Små, små marginaler har varit avgörande för Falun som i och med kvällens vinst med 9-8 dragit ifrån till en ledning med 3-0 i matcher mot Dalen. Totalt har Falun gjort fyra mål fler än Dalen, på tre matcher… Sug på den karamellen en stund. Jag vågar påstå att ingen räknat med den här typen av fartfylld, målglad och spännande innebandy i den här kvartsfinalserien – förutom de av oss som följt Dalen den här säsongen då förstås…

Precis som de föregående två matcherna, dock med särskild tonvikt på senaste mötet här hemma i Umeå, var kvällens match en jämn kamp mellan de båda lagen där dock Falun drog det längre strået i slutändan. Det satt långt inne och fastän det grämer mig oerhört att Dalen inte fått någon av matcherna med sig på vinstkontot ännu, är jag samtidigt otroligt imponerad över Dalen som verkligen visat vilken kvalitet laget besitter och hur starka de blivit när matcherna gäller som mest.

Dalen har verkligen alla ingredienser som krävs för att vända på steken, men det kommer krävas mer uppoffrande spel av Lukas Harnesk, fler viljemål av Patrik Rokka, idel bröstdunkande av en vilt gestikulerande Måns Parsjö-Tegnér, virvelvindslöpningar av Viktor Nystedt (hej då Omar Aldeeb!) och tveklösa kanonskott från Mattias Ljunggren – tag ut steken, vänd och krydda med äkta Ludwig Svensson-glädje, addera en mix av Ketil Kronbergs råvilja, Anton Åkerlunds slit och Alexander Hedlunds kylighet och runda av med Dalens hemliga ingrediens som legat och marinerat hela säsongen för att smaka som allra bäst i slutspelet: Johan Larsson!

Umeå Energi Arena på torsdag… det vattnas redan i munnen! Revansch! KÄMPA DALEN!

När jag vaknade idag insåg jag att jag fortfarande har starka känslor som hänger kvar från gårdagens matcher. Detta inlägg tänker jag tillägna IBK Dalens damlag och de känslor som följde med gårdagens match, men även från hela säsongen som varit. Besvikelsen över att Dalen, trots en makalös upphämtning och en riktigt imponerande andra halva av säsongen, missar slutspelet med i princip minsta marginal, likväl som tomheten som kommer med insikten att säsongen är över.

Samtidigt har jag tagit med mig mycket glädje och funnit att jag känner väldigt starkt för laget som i mångas ögon var utdömda redan från start. Dalen gick in i säsongen som en riktig underdog, trots att försäsongen var lovande och flera intressanta spelare värvats in, Matilda Wirthig blev uttalad första målvakt, en stark tränarkonstellation var på plats och det sprudlade av positiv energi inom föreningen.

En säsong med IBK Dalen – profiler och minnen

För egen del hade jag tidigare bara sett några strömatcher med Dalen, främst derbyn mot IKSU och dylika publikmatcher, men inför säsongen bestämde jag och Maria oss för att vi skulle bli mer engagerade i fler av Dalens lag – vilket medförde att många timmar spenderades på försäsongen Scandic Cup med att ”scouta” samtliga av Dalens allsvenska lag likväl som lagen i svenska superligan.

Det innebar att Dalen i mina ögon var ett relativt anonymt gäng för mig, men direkt slogs jag av att laget var fullproppat med skickliga och hårt arbetande spelare och jag såg fram emot att få se deras utveckling under säsongen, likväl som hur Dalen skulle växa samman i jakten på att återvinna stämpeln som ett givet slutspelslag.

Jag noterade tidigt Clara Forssén och Sandra Törnqvist för deras kvickhet på planen, det gick inte att ta miste på Frida Erikssons otroliga teknik eller Victoria Ströms energi och styrka.

Sandra Törnqvist (till vänster), Clara Forssén (mitten), Felicia Lilja (till höger)
Foto: Magnus Andersson

Under säsongen har ledargestalter som Linn Mikaelsson och Felicia Lilja visat vägen för laget, spelare som Anna Skyltbäck och Elsa Frisk växte bara mer och mer ju längre säsongen gick och Matilda Wirthig har visat gång efter annan att hon besitter kvaliteter som borde ge henne chansen i landslaget så småningom.

Linn Mikaelsson
Foto: Magnus Andersson

Backduon Linnea Nylén och Jonna Loo gjorde livet surt för motståndare och visade stabilitet som få, Loo fick göra sitt första mål i SSL (och vilket mål dessutom!) samtidigt som förstnämnda Nylén förmodligen fick flest omtalanden i Marias ”topp-3” som vi körde här i bloggen under en tid.

Elsa Frisk
Foto: Magnus Andersson

Jag blickar tillbaka på säsongen och gläds över möjligheten att ha fått intervjua tekniska Camilla Lundin och tränare Christer Jernberg som inte räds att uttrycka sig i sociala medier emellanåt och som tillsammans med kollegan Claes Bredemo tog Dalen nästan hela vägen till slutspelet.

Säsongen då?

Ja, Dalen inledde säsongen tungt, vann några bortamatcher, förlorade alla hemmamatcher. Flera av förlusterna på hemmaplan var dessutom matcher som Dalen borde ha vunnit, alla förutsättningar fanns liksom där i matcherna, men Dalen hade svårt att hitta samspelet emellanåt och det märktes att laget behövde tid på sig att spela ihop sig.

