Hur kan vi motverka att neuropsykiatriska funktionshinder uppstår?

Har under eftermiddag haft nöjet att lyssna på Psykolog Eva Sjöholm-Lif som har föreläst om vuxna med en neuropsykiatrisk funktionsnedsätting.

Det har varit väldigt intressant och mycket klokt har sagts om hur vi på olika sätt kan underlätta tillvaron för dessa människor.

Men det som var oroväckande var att antalet individer med någon form av diagnos tenderar att öka. Är man positivt lagd så kan mansäga att dessa diagnoser tas på större allvar idag och att diagnosmöjligheterna ökat.

Men Eva sa även något annat, är det så att vårt samhälle skapar dessa problem?
Ett exempel är alla de spädbarn som är med överallt hela tiden.

Det är mycket troligt att man skall vara lite aktsam det första året med att utsätta barnet för alltför mycket externt stimuli. Det lilla barnet klarar inte av att filtrera alla intryck utan behöver få vara hemma i lugn och ro tilsammans med mamma och pappa. Och tillvaron hela tiden innehåller alltför många intryck ökar risken att utvecka någon form av neuropsykiatrisk diagnos.

Fick mej att fundera på vilket typ av samhälle vi håller på att skapa, vi går mot någon form av 24 timmars samhälle där vi alla skall vara på hela tiden, men är detta egentligen bra? Och vad gör vi med alla de människor som inte kommer att passa in i detta samhälle?

När stängde du av din mobiltelefon senast? Jag kommer i alla fall att stänga av min när jag kommer hem i eftermiddag.

Och inte minst, hur gör vi om vårt samhälle och det sätt på vilket vi lever gör att vi riskerar att få fler människor som växer upp med ADHD och liknande diagnoser.