Nu är det slut med att anträda dagen med en vandring på den smala vägen. Under en tid har jag försökt lyssna på en bok under resan till och från arbetet. I början kändes det som en bra idé men efterhand har lyssnandet förvandlats till ett irritationsmoment. Att fokusera sina sinnen på att hänga med i spänningsromanens förbryllande kast samtidigt som ögonen följer den gryende dagen genom tågfönstret och näsan drar in resandets dofter blev till slut för mycket för mig. Idén med att starta dagen med att krympa världen till fokusering på en enda sak kan likställas med att med full koncentration köra bil på en dåligt plogad vinterväg i mörker. Ungefär som en tidig morgonresa i bil mellan Brattsbacka och Umeå. Varför skulle jag då ersätta detta trauma med att fokusera på en romanhjältes göranden och låtanden när jag tar tåget?
Nej, igår kväll synkade jag in en skön spellista till IPhonen och i morse fick äntligen musiken ackompanjera min tågresa. Med öppna sinnen hann jag avverka några berusande låtar med i tur och ordning Thåström, Enya,  Sophie B. Hawkins, The Killers, Louie Bega och Leonard Cohen innan doften från tågsetets bromsbelägg talade om att vi anlänt Umeå Östra och det var dags att lyfta av lurarna och vandra ut i vardagen.
Gomorron!