Och visst blir det ofta så när nya spelare kommer in i ett lag, det tar i regel tid att sätta spelet. Vissa lag går ut starkt redan från början av säsongen, men svalnar allt eftersom andra lag börjar komma ikapp – andra öppnar svagare, men blir starkare ju längre säsongen går allt eftersom laget växer samman. Dalen föll definitivt in i den senare kategorin denna säsong.

Den stora vändpunkten kom egentligen i samband med det nya året, 2018. Dalen chockade många genom att slå Jönköping med stora siffror, därefter föll både Warberg och Rönnby innan någon började räkna med Dalen på allvar. Faktum var att Dalen under den första halvan av säsongen länge låg på en nedflyttningsplats, eller strax ovanför det nedre strecket. Jag fick känslan av att laget aldrig tvivlade på sig själva, men många inklusive jag själv var nog oroliga för hur det skulle gå framöver.

Victoria Ström
Foto: Magnus Andersson

Jag skrev bland annat i bloggen att Dalen i första hand behövde säkra kontraktet, att det var för tidigt att börja blicka uppåt mot slutspelsplatsen, även om den helt klart låg inom räckhåll. Det sammansvetsade och samspelta Dalen vi fick se under andra halvan av säsongen var dock klart värdiga och redo för ett slutspel.

Om Dalen haft möjligheten att spela på det viset hela säsongen, hade det inte varit en kamp på mållinjen, Dalen hade varit tokgivna i slutspelet. Och det ger mig väldigt stora och goda förhoppningar inför nästa säsong – får Dalen bygga vidare på den grund som lades denna säsong, då blir Dalen att räkna med!

Nästa säsong?

För egen del ser jag fram emot att följa Dalens silly season närmast framöver, jag längtar redan till Scandic Cup och slutligen hoppas jag få chansen att bjuda på fler spännande intervjuer med spelare och tränare här i bloggen och kanske på sikt, även i podden.

Har ni någon spelare, tränare eller annan engagerad inom Dalen ni skulle vilja läsa eller höra i en intervju? Hör gärna av er och tyck till, tipsa eller ge feedback över bloggen om ni så önskar!

Sist, men inte minst, tack för en fantastiskt underhållande säsong Dalen – jag har sagt det förut, ursäkta språkbruket, men ni var så jävla förtjänta av ett slutspel! Ge er inte, ni kommer igen! Kämpa Dalen!

Tack för en spännande säsong ”Dirty Dalen”!

Ja, ganska nyligen stod det klart att IBF ”Dirty” Dalens herrlag åker ur allsvenskan norra och därmed är klara för spel i division 1 norrland nästa säsong. Det är nu med blandade känslor jag ska försöka skriva några summerande rader om säsongen för ett lag jag nyligen stiftade bekantskapen med. När jag var nere tillsammans med Maria och kikade på den avgörande kvalmatchen mot Örnsköldsvik för snart ett år sedan hade jag ingen aning om just hur mycket jag skulle fastna för det lag jag då för första gången såg spela och de många sköna profiler som huserar där.

Glatt överraskade blev vi visserligen över att få se några bekantingar sedan tidigare, Andreas Berglund som vi sett spela med IBK förut, Ludwig Svensson som hade fått några byten i svenska superligan och Magnus Enström som vi spelat innebandy med på Iksu – ovetandes då om att vi spelade med en spelare från division 1 (som med enkelhet sprang 1400 varv runt oss).

Det var dock även där vid kvalmatchen vi bestämde oss för att vi skulle kika närmare på Dalen under Scandic cup – och resten är egentligen historia. Kombinationen av fart, känslor och finlir gjorde det uppenbart att vi hittat ett riktigt guldkorn och sedan dess har vi blivit bjudna på många sköna bataljer och trots att Dalens (första) sejour blev kort, slog ändå nykomlingen Dalen bland annat serievinnaren Salem och sett till många av resultaten under säsongen var det egentligen inte mycket som skiljde uttåg från nytt kontrakt.

Vad händer nu?

Jag är övertygad om att Dalen kommer tillbaka till allsvenskan igen – jag ser detta som en god möjlighet för Dalens unga lag att bygga vidare på det laget redan påbörjat med kunniga och påhittiga tränare och en spännande spelaruppsättning som blandar förmågor och spelstilar, men som förenas i skön laganda och hårt arbete. Läge och chansen att bygga kontinuitet och samla på sig erfarenhet.

Vi kan räkna med närmare besked framöver vad gäller lagbygget och vilka spelare respektive tränare vi kommer få återse nästa säsong. Några glada besked fick vi redan idag, när jag och Maria ställde frågan, men inlägg om detta kommer framöver.

För egen del ser jag fram emot att få lära känna division 1 norrland lite närmare och jag tänker fortsätta göra vad jag kan för att nå ut till fler innebandyintresserade här i Umeå och uppmana dem att ta sig ner och ge Dalen en chans – jag lovar att ni inte kommer bli besvikna!

Ett försök att summera en säsong med Dirty Dalen

När jag blickar tillbaka över säsongen som varit kan jag konstatera att det är ett profilstarkt lag vi fått följa. Under säsongen fick jag bland annat en innebandycrush på Christoffer Dahl som i sin tur ”crushade” inte bara en utan två matcher i övertid när han gjorde det matchvinnande målet för Dalen i de båda matcherna – och vilka mål dessutom!

Maria och jag fick äran att intervjua energiknippet Jacob Mäkeläinen till bloggen och genom en fin gest från tränare Fabian Karlstén fick vi även tag i ”Mäkis” åtråvärda matchtröja. Tack ännu en gång Fabian och likväl tack Jacob för intervjun!

