Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: mobbning

Skolvalet

Av , , Bli först att kommentera 6


Att inte längre få välja skola skulle bli en stor omställning för många som av olika anledningar gjort det. Och för ett folk som vant sig vid möjligheten.

Tänker sig förresten V och andra som vill ta bort det att de som valt ska föras tillbaka till de skolor där de enligt sin hemadress ska gå? Hur ska man hantera friskolorna i detta? Ska man kunna välja sådana, men inte kommunala? Det finns många spännande frågor där det inte är lätt att hitta partiernas svar.

Det är frågan om inte medicinen mot de negativa effekterna som kan finnas i skolvalet blir värre än det man vill åtgärda. Boendesegregationen i våra städer är inte lätt att åtgärda ens på några generationer. Hur skulle ett förbud att välja skola påverka i de mest utsatta områdena? Den ”återställaren” kunde bli väldigt socialt spännande.

Det gäller att inte blunda för problemen och att inte inbilla sig att det finns några snabba, lätta lösningar. Idag har Academedias ledare Marcus Strömberg ett förslag på dellösning på Aftonbladets debattsida.

Här finns att tänka på i vårt avslånga land. Räcker inte med slagord.

Mobbning och demokrati

Av , , 4 kommentarer 8


Ibland blir man så trött på det politiska spelet. Särskilt när allt tycks handla om de politiska marknadsandelarna och det mesta av realiteter, nyanser och omdöme får vika för möjligheterna att skada ”motståndarna”.

Här skulle man kunna säga mycket just i detta nu, men jag ger mig inte tid.

En sak ska jag nämna. Det finns en tidning jag tycker tappat mycket av sitt grepp. Det finns allt färre gränser för överdrifterna i den politiska delen och påfallande ofta får den politiska färgen skina igenom även i nyhetsrapporteringen. Så ska det inte vara, oavsett politisk färg på tidningen.

Idag står det om mobbning i den tidningen. Den uppges närmast bero på att det blir färre vuxna i skolan, vilket nationellt inte är sant satt i relation till antalet elever. Det är bara gymnasiet som fått mindre pengar. Det finns mindre elever totalt idag jämfört med för tio år sedan. Därför har antalet vuxna minskat, men lärartätheten har ökat under 2000-talet. Generellt har inte klasstorlekarna ökat heller, även om det kan bli så lokalt.

När tidningen skriver att mobbningen i stort sett beror på vinstjakt och skattesänkning blir det svårt att inte ta fram skämskudden. Jag har hört berättelser om utstuderad mobbning på 30-, 40- och 50-talet och jag minns den väl från 60- och 70-talet. Vilka uttryck den unga mänskliga grymheten kunde ta. Man kan läsa om mobbningen redan i Bibeln, vad Josefs bröder faktiskt kunde ta sig till.
Oavsett vem som betalar en för opinionsbildning måste man väl hålla en nivå. Är det inte så?

När man frestas beskriva motståndaren i kommun, landsting, riksdag eller regering i så hejdlöst mörka nyanser som möjligt så måste man i grupperna och lagen försöka hjälpa varandra att behålla hederlighet och förtroende. När vi lämnar sanning och balans, sjunker under skamgränsen och närmar oss eller går över gränsen för demonisering av motståndaren händer något. Vi minskar politikens legitimitet och förtroendebas – vilket är livsfarligt. Vi som ska stå i demokratins tjänst blir dess dödgrävare.

Just nu är det mycket av sånt och det oroar mig verkligen.

Att gripa in

Av , , Bli först att kommentera 10


Vid lunchen innan ledningsgruppen i Bjurholm fick jag ögonen på den tragiska händelsen med den dödade 4-åringen igen.

En pappa säger sig ha sett att några barn lekt och att leken på något sätt blivit allvar. Jag skummade bara artikeln, men fick intrycket att en del av barnaskaran dragit iväg in i skogen i jakt på 4-åringen. Det är ju bra att uppgifterna kommer fram, om det är så.
Samtidigt väcks frågan om vuxnas ansvar när det börjar gå fel.

I skolans värld är det glasklart, det är allas ansvar att ingripa när man ser att saker går över styr eller någon utsätts för något slag av kränkning. Även om man får syn på sådant som är ”lågintensivt” och upprepat. Av olika anledningar är det inte alltid lika klart i praktiken. Det blir lätt så att det alltid är några speciella som tar tag i saker.

