Kloka kommunalråd i VÄsterbotten säger nej till köpta sammanslagningar

I dagens VK kan man läsa kommentarer från de flesta av länets kommunalråd om hur de ser på förslaget om skuldavskrivningar kopplat till samgåenden mellan kommuner som kommer från Kommunutredningen. Jag skrev på bloggen om detta för en tid sedan efter en artikel i Dagens Samhälle. Finns mer att läsa på VK.

Jag blir väldigt glad när jag ser att man unisont säger nej mot detta kortsiktiga förslag som ju endast är utformat för att ”köpa” kommunerna.

Min gode vän Roland Sjögren Kommunalråd i Lycksele summerar denna del av förslaget på ett kärnfullt sätt!

Jag hoppas verkligen att utredningen kommer med förslag som på riktigt möjliggör för kommuner att klara välfärdsutmaningarna i framtiden, men jag är rädd att det inte kommer komma mycket matnyttigt ut ur den, det är i alla fall så jag tolkar det faktum att detta förslag läckt ut.

Kommunsammanslagningar behöver inte vara fel, det finns på många håll i landet vinster att göra med att slå ihop kommuner. Men det är inte i Norrlands inland som man löser problemen med sammanslagningar.

För att klara kommunernas utmaningar framöver och då kanske främst kommunerna med mycket yta men liten befolkning krävs det andra åtgärder. (Befolkningstätheten är kanske viktigare än det absoluta befolkningstalet för att kommunen skall klara sitt uppdrag)

• Kommunernas skattebaser måste breddas, att försöka klara sig på skatten från en åldrande och krympande befolkning är inte möjligt. Kommunerna måste få andra och breddade skattebaser.
• Kostnadsutjämningssystemet och övriga delar av skatteutjämningssystemet behöver bli än mer pricksäkert så det är de kommuner med störst behov som får mer. Här uppstår ju en paradox när riksdagen gör som nu och räknar upp de generella statsbidragen, de faller ju ut i form av kr/invånare. Så som det verkar nu så får alla kommuner ungefär 350 kr/invånare mer under 2020.
  Vilket ger Bjurholm 875 000, medans vi i Umeå får drygt 45 miljoner, säger inte att pengarna inte är välkomna även i Umeås budget, men man kan undra var de riktigt behövs mest?
• Regering och Riksdag måste sluta fatta beslut som ökar kommunernas kostnader utan att skicka med pengar. Det är jättebra med regler kring minsta acceptabla nattbemanning på äldreboenden, men det ökar kostnaden för en fattig socialnämnd.
• Det måste bli enklare och än billigare för kommuner att byta tjänster med varandra, idag gör lagstiftning att det inte går, exempelvis får en liten kommun nyttja exempelvis en spanskalärare i grannkommunen då man måste vara anställd i kommunen för att få sätta betyg.