
Många ansvariga är övertygade, kvaliteten i vården kommer att sänkas trots alla stolta mål, krav och planer. Främst på grund av arbetskraftsbrist och brist på utbildade. Hur stor blir bristen där du och de dina ska bli gamla?

Vi måste arbeta i steg och gradvis öka kompetensen. Nya människor måste stärkas i språk och vårdhantverk så att man efter förberedande undervisning, praktik och vikariat kan klara dagens krävande vårdbiträdes-, undersköterske- och sjuksköterskeutbildningar. Generellt behöver utbildningstrappan fler steg.

Fråga dina politiker hur de tänkt göra hos er.

Utbildning löser inte allt

Av , , Bli först att kommentera 6


Det hjälper inte bara med att försöka öka antalet utbildade poliser om de slutar i nuvarande takt. Deras arbete måste kännas möjligt och meningsfullt. Att regelbundet se buset hånflinande lämna huset efter att man gett liv och blod för att plocka in dem skulle väl få vem som helst att lägga av. Man försöker inte ösa ur sjön med en sil hur länge som helst.
Om man jämför deras löner med t.ex. pedagogisk personal så inser man att saker måste ske även där, men arbetsförhållandena och resultatet av det man gör väger tungt.

Det gäller att behålla poliser, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och socialsekreterare. Den erfarenhet som försvinner med t.ex. 40 000 sjuksköterskor som väljer att göra annat ersätts inte med 50 000 nyutbildade. Om de människorna nu fanns ens rent fysiskt.
När arbetskraftsbristen är stor och växande måste inte minst offentlig sektor se till att ta hand om sina människor och ledarna måste göra jobbet möjligt.

Det behövs nya

Av , , Bli först att kommentera 7

Under slutet på veckan var jag med på konferensen "Förskolechefen" tillsammans med stora delar av förskolefchefsnätverket i Västerbotten. Nätverket stod förresten också  för konferensavgiften. Det var mycket som var intressant i både i föreläsningarna och våra samtal inom nätverket. Temat var "Vuxnas lärande i förskolan" och det kan komma en del glimtar här efter att jag bearbetat anteckningrna en smula. Först och främst ska de ut till våra förskoleavdelningar.

Det blev många aha-upplevelser, men inte minst Stefan Einhorns bidrag var interessanta. Ofta allmängiltiga saker om förhållningssätt som alltför sällan blir tänkta och gjorta fastän de egentligen borde vara självklara. Och som kan betyda så mycket för både allmänhet, enskilda, grupp och organisation.

Här på fredagens sista intressanta föreläsning om småbarnspedagogik (med två professionellt och humoristiskt vassa värmlänningar) började det tunna ut. Många behövde hinna med tåg och flyg åt olika håll. Det var ett par saker som inte direkt hade med innehållet att göra som slog mig. Att det var väldigt få män var en sak, den andra var snittåldern.

Det är på ett sätt rätt naturligt att man är lite äldre som chef. Man har hunnit skaffa mycket erfarenhet och hunnit lära mycket av både egna och andras misstag. Samtidigt kändes det inte riktigt bra att det var så stor andel som säkerligen fyllt 60, en väldigt stor del 55 och 50. Inget generellt fel på oss i den gruppen, men det måste bli ganska massiva avgångar inom några år. Det bekräftades också av en områdeschef i en medelstor stad som jag språkade med.

Här finns uppgifter för kommunerna. Man behöver förbereda människor som kan och vill vara förskolechefer. Generellt är det ett viktigt och stimulerande jobb. Kanske något för någon som läser det här?

 

Att få jobba med mening

Av , , Bli först att kommentera 11


Det är något väldigt fint med att vara verksam i skolan. Samma känsla av att göra något meningsfullt hittar man inte i alla jobb.

Idag hörde en elev jag inte träffat på åratal av sig till mig. Det hade varit rörigt och svårt på flera områden när vi sågs sist. Hon ville bara tala om att det gått bättre än jag kanske trodde det skulle. Att hon mådde och hade det bra. Det var inte utan att den gamle grå blev en smula rörd.

Inget ont om att jobba i industrin, ekonomi- eller datasektorerna. Det är sällan en skördare, Volvohytt, årsredovisning eller datorapplikation hör av sig till en efter några år för att säga att man inte ska vara orolig. Att det har gått mycket bättre än det kunde ha gått.

Det är något visst med människor. Inte minst växande människor.