Framför kassen har vi framför allt fått följa de båda förstamålvakterna, ja, de har egentligen inte kunnat separeras i en första- respektive andraspade, Anders ”the living wall” Grahn och kvicke Tobias Svensson. Genom gediget målvaktsspel har den yttersta frontlinjen med skarpskytten Vidar Mårtensson och ”finlirkaren” Gustaf Rönnholm i spetsen kunnat göra livet surt för motståndarförsvaren utan att behöva oroa sig för konsekvenserna. Nå, kanske oroa sig lite, men det har tuffa backar såsom Gustaf Hedström och Linus Andersson tagit hand om och försäkrat sig om att det inte blivit alldeles för mycket vilda västern!

Jag konstaterar att vi fått se en väldigt underhållande säsong och jag ser som sagt mycket fram emot att följa med laget ner i division 1 och lära känna ”Dirty Dalen” ytterligare.

Avslutningsvis vill jag tacka hela laget, spelare, likväl som tränare för säsongen – hoppas att vi ses igen nästa säsong! Passar även på att skicka en hälsning till sekretariatet och framför allt till Dalens karismatiske speaker – Pasi, om du läser detta, hoppas att du signar på för en till säsong med favoritsonen och Dalen!

Jag inleder söndagen med ett kortare inlägg, men senare under dagen kan ni räkna med ytterligare inlägg där jag tänkte skriva några rader om IBF Dalen-herrarnas uttåg ur allsvenskan norra.

IBNorrland avsnitt 5 uppe

Ett nytt poddavsnitt ligger nu uppe på Soundcloud där jag och Maria kollar till läget i några av de högsta serierna på dam- och herrsidan i norra delarna av innebandyn och bland annat pratar lite silly-nyheter kring flera av Dalens lag, slutspel och slutspelsjakt, samt kval och uttåg. Som bonus bjuder vi på hur man uttalar Djurgården och den spelare som enligt Maria är ”typ den bästa spelaren ever” 🙂

Avsnittet hittar ni genom att söka på IBNorrland via Soundcloud eller genom att klicka på länken nedan:

Slutspelsjakten pågår för fullt…

… för Dalens damlag i svenska superligan. I fredags spelades en mycket underhållande match mot topplaget Täby där Dalen slutligen tog med sig en poäng efter att matchen gick hela vägen till straffar. I sociala medier har det beskrivits som att ”Dalen snodde en poäng”, vilket jag upplever blir lite missvisande även om det självklart syftar till att Täby utifrån tabell m.m. ”ska” vinna mot ett lag som Dalen. Faktum var dock att Dalen gjorde en väldigt bra match och var mycket nära på att ta fler än bara en poäng och det kändes inte alls som om Täby hade full kontroll över matchen, snarare tvärtom stora delar av matchen.

I slutskedet av matchen skadades Camilla Lundin som för övrigt under matchen bjöd på några galet läckra passningar, men glädjande nog meddelade hon senare att det rörde sig om en lårkaka och hon bör sålunda vara tillbaka i spel ganska snart.

Caroline Stattin stod för en väldigt fin prestation och var riktigt bra matchen igenom, fixade bland annat på egen hand ett power play till Dalen genom hennes skickliga sätt att hantera bollen i en kvick kontring som tvingade försvarare att värja sig med mindre schyssta medel. Stattin som även valt att förstärka Dalens allsvenska lag till nästa säsong, vilket känns som ett väldigt spännande och bra tillskott till ett ungt lag som kan vara hjälpta av en rutinerad spelare som Caroline som kan hjälpa de unga spelarna att utvecklas.

Vad gäller slutspelsjakten är förutsättningarna i grova drag följande: med två matcher kvar att spela är det fem lag som slåss om två slutspelsplatser. Till vänster är respektive lags tabellplacering och poäng, medan ni till höger kan se vilka återstående motståndare de ställs mot i de sista två matcherna.

Tabellen
7. Sirius (30p) – Karlstad, Telge
8. Dalen (28p) – Telge, Malmö
9. Malmö (27p) – Endre, Dalen
10. Karlstad (26p) – Sirius, Warberg
11. Warberg (25p) – Kais Mora, Karlstad

Utifrån tabelläget ser vi att Dalen har allt i egna händer, två vinster innebär att Dalen är klara för slutspel oavsett resultat i övriga matcher. Närmast jagar Malmö underifrån och det ser på förhand ut som om vi kan få en sista helt avgörande match på hemmaplan för Dalens del när de tar emot just Malmö. Närmast möter dock Dalen Telge senare idag, ett lag som kämpar för sin överlevnad i bottenskiktet av tabellen och som spelat bra på slutet vad jag läst mig till. Budskapet de gått ut med i sociala medier är i vart fall tydligt: de kommer göra allt för att hålla sig kvar! Och det innebär förstås att Dalen kommer möta ett desperat och hårt slitande lag, vilket inte lär bli någon lätt match.

Nå, vi får se hur det kommer sluta, men klart är i vart fall att det blir väldigt spännande att följa den sista vägen till slutspelet nu. Når Dalen slutspelet? Jag hoppas verkligen – det är nu det gäller!

