Det där med slips blev lite blase. Fredagen helgas istället med fluga!
De kallar det arbetslinjen
Idag läser vi gemensamt Arbetaren, och specifikt artikeln De kallar det arbetslinjen.
"Det ironiska är att på grund av min nya skada har min arbetsförmåga sänkts. Jag tror de kallar det arbetslinjen."
Försäkringskassan har avböjt att kommentera artikeln. I wonder why. Men kanske det borde vara allianspolitiker som gör det istället.
Kvinnors våld mot män
Jag erkänner, jag har sett det där med våld inom relationer som en sak som nästan uteslutande drabbar kvinnor, men efter en del googling i ämnet har jag ändrat uppfattning. Visserligen är det mycket vanligare att kvinnor får allvarliga fysiska skador av partnervåldet och allt tyder på att det är mycket vanligare med män som slår kvinnor än tvärtom, men det innebär inte att kvinnors våld är sällsynt eller något att ignorera.
Mörkertalet tros vara stort när det gäller antal män som drabbas av fysiskt våld. Män tycks vara mycket ovilliga att anmäla misshandel av sin partner, måhända för att man skäms, att det är omanligt eller liknande. I intervjuer med psykiskt misshandlade män har det också framkommit att det ofta förekommit fysisk misshandel också, men det nämner de mest i förbifarten, som att några örfilar då och då kan man tåla. Mest som kuriosa kan jag meddela att när det gäller tillhyggen att slåss med väljer kvinnor oftast köksredskap.
Något som är extra problematiskt med detta våld är hur bemötandet av brottsoffret sker. Många män vittnar om att när de väl söker hjälp möts de med stark skepsis av till exempel sociala myndigheter och polisen. De förekommer också vittnesmål om hur de hånats av polisen, och att socialen har sett dem som förövare. Män ska väl kunna försvara sig mot en kvinna? Eller? Hela infrastrukturen när det gäller samhällets hjälp för våldsdrabbade i relationer är uppbyggd för våldsutsatta kvinnor och för män som är förövare. Manliga offer och kvinnliga förövare har alltså mindre goda chanser att få hjälp. Jag häpnade också när jag läste att en drabbad man erbjöds samma behandling som män som slår av socialen.
Något som jag aldrig tänkt på tidigare är att vi inte har en könsneutral lagstiftning. Kvinnofridskränkning finns till exempel inte i manlig version. Det är faktiskt konstigt. Man kan möjligen argumentera för att de handlingar som krävs för grov kvinnofridskränkning är sällsynta när det gäller drabbade män, men trots det så tycker jag att lagstiftningen i sig borde vara könsneutral.
Man kan läsa vad som skrivits av Sveriges domstolar 2001:
"I propositionen betonas att mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. Att bekämpa denna brottslighet, liksom att skydda, stödja och hjälpa kvinnor som utsatts för eller riskerar att utsättas för våld, utgör därför en prioriterad uppgift för rättsväsendet. Därtill kommer att våldet mot kvinnor också är ett allvarligt uttryck för bristande jämställdhet och därmed för den obalans i maktförhållandet mellan könen som fortfarande råder. (s. 1)"
Vidare poängteras:
"Även om stöd till och skydd för utsatta kvinnor alltjämt måste stå i förgrunden markeras att kunskaperna om våld mot kvinnor måste öka så att kvinnor, som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för det, får ett adekvat bemötande av de myndigheter de kommer i kontakt med. Därför skall numera ingå undervisning om makt och våld i nära relationer i utbildningen av t.ex. jurister, läkare och socionomer enligt examensordningen i högskoleförordningen. ( s. 1)"
Eller från socialtjänstlagen:
" Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. "
Nu är ju det inte på något sätt min avsikt att förringa många kvinnors lidande, eller heller på något sätt förneka att kvinnor mycket oftare är offer för denna typ av brott, men jag hade ju hoppats att när det gäller bemötande för utsatta och möjlighet att få hjälp så hade vi haft lika möjligheter för män och kvinnor. Sen vore det nice om samhällets attityd inte allför ofta vore att män borde kunna försvara sig, eller kanske rent av fördomen att en man som blir slagen troligen har gjort nåt (otrohet eller liknande) för att förtjäna det.
Badbutler, nödvändigt?
Äntligen!!! kanske några utropar, medan jag mer tänker: Hur lata är folk egentligen?
På Grand Hotel i Stockholm kan man numera beställa en badbutler till sitt rum för 250 kr. Då kommer de och tappar upp badet åt en 🙂
Man får i och för sig badprodukter i det priset också, men det är inte priset jag är fundersam över utan vilken kategori människor som saknar kompetensen att fylla ett badkar, och alltså behöver betala för den servicen.
