Etikett: Botniabanan

A French Connection?

Av , , Bli först att kommentera 10

Hade beställarna av tågen som trafikerar Botniabanan haft lite perspektiv på tillverkare av fordon hade kanske inte det franska företaget Alstom varit huvudleverantör. Finishen inuti tågen har verkligen en hel del övrigt att önska (skrammel i inredningen). Och de dåligt fungerande hjulen är inte så förvånande. Har man någon gång i livet ägt ett fransktillverkat fordon som t.ex. en Peugeot, Renault eller Citroen frambringar varje litet oljud i tågets underrede en lätt rysning längs ryggraden. En del av det katastrofala tillståndet hos Botniabanan kan tillskrivas denna bristfälliga teknisk kvalitet kombinerat med en helt oprövad signalteknik.
Huvva!

 

Såå näraah!

Av , , Bli först att kommentera 7

I morse strulade det till sig med tågen på Botniabanan igen. Tåget från Övik var 23 minuter försenat och i Umeå fick de inte igång det tåg som skulle ha gått till Övik. Iallafall så slapp vi gudskelov åka buss till Umeå denna morgon, och då tänker jag främst på dem som har en tid att passa (själv flexar jag så gott det går).
Så till rubriken; ankomsten till Umeå Östra ropades ut när vi passerade lastbryggorna på Gimonäs och folk började förväntansfullt skruva på sig i sätena. Tåget saktade in och vi passerade långsamt Bamse-kiosken – för att plötsigt stanna! När tåget med en skakning tvärstannade mittemellan kiosken och resecentrum hörde jag hur en av resenärerna uttalade precis vad jag tänkte: Såå näraah!
Gomorron!

Det pendlar

Av , , Bli först att kommentera 3

Ordet pendling har fått en ny dimension i och med att de nya tågen (Coradia Nordic X 62) kommit till Botniabanan. Vi som försökt hålla morgonhumöret uppe trots förseningar, tågstopp, ersättningsbussar osv. kände i morse att pendeln svängt ytterligare en gång. Med pendel menas här de omständigheter som rått runt resandet fram till idag. Nu ser det ut som att projektetet äntligen är i hamn. Ett stort modernt tågset, extraturer morgon och eftermiddag och soffgrupper för de som vill umgås under resan – inte kattskit precis. Förhoppningsvis är det slutpendlat nu vad gäller reslusten och vi kan ägna oss åt att pendla till och från arbetet utan risk för pendlande förhållanden…
Gomorron!

Abramssons Buss–Norrtåg 1–0

Av , , 2 kommentarer 5

Nu har det kommit ca 11,5 millimeter snö längs Botniabanans sträckning och tågen har stannat. Men som tur är finns det fordon kvar häruppe i Norrland som är byggda för att fungera i snö. Det franska företag som tillverkat tågseten har nämligen inte en susning om vilken påverkan is och snö har på tågtrafik. Och eftersom personerna som projekterat tåglinjen blint följt upphandlingsdirektiven och valt det billigaste alternativet blir det som det blir. Och vi som har betalat hela kalaset får som vanligt ta skeden i vacker hand. Tågen har dessbättre fungerat bra de senaste månaderna tack vare snöbristen (vilket vi kan tacka den globala uppvärmningen för) men en mindre bra konsekvens av detta är att bussarna börjat lukta geriatrik. De enda som åker med buss när tågen fungerar verkar nämligen vara skolungdomar med bristfällig hygien och åldringar…
Gomorron!

Demokratibugg

Av , , Bli först att kommentera 6

Skötseln av Projekt Botniabanan visar med all önskvärd tydlighet att det finns stora buggar i vårt omhuldade demokratiska system. De folkvalda ombuden beslutade för ett par årtionden sedan att bygga en järnväg mellan Nyland och Umeå för cirka 10 miljarder kronor. So far so good.
Men att projektet sedan visar sig kosta en bit över 20 miljarder, bli 3-4 år försenat och slutligen överlåtas till amatörer visar på att det finns buggar i den demokratiska programvaran. Den stora frågan är nu om dessa buggar är möjliga att åtgärda eller om det krävs en ominstallation med ny oprövad programvara – och isåfall med vilken.
Man skulle kunna tro att trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå idag fungerar tillfredsställande, men det gör den sannerligen inte. Visserligen går tågen, men de är överfulla och det är anledningen till att jag nu återgått till att köra bil till jobbet.
Så efter att ha varit godtrogen nog för att lita till demokratin och ha varit med och bidragit till detta svindyra projekt under alla år står jag fortfarande och stampar i samma eländiga infrastruktur. Jag blir faktiskt genuint generad över att behöva stå ihopklämd i ett minitåg efter denna otroligt långa och dyra resa…
Gomorron!