När man någonstans ser att leken blir våldsam och att samvaron urartar bland barn, var det nu är, då måste vi ha den insatsviljan och den omsorgen att vi griper in. Idag vågar få närma sig andras barn som det skedde i min barndom och det kan få ödesdigra följder i ett extremfall som detta. Men även vid mindre allvarliga händelser kan det få olyckliga konsekvenser när vuxenvärlden abdikerar från sitt ansvar och sina möjligheter att ställa till rätta.

Jag minns en lugn och trygg lokförare som brydde sig när vi var några lymlar som höll på att göra något dumt. Minns honom med värme.

På Castor efter skoldagen

Av , , 2 kommentarer 9


I afton när det tystnat i skolan blev det ett lite längre samtal med några av lärarna. Vi hann fundera och förbereda en del saker i lugn och ro. Eventuellt kläcktes en god idé som jag hoppas kan uppfyllas. Inte dumt alls i så fall.

Under samtalet dök det upp ett minne. En lärare skulle ta emot en ny etta och sa ungefär så här vid ett möte med föräldrarna:

”-Om ni lovar att inte tro på allt era barn kommer att säga om mig så lovar jag att inte tro på allt de kommer att säga om er.” Hon var en kloking. Det hon sa kan ha bäring även på äldre elever.

Så vitt jag minns ville man själv ibland urskulda att man hade fokus på helt andra saker än skolan, eller t.o.m. hade betett sig helt oursäktligt förfärligt. Det hände tyvärr. Jag har ett minne av en ogärning mot en lärare som jag inte var direkt delaktig i, men jag skäms fruktansvärt för att jag inte avbröt den grymma mobbing som bedrevs. Jag ser hennes uppgivna tårar och hjälplösa armar och händer när jag vill, fast jag inte vill.

Nåväl, ville man blanda bort korten kunde det ske t.ex. genom att klanka ner på lärare, andra eller annat i verksamheten. Jag tror det var sällan jag lyckades i de där försöken. Men, får man ett felaktigt eller missriktat stöd en sådan gång så är det konstigt om inte måluppfyllelsen påverkas. Att få, eller tycka sig få, stöd för dåligt beteende eller att inte göra det man ska blir lätt som att gå genom skolan med handbromsen hårt åtdragen.

Med det inte sagt att lärare aldrig gör fel eller att man inte ska ta sina barn i försvar. Men gör det klokt och lyhört för båda sidor i en eventuell konflikt och så att motivationen att ta vara på skoltiden och undervisningen inte skadas.

Och som sagt, det kan vara bra att tänka tillbaka på hur man ibland agerade själv och vad man sa hemma.

TV4, mobbningen och skollagen

Av , , 6 kommentarer 8

Hur skulle TV4, Idols "huvudman",  klara en konfrontation med vårs skolors likabehandlingsplaner? Skulle man klara ett möte med skollagens bokstav, anda och mening? Tvivlar nog på det.

Det skrivs om TV-krossandet av unga på aftonbladet.se idag. Dels genom några ord av Sara Damber , dels i krönikan "De kastas till lejonen i Idol-Colosseum".

Så här står det i skollagens sjätte kapitel med överskriften "Åtgärder mot kränkande bahandling":

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet.  ….

Är det idé att försöka bekämpa mobbningen när program som ovan tar legitimerad elakhet till nya höjder? Eller kanske bottnar. När lejonen glorifieras i den nya tidens offerriter med masspublik och fortplantar hållningar och ord till riktigt unga tittare. Där talar vi nog om "annan skada" i storformat.  Medan vi i skolan ska prata värdegrund.

Snacka om underläge.

Vem förvånas?

Av , , 4 kommentarer 4


Än en gång.

Vem kan förvånas över mobbningen bland unga när man ser hur vuxna ibland kan agera och behandla varandra?

4 kommentarer
Etiketter: ,

Helt fri mobbning?

Av , , 6 kommentarer 6

Frågan är hur meningsfullt det är att försöka bekämpa den. Vi har odlat mobbnings-TV länge nu och de första utstötningsvarianterna andas närmast myspys och helylle i jämförelse med nutiden. Fast det enda som förändrats är vi och våra referensramar.
Vi marscherar på mot ett allt hårdare samhälle. Det syns inte minst i skolan och bland de unga. Det handlar inte om politik, utan till stor del om att vi göder, stimulerar och belönar det sämsta i människan.
Missförstå mig inte. Vi ska motarbeta den urgamla mobbningen i skolan, men våra kämpande lärare, våra fattiga ord, planer och rutiner stretar på i kraftig motvind mot den spännande mobbningsutbildningen hemma i TV-soffan.

6 kommentarer
Etiketter: , , ,