Givetvis Aftonbladet som berättar om det här:
Städa strukturerat, ens möjligt?
Ungefär såhär brukar det gå när jag får snilleblixten att t.ex. dammsuga och svabba av alla golv:
Fram med dammsugaren. Glömde att välja musik. Kollar Spotify. Beastie boys såklart. Drar upp volymen för att säkerställa att dammsugarljudet överröstas. Börjar dammsuga köket. Kommer till vardagsrummet. Ser att det ligger ett pussel på vardagsrumsbordet. Bäst att ta bort det. Plockar ihop pusslet och bär upp det till nåt av barnens rum. Hm, dags att byta sängkläder hos barnen. Drar ut sängkläderna. Stoppar in dem i tvättmaskinen och kör igång den. All tvätt är inte vikt och bortplockad. Viker en del och går iväg till garderoben. På väg från garderoben inser jag att jag är less på Beastie Boys. Kollar Spotify igen. Iron Maiden är också bra städmusik. Bäst att kolla Facebook också, och mailen när jag ändå är igång. Ah, nån har länkat till en youtubevideo på fejjan, jag kollar på den. Kommenterar videoklippet. Måste få en kopp kaffe när jag städat klart. Kanske bäst att förbereda det direkt. Kokar kaffe. Reklamhögen kan ju inte ligga på köksbordet hur länge som helst. Bläddrar igenom den och slänger bort den. Dammsuga var det visst jag höll på med. Tillbaka till vardagsrummet. Det ligger en biblioteksbok i trappen. Undra när den skulle vara igenlämnad? Loggar in på biblioteket och lånar om den. Har det kommit några andra bra böcker på senaste tiden? Jag kollar på adlibris. Det ringer på dörren, det är grannen.
"Tja! Vad gör du?"
"Städar."
"Jag ser det…"
"Ska du ha kaffe, det är nybryggt?"
"Ja, tack."
Dricker kaffe. När grannen går kollar jag på klockan. Snart middagstid. Undrar vad jag ska laga för mat. Städningen får bli imorgon.
Är det ens möjligt att städa strukturerat, och hur går det till i så fall? Hur ska man undvika distraktionerna?
Sexrummet på Hotell Malmia
Jag snubblade över ett tidningsurklipp från 80-talet när Hotell Malmia i Skellefteå visade sig från sin syndigaste sida och inredde Sveriges första "sexhotellrum". Speglar i taket ovanför sängen bland annat. Om jag inte minns fel var det inte alla som jublade över initiativet. Bra reklam fick de i lokalpressen i alla fall. Jag undrar om rummet finns kvar.
Ny novell
Igår när jag promenerade på Nydalasjön fick jag ett uppslag till en ny novell, som jag sedan skrev ner under kvällen. Så här är den, min andra novell. Och liksom den förra (som finns här för den som vill läsa den) saknas koppling till mitt eller mina vänners liv. Karaktärerna är påhittade och eventuella likheter med faktiska personer är en ren slump.
Stort tack till min korrekturläsare som fick mig att komplettera karaktärsteckningen av en av personerna.
Nu
Begravningen
Han tittade på kistan och kände tårarna rulla ner för kinderna. Hur hade det kunnat gå så här snett?
Då
Lördag kväll
Rebecka och Mattias satt i vardagsrummet hos Rebecka. De träffades inte så ofta som förr, men ikväll var det fest. De hade lagat en kycklinggratäng och druckit en hel del vin. Didde, eller Andreas som han egentligen hette, hade varit självskriven på festen om han inte hade haft personalfest.
"Jag måste ta det lugnt, om jag ens ska ta mig ner på stan. Jag tror att jag ska testa varannan vatten. Det ska vara bra har jag hört.", fnittrade Rebecka.
"Jo, det finns ju de som påstår sig ha provat det. Är det okej om jag fixar kaffe?"
"Självklart, gör en kopp till mig också."
När kaffet var klart sa Rebecka
"Annars då, händer det nåt spännande som du inte berättat om?"
Mattias tvekade ett par sekunder och såg Rebecka i ögonen. Under månaderna som gick efter den kvällen skulle Rebecka många gånger fundera på om det bara var alkoholen som gjorde att Mattias svarade som han gjorde eller om han bara väntat på ett bra läge.
"Jag mår inte så bra."
"Oj, alltså, hur då menar du?"
Han var tyst några sekunder till.
"Håll i dig nu, du får trettiosekundersversionen. Depression, självmordstankar, akutpsyk, antideppmediciner och psykologer."