Jag saknar Botniabanan

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag saknar den stillsamma färden i 200 km/timmen in till jobbet på morgnarna.
Jag saknar det stumma och kravlösa umgänget med övriga morgontrötta resenärer som plikttroget väntat på perrongerna i Övik, Husum, Nordmaling och Hörnefors.
Jag saknar att sitta på tågets högra sida och se ljuset från den tidiga morgonsolen stiga upp i kustbandet någonstans mellan Kråken och Sörmjöle.
Jag saknar rulltrapporna.
Jag saknar morgonpromenaden mellan Umeå Östra och jobbet. 
Jag saknar tryggheten att alltid ha resan betald en månad i förväg. 
Jag saknar månadsbiljetten när jag nu tvingas punga ut med cirka 967 kronor i veckan enbart på bensin till bilen istället för resor tur och retur Nordmaling-Umeå till det i sammanhanget facila priset av 1230 kr/månad.
Jag saknar att få göra tummen upp när folk på jobbet frågar mig hur det är att pendla med Botniabanan.
Men så länge det inte finns ett seriöst företag som klarar av att sköta en av de viktigaste logistiska uppgifterna i sitt uppdrag, dvs att resenärerna ska slippa stå på varandra under färden kommer jag även fortsättningsvis att ta bilen till jobbet, all saknad till trots.
För vad jag verkligen inte saknar är att gungande att stå ihoptryckt bland jobbsvettiga resenärer i halvtimme på 16.20-turen från Umeå Östra till Nordmaling efter en lång arbetsdag!
Gomorron!

AC358 – The Road of a Thousand Ponds*

Av , , Bli först att kommentera 9

Ordet pendling har fått en ny innebörd för mig den senaste tiden. Känslorna för Botniabanan har nämligen svallat mellan ett djupt missnöje och ren och pur eufori. Nu är dock måttet rågat – att sitta och bresa med Iphonelurarna över huvet på resan till jobbet varje morgon är dock en fantastisk upplevelse. Men – att stå och gunga mellan eftermiddagssvettiga kontorister och studenter en halvtimme varje eftermiddag förtar med råge denna eufori. Detta även om man jämför med att sitta med krampande fötter på pedalerna mellan små dammar, långsmala och ibland gräsbevuxna sprickor på vägen mellan Brattsbacka och Gräsmyr.
*AC358 – De tusen dammarnas väg
Gomorron!
 

Tack för det, Norrtåg!

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är verkligen synd att de expansiva idéerna bakom Botniabanan nu åtföljts av minimalistiska utförare som tydligen har gett sig f-n på att sänka resenärernas ohöljda glädje över de nya möjligheterna till pendling.
Idag när jag åkte hem från Umeå Östra fanns inga sittplatser kvar eftersom det lilla tågsetet redan var överfullt när det nådde lasarettet. Försenat gled sedan ekipaget med snigelfart mot Hörnefors som är många resenärers ändstation. Och apropå ända så hade de flesta hörneforsare inte fått tillfälle att vila sin ända i en tågfåtölj under hemresan. Färden fortsatte nämligen mot Nordmaling med resenärer stående i mittgången. Däremot ökade farten en aning, trots att de flesta avstigande var studenter av den magra sorten. Jag överväger nu att inte köpa någon månadsbiljett i september, särskilt som det talas om prishöjningar på 20 procent och inga som helst förbättringar av resekvalitén.
Och kvalitén på viseringen ska vi inte tala om, tågvärdarna hade inte en chans att hinna med bråkdelen av biljettkontrollerna. Det är nog bra om de klarar det under normala förhållanden.
Norrtåg verkar ha glömt bort att tillsätta tjänsten som trafikansvarig. Ingen bryr sig således om detta kaos…

Världens bästa jobb

Av , , 2 kommentarer 5

Jag har nog världens bästa arbete. Åtminstone det bästa arbetet i min värld. Jag har nämligen den stora äran att på arbetstid få hjälpa vårt samhälles mest ambitiösa människor att få snits på resultatet av flera års forskande på Umeå universitet. Att få kröna sitt arbetsliv med formgivning av doktorsavhandlingar är i dubbel bemärkelse ett jobb "i den högre skolan". Och efter avslutad arbetsdag har jag sedan privilegiet att få lite återbäring på ett halvsekels inbetalda skatter. Jag åker nämligen med Botniabanan till Nordmaling och byter där till bil den sista biten till Brattsbacka. Här fyller jag på den själ som i morgon ska vara i form för att göra det bästa möjliga av doktorandernas inlämnade Word-dokument. Jag lever verkligen i den bästa av världar!
Gomorron!