Och i slutspelet möter Dalen…

Falun. Ja, på herrsidan i svenska superligan blev det föga oväntat Falun som kommer stå för kvartsfinalmotståndet för Dalen och det är väl egentligen ingen idé att mata på med klyschor om att allt kan hända i ett slutspel med mera. Det är ingen dold hemlighet att Falun och Storvreta är storfavoriter till guldet och alla lag som ställs mot dem är per automatik tippade att förlora av allt och alla – medan inbitna supportrar och partiska journalister letar infallsvinklar och argument för att ändå bygga upp hype kring det egna nederlagstippade laget.

Jag faller ju in under kategorin inbiten supporter numera och visst känns det oerhört tufft att ställas mot Falun i bäst av sju, men samtidigt ska det bli väldigt roligt med kvartsfinaler mot Falun! Det är ett väldigt underhållande lag, det kommer lockas mycket publik och det lär bli fartfylld innebandy och hela matchserien lär bli en minst sagt lärorik resa för Dalens unga spelare som aldrig upplevt ett slutspel förut.

Dalen går in i slutspelet med en god känsla, har byggt upp något som börjat ge allt bättre resultat mot slutet av säsongen och jag vet att de är taggade till tusen – vilket kommer bli nyckeln för att kunna rå på Falun: vilja, kämpaglöd och laget! De bitarna har Dalen och nu är det bara att köra på, kämpa Dalen!

Glädjebeskedet

För de av er som möjligen inte följer Dalen i sociala medier så noga har det kanske slunkit er förbi att Mattias Wallgren gjorde sin första innebandyträning sedan han skadade sig olyckligt i säsongens första match mot AIK. Det är förstås jätteroligt, Wallgren är en väldigt skicklig och hårt arbetande spelare med mycket karaktär på och av planen. Under försäsongen var Mattias i en imponerande form och jag tror att alla som såg honom spela där och då räknade med att han skulle göra en mycket bra säsong. Knäskadan satte tyvärr stopp för det, men nu är alltså Wallgren på väg tillbaka.

Frågan har också ställts om Mattias kommer kunna spela redan denna säsong. Jag är visserligen inte medicinskt kunnig, men jag ser hellre att Mattias är helt återställd när han väl gör comeback, snarare än att han slängs in för tidigt och riskerar att skada sig igen. Jag tror sålunda att vi får räkna med att han inte spelar något mer denna säsong, även om det framgått i medier som hoppfullt och upp till sjukvården om kroppen är redo, men att han kan börja köra på redan nu bådar gott inför nästa säsong.

Tre år till (ett andra glädjebesked)

Nu är det också klart – Måns Parsjö-Tegnér har skrivit på för ytterligare tre år med Dalen! Det är ett minst sagt glädjande besked att Måns fortsätter i Dalen – en spelare som förutom att vara extremt skicklig på att läsa av spelet och täcka bollar, har en mycket viktig roll på planen genom att han dirigerar lagkamraterna, eldar på vid behov och utstrålar både pondus och mycket vilja! Parsjö-Tegnér är en sådan där målvakt som kliver in på planen och bara äger den, något jag alltid imponerades över hos Patrik Åman och som jag alltid imponeras över hos Måns Parsjö-Tegnér!

Det står därmed också klart att Dalens lagbygge inför kommande säsonger behåller en viktig del av lagets stomme – och förhoppningsvis medför det att fler hakar på!

Dalen – Växjö (5-4): Nu är det klart – stort grattis till slutspelsplatsen IBK Dalen!

Det krävdes inte resultat i några övriga matcher, Dalen ordnade slutspelsplatsen helt på egen hand genom att plocka samtliga tre poäng i matchen mot Växjö idag! Och visst bjöds det på en värdig avgörande match också där Patrik Rokkas gameface talade sitt tydliga språk redan från matchstarten: håll i er, nu blir det åka av!

Det gav lite försmak på slutspelskaraktären i matcherna där båda lagen visade mycket känslor, vissa förvisso för mycket känslor – Ludwig Persson som kastade iväg Mattias Ljunggrens klubba upp i luften farligt nära flickorna som agerade sargvakter kändes sådär ärligt talat… och renderade i 2+10 – däremot var tränare Niklas Nordén lugn och sansad, något som ändå tonade ned känslan av att det var slutspelskaraktär i matchen något.

För Dalens del upplevde jag att laget kändes kollektivt laddade för att gå in och kriga till sig slutspelsplatsen och belöna sig själva för allt det hårda slitet hela säsongen och försäsongen. Det märktes på spelarna som gick in helhjärtat i matchen, men kändes sammansvetsade på ett sätt som gjorde att nerverna hölls i schack.

Det finns så många jag skulle kunna välja ut av olika anledningar och lyfta fram här, men jag kan inte kan ta med alla så jag har valt ut några stycken här nedan, håll till godo!

Målvaktskampen

Lagens båda målvakter, Eero Kosonen och Måns Parsjö-Tegnér gjorde ingen besviken och visade varför de får mycket skriverier i media. Kosonen är både stor och kvick, vilket gör att han bjuder på små, små luckor och snabbt tätar till dem också när skottet väl avlossas. Parsjö-Tegnér är snabb och vig, läser spelet bra och spelar med enormt mycket vilja och det känns ibland som om han kan tvinga bort bollarna bara med tanken – hur viktig är han inte för Dalen egentligen?!

Sex raka…

…matcher har Viktor Nystedt gjort mål i. Det började i vinsten mot Linköping och sedan dess har Viktor visat gång efter annan att han vet var nätet finns – och hur han ska föra bollen dit. Och som så ofta får han det att se löjligt enkelt ut, antingen genom att springa igenom och förbi en tre-fyra motståndare och dra in den bakom målvakten, eller genom att skjuta i princip från mittplan och förvåna samtliga i arenan.