Rebecka stirrade på Mattias.
"Men kan du dricka alkohol om du äter sån medicin? Eller vad fan säger jag, det verkar du ju kunna. Skit i det. Öh, men hur länge har du varit deprimerad då?"
"Ungefär ett år."
"Men va? Vi har ju träffats massa gånger det senaste året, jag har inte märkt nånting. Kanske att du inte varit på topp jämt, men det är ju ingen."
"Du anar inte vad bra man kan vara på att dölja sånt för dem som man bara träffar då och då."
"Då och då? Typ ofta mer än en gång i månaden."
"Visst, men bara några timmar åt gången."
"Jaha, men hur funkar medicinerna då?"
"Bra, eller mycket bra skulle jag nog vilja säga. De får mig inte att vara på topp, men jag vill då inte ta livet av mig i alla fall. Och det blir hela tiden bättre, även om det kommer ett och annat bakslag."
"Det är ju bra det i alla fall. Vilka vet om det här då?"
"Mamma, pappa, Jörgen och chefen. Han är jävligt tät chefen, verkar inte ha sagt det till någon."
"Har du jobbat hela tiden?"
"Nej, jag har varit sjukskriven en del, men inte så mycket. Det är bra att vara på jobbet, så grubblar jag inte så mycket. Nu jobbar jag som vanligt."
Rebecka fortsatte att ställa frågor en stund till, men efter ett tag sa Mattias ifrån.
"Nu pratar vi om nåt annat, och så tar vi en bärs. Det är ju fest ikväll!"
Morgonen efter
Didde drog igen dörren efter Helena. Trots att han tyckte att det var pinsamt hade han frågat vad hon hette på morgonen. Nån ordning fick det ju vara. Det var ju en sak att ragga på krogen, men att glömma bort vad tjejen hette morgonen efter var inte bra. De hade bytt telefonnummer. Didde tänkte att det nog skulle bli som vanligt. Han skulle inte ringa, och knappast hon heller. Han stod och tänkte att han skulle ringa Mattias för att fråga hur han och Rebecka hade haft det igår kväll när Rebecka ringde.
"Hej Rebecka!"
"Hej Didde! Hur är läget?"
"Jo tack, det knallar på som farmor skulle ha sagt. Eller varför inte huvudet upp och fötterna ner. Personalfesten var kanon, sen gick vi vidare till Schlagerklubben."
"Blev det nån karaoke då?"
"Haha, givetvis inte. Jag tog det lugnt."
Han tänkte på de kopiösa mängder öl han hällt i sig och undrade hur han ens lyckats få till det med Helena. Nytt klamydiatest skulle han behöva göra också, så klantigt.
"Några skandaler eller vackra kvinnor?"
"Nej, inget sånt. Själv då, hur är läget?
"Det är bra, men jag tänkte bryta ett underförstått löfte. Jag måste berätta en sak om Mattias. Jag frågade inte rent ut om jag fick berätta för dig, så rent krasst har han inte förbjudit det."
Didde avbröt Rebecka.
"Du, jag fattar att du har dåligt samvete och försöker övertyga dig själv om att du gör rätt sak. Men det är lika bra att du sätter igång och berättar för både jag och du vet att du kommer att berätta."
"Ja, ja, okej då." Sen sammanfattade Rebecka det Mattias berättat om sin sjukdom kvällen innan.
"Helvete vad otäckt, men skönt att han verkar få ordning på det där."
"Ja, vi får hoppas det, men jag tror att vi ska hålla ögonen lite extra öppna framöver när vi hänger med honom."
"Självklart. Men du, jag måste hoppa in i duschen, morsan kommer hit om en kvart. Vi ska på Mio och kolla på en soffa till henne."
"Okej. Vi hörs."
"Hörs."
Han satte sig och zappade runt bland kanalerna på TV:n. 57 kanaler och inget att se.
Två månader senare. Larmsamtalet
"SOS alarm."
"Jag står och tittar in genom ett fönster på Matematikgränd och det hänger en man i en snara i taket. Han är definitivt död."
Brevet
Det stod fullt med folk utanför fönstret på Matematikgränd när polisbilen kom dit. Jävla hyenor, tänkte Staffan som var en av poliserna. Låssmeden och ambulanspersonalen hade redan kommit dit och gått in i lägenheten. När Staffan kom in tittade han på liket och såg rivmärkena på halsen. Stackars jävel, han hade långsamt strypts istället för att få nacken knäckt och då hade han försökt komma loss genom att försöka dra loss snaran. Staffan och hans kollegor hade vid några tillfällen skämtat om att man behöver vara rutinerad för att kunna hänga sig ordentligt. Han hade slutat med de skämten, de var inte roliga längre.