Nystedt valde variant nummer två idag, kvitterade matchen till 3-3 i tredje perioden och ingjöt extra energi till lagkamraterna.

Slitkedjan

Valde jag att kalla trion Patrik Rokka, Anton Åkerlund och Ketil Kronberg som bokstavligen slet arslet av sig (ursäkta språket) där ute på planen. De skapade stundtals mycket fint tryck i anfallsspelet och det hårda arbetet i hemjobbet och på mittplan måste noteras!

Det känns också riktigt roligt att notera att Anton Åkerlund är tillbaka! Jag skrev för ett tag sedan att Anton varit lite osynlig, sett till den fina första halvan av säsongen han gjorde, men på sistone har han tagit för sig allt mer igen och idag var Åkerlund en viktig anledning till att Växjö kammade noll i Umeå.

Innebandygodis

I slutperioden bjöd både Jim Johansson och Sebastian Degeryd på innebandygodis med sina respektive mål som vi i publiken fick avnjuta färska och nytillverkade direkt från första parkett. Jag kan inte bärga mig till dess att high lightsen är uppe, men Degeryds smällkaramell en hårsmån ovanför Kosonen gick inte av för hackor!

Jim Johansson blev förresten med sina två mål och sitt hårda slit matchens hjälte och jag vågar mig nog på att påstå att det är många av oss som är oerhört glada att Jim är tillbaka på planen i Dalens färger!

Några avslutande tankar inför slutspelet

Precis som föregående säsong tog sig Dalen till slutspel med små marginaler. Det skiljer sig dock en hel del vad gäller känslan i laget, såsom jag upplever det. Förra säsongen kändes Dalen i en svajande form med frågetecken på vilka som skulle kliva fram och göra det. Den här säsongen känns det i stället som om Dalen hittat formen lagom till slutspelet och har nu äntligen fått ihop tre jämnare femmor som känns trygga och där skärpan också finns. Dalen känns hungrigare denna säsong och det är ingen hemlighet att vilja kan åstadkomma mycket!

Jag vill avsluta med att säga stort grattis Dalen – ta med er energin och den goda känslan från detta och ge järnet i slutspelet nu!

Förutsättningarna

Inför den aktuella omgången och dagens match mellan Dalen och Höllviken var förutsättningarna följande i herrarnas svenska superliga:

7. Helsingborg (40 poäng – i praktiken 43 poäng eftersom Helsingborg vann mot AIK)

8. Dalen (38 poäng)

9. Sirius (37 poäng)

10. Jönköping (36 poäng)

Lägg därtill respektive lags form sett till de tre senaste resultaten före den aktuella omgången:

Helsingborg: 5 poäng (Örebro, Falun, Sirius)

Dalen: 5 poäng (Linköping, Mullsjö, Pixbo)

Sirius: 5 poäng (Jönköping, Höllviken, Helsingborg)

Jönköping: 3 poäng (Sirius, Örebro, Falun)

Viiiiktiga poäng på spel

Då kan även de av er som möjligen inte följer tabellerna flitigt hänga med i hur jämn kampen är om slutspelsplatserna. Det återstod fyra matcher att spela med dagens match inräknad, Helsingborg som vann mot AIK klev upp till 43 poäng och stärkte helt klart upp sina chanser på slutspel, medan Dalen ställdes mot Höllviken om tre mycket viktiga poäng. För Höllvikens del handlade det å andra sidan om att försöka plocka poäng för att helt säkra upp och undvika risken för ett uttåg ur svenska superligan – även om både AIK och Örebro ligger sämre till just nu.

Dessutom har Dalen haft ett ganska dåligt facit mot just Höllviken och jag har även läst en del tippningar om att Dalen skulle förlora matchen idag och lägg därtill att Dalen haft en något tveksammare form mot just lagen längre ner i tabellen… Ja, låt mig bara säga att det inte kändes självklart att det skulle bli tre poäng.

Höllviken – IBK Dalen (4-7) (Svenska superligan herr)

Tre poäng blev det dock till slut för Dalen, trots att matchen började svajigt med en första period där Dalen inte imponerade och Höllviken tog ledningen med 1-0 genom ett helsäkert skott från Johannes Wilhelmsson dryga fem sekunder in i power play och sedan utökade den till 2-0 när Kim Lundström sköt ett skott utifrån som studsade upp i målet bakom Parsjö-Tegnér. Först mot slutet av perioden vaknade Dalen till liv på riktigt och Ludwig Svensson kunde smälla in reduceringen och bjuda på en skön målgest.

Dalen var dock betydligt mer med i matchen under den andra perioden och vi fick se ett fint samspel mellan Sebastian Degeryd och Jim Johansson som bjöd på flera snabba passningar sinsemellan och slutade med ett skönt kontringsmål från Jims blad. Minuterna senare small det igen för Jim när han lossade ett pricksäkert dragskott på frislag – en yta Jim bland annat tipsade mig och Maria om att sikta på när han gav oss en skottlektion för en tid sedan.

Dalen fortsatte dock ta vara på matchens mittenperiod och utökningen kom sedan när Patrik Rokka startade igång spelet med en passning till Ketil Kronberg som spelade över den till Jonas Svahn som sköt in den utan tveksamheter.

I matchens tredje period inledde Viktor Nystedt målskyttet när han utökade Dalens ledning till 2-5 i power play och minuten senare var det dags för Jonas Svahn att göra ännu ett mål, denna gång på kontring tillsammans med radarpartnern Ketil Kronberg.

Alexander Hedlund avslutade målskyttet för Dalens del när han satte Dalens sjunde mål i tom kasse. Två reduceringar hann Höllviken med, Johannes Wilhelmsson ännu en gång i samarbete med Kim Lundström, samt Christoffer Andersson, men det kändes som om Dalen hade god kontroll över matchen i tredje perioden och ganska komfortabelt kunde ta hem samtliga tre poäng där i slutändan.

Två centrar, en back i ypperlig form och en bra laginsats

Dalen spelade med två roterande centrar, Jonas Svahn och Johan Larsson – hur många hade tippat den på förhand tidigare under säsongen? Svahn och Larsson gjorde det även riktigt bra och de passade in bra i de olika femmorna, vare sig Larsson spelade i en offensiv förstafemma med Kronberg och Patrik Rokka, eller Svahn i en något mer tillbakapressad tredjefemma med Anton Åkerlund och Hedlund – passade bitarna in bra!

En back som utstrålar mycket fin form är Viktor Nystedt (pratade jag och Maria verkligen om ett något stukat självförtroende hos Viktor där för en tid sedan?) som utstrålar självförtroende när han med fart och skicklighet spelar fram, runt och igenom motståndare som ingenting. En hel del mål har det även blivit på slutet och med dagens mål ligger han sedermera på imponerande 10 mål denna säsong!

Slutligen är det ett bra tillfälle att hylla Dalen för laginsatsen idag – starkt att fortsätta leverera i dessa enormt viktiga matcher där mycket står på spel, att kunna rycka upp sig efter en svajig första period och kriga till sig tre poäng på kontot! Nu ser jag mycket fram emot den kommande hemmamatchen mot Helsingborg på onsdag – 18.30 i Umeå Energi Arena, ta er dit och klä er i svart och vitt för att hjälpa Dalen till slutspelet!

Gårdagen bjöd på en hel del underhållning och en del blandade resultat – och då syftar jag inte på melodifestivalen. Det spelades tre hemmamatcher för Dalen där båda de allsvenska lagen kämpar för överlevnad i sina respektive serier, medan Dalens damlag i svenska superligan har ögonen fästa på de två återstående slutspelsplatserna som finns inom räckhåll.

Det blev förluster för de båda förstnämnda, samt seger i den sistnämnda matchen – en match som kan verka ha varit tillknäppt och tråkig, men som var betydligt mer spännande än vad resultatet gav sken av och som var långt ifrån tråkig.

IBF Dalen – Sundsvalls IBF (6-8) (Allsvenskan norra, dam)

Dalen tog emot Sundsvall och inledde matchen på bästa tänkbara sätt, tog ledningen med både 1-0 och 2-0 innan det gått en halv minut och utökade sedan även till 3-0 bara några minuter senare. Ledning stod sig dock inte, gästerna Sundsvall klev av bussen och in i arenan och började ta sig in i matchen. Före den första perioden var över hade Sundsvall inte bara kvitterat utan även tagit ledningen med 3-4. Tungt för Dalen och samtidigt psykologiskt viktigt för Sundsvall som därmed fick med sig även ett mentalt övertag i periodvilan.

Därefter bjöds det på ett flertal mål för båda lagen, men gästerna behöll ledningen hela vägen och vann i slutändan med 6-8. Jag hade inte möjligheten att se hela matchen på plats, men följde den stundvis via gratis-streamen som låg uppe via Sportswik och sedan via Youtubekanalen DalenTV (något jag vill hylla igen och igen, mycket bra!).

Alla möjligheter fanns egentligen för Dalen där i tredje perioden. Sundsvall ledde större delen av perioden med enmålsledningen (6-7) och Dalen fick även möjlighet att spela power play, men lyckades dessvärre inte förvalta möjligheten. När Dalen jagade kvitteringen var det sedan i stället Sundsvall som med cirka sex minuter kvar att spela utökade till 6-8. Dalen såg märkbart trötta ut och orkade aldrig göra ansatsningen som hade krävts för att ta ikapp och Sundsvall kunde ganska komfortabelt ta med sig samtliga tre poäng.

Två tremålsskyttar blev det i matchen, Sundsvalls Josefine Möllerström och Dalens Camilla Granström. Ett av Camillas mål gjordes på straff där hon med fart fintade bort målvakten som slängde sig och Camilla enkelt kunde lägga bollen över henne. En fin straff där Granström ännu en gång visade varför hon är Dalens straffskytt när tillfällena ges.

När jag är inne på ämnet målskyttar måste jag dock uttrycka viss oro över att Dalens till synes enda uttalade målskytt är nämnda Camilla som leder den interna målligan överlägset med sina 23 mål mot tvåans 6. I övrigt är Dalens mål väldigt utspridda och flera höga placeringar innehas av spelare som gjort blott en handfull matcher med laget. Det är visserligen svårt att göra något åt i detta sena skede av säsongen, men visst skulle laget må bra framöver med någon fler uttalad målskytt i laget. Lättare sagt än gjort möjligen, men känslan är att laget är sårbart och beroende av att Granström levererar, vem ska annars göra det?