Det låg ett papper och en kulspetspenna på golvet. Det enda som stod på papperet var
"Livet var inte min grej, men låt inte min död hindra ERA liv från att gå vidare."
Nu
Begravningen
Rebecka grät tyst och tittade först på Mattias och sen på kistan. Hon sa ingenting, men ville bara skrika "FAN DIDDE. VARFÖR SA DU INGET TILL NÅN OM ATT DU MÅDDE DÅLIGT? DET HADE INTE BEHÖVT BLI SÅHÄR."
Konsten att bli ignorerad
Jag bläddrar ofta igenom startsidorna för SvD Opinion och DN Debatt för att se om det finns några spännande debattartiklar att läsa. Idag hittade jag artikeln "Friskvårdsbidrag måste anpassas till ny livsstil." (Finns att läsa här)
Den är skriven av Anna Iwarsson, som var generalsekreterare för Friskis och Svettis under många år. Var det en bra debattartikel? Nej, den var usel, och troligen kommer Anna mest bara att bemötas med just ingenting. Jag har svårt att se att den artikeln kommer att bli något startskott för att reformera regelverket för friskvårdsbidrag, eller att det ska börja diskuteras i någon större omfattning runt fikabord på sveriges arbetsplatser.
Den har flera problem. SvD:s läsare är inte experter på friskvårdsbidrag, att förutsätta det är att skjuta sig i foten. När jag började läsa artikeln tänkte jag att hon syftade på "friskvårdstimme", alltså möjligheten som många har att träna en timme i veckan på arbetstid, men icke. Hon kommer efter en stund fram till just friskvårdstimmen, så man förstår att det inte finns likhetstecken mellan dessa.
Men om jag skulle ta och sammanfatta problemen med artikeln:
Det framgår inte vad friskvårdsbidrag är.
Hon efterlyser ett flexiblare regelverk, men EXEMPLIFIERAR inte vad problemen med dagens regelverk är. Vilka aktiviteter täcks inte in idag? Hur vill Anna att regelverket ska se ut?
Hon nämner psykisk ohälsa, men kommenterar sen inte kopplingen mellan en friskvårdsbidragsreform och psykisk ohälsa.
Vad lär vi oss av det här då? Ja, ska man skriva på SvD Opinion måste man låta icke experter på området korrekturläsa. Trivialt, men ack så effektivt tips!
Lite kul är det dock att se att VK:s bloggar innehåller många vassare skribenter än vad som blir publicerade på SvD Opinion.
Slut på dagens gnäll, nu ska jag vara snäll resten av dagen 🙂
Nydalasjön, vilken pärla
När jag flyttade till Umeå i början på 90-talet flyttade jag till Mariehemsvägen. Det tog nästan ett år innan jag insåg hur nära Nydalasjön jag bodde och vilket fint område det är.
Idag tog jag en låååång promenad, inte runt sjön, men på sjön. Jag kände precis som en utflyttad vän skrev på fejjan när jag la upp en bild från sjön. Nydalasjön är den bästa lilla sjön som finns.
Det är mycket folk som rör sig i området runt sjön. Idag var det många som promenerade. Själva, tillsammans med någon, med barnvagn, med hund, raskt eller långsamt. Det grillades på grillplatserna. Tänk vad fantastiskt det är att Umeå kommun lägger ut ved så att man kan tända en brasa på någon av grillplatserna! Barn lekte i äventyrslekparken, eller åkte pulka i någon av pulkabackarna. Många åkte skidor på sjön, och det var många skridskoåkare på den för året nya uppplogade skridskoslingan.
Det känns fantastiskt bra att ha så nära till ett så fint naturområde!
Slipsveckan är över
Så var då slipsveckan över. Slips på jobbet måndag till fredag. Hur var det då?
Det väcker en del uppmärksamhet att klä sig på ett sätt som man inte brukar och som bryter mot det gängse sättet att klä sig på arbetsplatsen. Men det var bara positiv uppmärksamhet. En och annan kanske hade svårt att tro på att det inte fanns någon egentlig anledning till det lilla upptåget. Varken någon utmaning, tävling eller firande, bara en fix idé.
Någon ny slipsvecka blir det knappast framöver, men jag kommer att ha slips oftare, även på jobbet.
Det vore kanske en överdrift att säga att slipsveckan är den direkta orsaken till att fyra kvinnor på jobbet kommer att ha kjol på fredagar fram till semestern, men ett visst samband finns nog. Kom ihåg det tjejer, lovat är lovat!
Senaste kommentarerna