Jakten på nytt kontrakt i allsvenskan lever alltjämt för Dalen, men nu ligger det inte i egna händer utan är helt beroende av övriga resultat och, om jag förstår det något krångliga systemet för allsvenskan norra, vilka lag som åker ur svenska superligan respektive vilka lag som kvalar upp från division 1. Även om det blir tre poäng i nästkommande match mot jumbon Klockarberget, krävs dessutom poäng mot tvåan Örnsköldsvik för att kunna gå om Notviken i tabellen. Och det förutsätter att Notviken förlorar mot både Thorengruppen och Iksu ungdom… Nå, det är nu det gäller som allra mest!

IBF Dalen – Tullinge (3-9) (Allsvenskan norra, herr)

För gårdagens motstånd stod Tullinge, ett lag i jakt på kvalplats som alltså ställdes mot Dalen som alltjämt jagar poäng för att få stanna kvar i allsvenskan även nästa säsong. Eftersom Granlo dessutom slog Hudik/Björkberg så fanns alltså möjligheten för Dalen att klättra upp på (nå…) säker mark. Tullinge stod dock för en jättefin insats, kan vara väldigt nöjda med både matchen överlag och slutresultatet, för någon fråga om vilka som var bättre i matchen var det inte.

Tullinge skärmade av Dalens passningsvägar på ett bra sätt i princip hela matchen, spelade bra i försvarsspelet och tog vara på sina egna chanser och bjöd även på ett fint styrningsmål där vid 0-2-målet.

Dalen? Det var långt ifrån Dalens bästa prestation denna säsong, vilket är okej. Bättre och sämre matcher får man räkna med. Det är en spännande tid nu, en tid där många resultat betyder oerhört mycket och det märks också både på planen och i arenan. Förluster är tunga att bära, särskilt den här delen av säsongen och jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga när jag och Maria småpratar med besvikna spelare eller tränare efter en förlust, oavsett lag.

Mitt perspektiv är ju på många sätt väldigt själviskt som åskådare och supporter, men samtidigt hejar jag inte bara på lagen utan även på individerna. En spelare som gör en fantastisk insats, trots förlust, förtjänar att höra det. Men, i lagidrotter såsom innebandy överskuggas förstås individuella prestationer av lagets resultat i stor utsträckning. Särskilt hos spelarna själva tror jag överlag att det är så. De ställer enorma krav på sig själva och kan nog till följd av det också få svårt att uppskatta sina egna prestationer.

Jag tror dock att det finns en poäng i att se individerna även i ett kollektiv, oavsett resultat, och att det gör mycket för känslan i laget att uppmärksamma sådant som någon gör bra. Något positivt att ta med sig trots en eventuell förlust. I första hand tänker och hoppas jag att det är en sådan sak tränare ansvarar för och sköter, det borde liksom ingå i deras jobbeskrivning, men även som självisk supporter ser jag det som mitt ansvar att försöka peppa och motivera i den mån jag kan.

Och när jag skriver förlust tänker jag att det inte bara handlar om en förlorad match. Tränare pratar ibland om att försöka dela upp matcher i delar, alltså ”att vinna matchen i matchen”. Det kan till exempel vara att vinna perioden, eller göra bra byten. Jag är visserligen bara en hobbytyckare när det kommer till innebandy, men något som knappast kräver ett geni att uppmärksamma är när ett lag inte är mentalt med i en match. Där fokus är på fel saker, frustration får onödigt mycket utrymme och avsaknaden av ryggdynk, peppning och en kollektiv tro på det egna laget lyser med sin frånvaro. Att dela upp matchen i mindre moment som går att vinna, för att laget ska få saker att fira och känna att de kan uppnå, det tror jag kan göra stor skillnad för att vända just det ack så viktiga mentala som också måste vara med för att vinna i slutändan.

Nå, det blev ett lite längre inledande utlägg än vad jag hade tänkt här och jag menar inte bara att applicera det på IBF Dalen, utan egentligen samtliga lag överlag.

I matchen mot Tullinge blev det dock dessvärre allt mer uppenbart att Dalen hade svårt att samla ihop sig när målen började ramla in för Tullinges del. Svordomar och frustration, visserligen inte riktade mot domare eller motspelare, men tydligt i laget och på bänken. Där saknades någon som likt Mattias Ljunggren i matchen mot Pixbo senast samlade gruppen och sa ”Nu startar vi om!”, det hade behövts redan i slutet av den första perioden, men definitivt i den andra perioden.

En frisk bris

Ny luft pumpades dock in i det något punkterade däcket genom Stefan Persson som fick ta över för Tobias Svensson i målet, Andreas Bäckström på backplatsen och Jonathan Larsson på forwardsidan. Det räckte inte för att vända matchen som redan kändes förlorad, men det gav ändå Dalen lite mer känsla av att det ändå fanns något att kämpa för.

Dalen fick möjlighet att spela femminuter power play och Larsson tvekade inte ens hundradels sekund när läget gavs att zorra in ett mål. Vackert och en viktig energiinjektion till Dalen där och då! Injektioner av energi stod även Persson för som gjorde några riktigt fina och svettiga räddningar mot Tullinge som skapade farliga chanser även efter Dalens målvaktsbyte.

En spelare som i övrigt ska ha mycket beröm är Niclas Brolin-Ljung som jag själv noterade som matchens spelare i Dalen. Målet i box play var innebandygodis, men även i övrigt var Brolin-Ljung en spelare som var konsekvent bra i Dalen och som försökte vända frustrationen till energi på planen.

Det ska förstås även nämnas att Rasmus Karlstén var tillbaka i spel och spelade hela matchen. Vinst eller förlust, sak samma, det finns skäl att glädjas ändå med Rasmus tillbaka!

Här kan även nämnas att Tobias Gustafsson gjorde något kortare byte i början av matchen, men spelade inte många minuter i matchen.

Samtidigt kanske ni precis som jag undrade var Vidar Mårtensson och Oskar Tafvelin tog vägen? Oskar har enligt källa problem med baksidan, han syntes ju till på bänken i långbyxor och lindat ben. Vidar har varit sjuk och gissningsvis märkte han det tidigt i matchen att det inte skulle fungera. Nu får vi dock hoppas att de är tillbaka i spel snart och kan hjälpa Dalen i de mycket viktiga matcherna som återstår!

IBK Dalen – Karlstad (1-0) (Svenska superligan dam)

Sist, men på absolut intet sätt minst stod matchen mellan Dalen och Karlstad på menyn i damernas svenska superliga. Titta på de här siffrorna…

Mål: 1-0

Skottstatistik: 24-15

Antyder de att matchen var händelsefattig? Kanske, jag hörde bland annat på läktaren vad jag uppfattade som en pappa som pratade med sina barn där barnen argumenterade, mot pappan, för att en match med ställningen 16-1 är mer spännande än 1-0. Alla får vi förstås tycka olika, men jag håller helt med pappan i det här fallet. 1-0 är en spännande och skör ledning! Vetskapen om att ett litet misstag, någon enstaka sekund av med- eller motstuds kan avgöra hela matchens utgång – det är spännande – och nervöst!

Lagen skapade dessutom chanser som borde ha resulterat i fler mål, men målvaktsspelet, fint försvarsspel och små marginaler gjorde sammantaget att det inte blev fler mål. Och målet som avgjorde var betydligt mer vilja och kamp än finlir, men mål blev det slutligen av Camilla Lundin i en grötig situation framför Karlstads målvakt med blott sekunder kvar av den andra perioden att spela.

I första hand vill jag hylla hela laget för en kollektiv insats som bäddade för segern, alla gav verkligen allt för att mota bort Karlstad och säkra de tre poängen! Matilda Wirthig var orubblig i målet, även när Karlstad pressade på och det verkligen låg en kvittering i luften. Sara Ryman och Linn Mikaelsson lät inte Karlstad få en centimeter utan hård kamp om den, Mikaelssons avväpning när Karlstadsspelaren (var det Tilda Flodell?) fick i det närmaste friläge gick inte av för hackor och Elsa Frisk var en evighetsmaskin som vägrade ge sig trots en smäll i pannan som syntes hela vägen till läktaren.

Något jag även kommenterade till Maria under matchen var hur mycket det peppades i de båda lagen. Visst syntes en del frustration, men det syns verkligen hur mycket energi det ger när hela den egna bänken eldar på sina lagkamrater, dunkar ryggar efter ett bra byte för att ge extra driv till nästa byte. Karlstad hade nog aldrig orkat slita så hårt för att kvittera under hela den tredje perioden om det inte vore för deras kollektiva peppning, det vågar jag påstå.

Det har jag även imponerats av från Dalens sida under hela säsongen. Trots motgångar under stora delar av den första halvan av säsongen har jag ändå upplevt att laget trott på sig själva och varandra, att utdelningen kommer komma. Och visst har det känts så alltsedan nyår.

Dalen, ett lag som inte allt för många trodde på inför säsongen, en underdog. De förtjänar verkligen beröm för hur mycket de vuxit och spelat ihop sig under säsongen. Detta har varit första säsongen jag följt laget konsekvent, tidigare har jag och Maria varit ner och kikat på någon enstaka match, men denna säsong har vi försökt se så många hemmamatcher vi kunnat och följt bortamatcher via webben eller Sportswik. Det var väldigt trevligt att börja med Scandic Cup under försäsongen och sedan ha fått följa lagets utveckling under säsongen.

Dalen förtjänar att spela slutspel, det vore en välförtjänt bekräftelse på lagets och föreningens hårda slit för att ta kliv framåt och en fin belöning för allt de åstadkommit inför och under denna säsong. Något att bygga vidare på till nästa säsong.

Jag hoppas verkligen, men ingenting är avgjort ännu. Fyra omgångar återstår och det kommer krävas att laget fortsätter på den inslagna banan för att nå hela vägen. Vägen till slutspelet går genom Pixbo, Täby, Telge och Malmö – en tuff väg alltså. Något jag vet är dock att det ska bli väldigt spännande att följa laget vägen dit, kämpa Dalen!

Glada och dystra besked

Dalen meddelade nyligen det glada beskedet att Ellen Berglund valt att förlänga med Dalen, det gillar vi! Ni kan läsa mer om förlängningen på Dalens hemsida här: http://www.ibkdalen.se/artikel/jzc6aje00-1kkjd/talangfull-back-forlanger

Samtidigt har Dalen meddelat dystra besked och det kändes mycket tråkigt när det bekräftades att Anna Skyltbäck har en korsbandsskada. Skyltbäck som jag tidigare hyllat för hennes höga högstanivå, men efterfrågat jämnheten i spelet. Jämnheten Skyltbäck sedermera levererat och vilken fröjd det varit att se henne på planen. Samtidigt har hon nog gjort fler än en motståndare minst sagt nervös på sistone!

Jag hoppas på god återhämtning för Anna och att hon snart kan vara tillbaka på innebandyplanen igen!