Dubbelpremiär…

Av , , Bli först att kommentera 50

…är alltid kul och idag var det premiär för filmen RIO 2 och det var även premiär för lille B på Bio för första gången. Han var alldeles begeistrad lilla gubben och var så här impad redan i foajén:

IMG_1033

På flera monitorer i foajén dök ”spajdermän” upp med jämna mellanrum och det var nog så svårt att få med honom in i själva biosalongen!

Filmen var i alla fall jätterolig och det var en färgsprakande explosion i 3D. Och just 3D grejjen var det faktiskt första gången för både mig och Jimmie och det ger en liten fingervisning om hur ofta vi går på bio haha… Jag tror att vi varit på bio fyra eller fem gånger sedan vi träffades :-D Men vi har fått ett presentkort på hela TREHUNDRA spänn av en kär vän som vi hjälpte att flytta för några veckor sedan. Hmm.. det verkar som att det lönar sig att vara snäll och hjälpsam?! ;-)

Barnen var i alla fall supernöjda och Bastians kommentar när filmen var slut löd:

”Täng af Teeveen”

 

Haha..

Min minsting är så underbar!!

Rio_2

bild lånad från sf.se

Och nu är vi hemma igen. Med popcorn innanför kläderna och trötta ögon. 3D är inte jättebra för mig känner jag. Men filmen var bra och Lille B har somnat. Vilde V kommer nog snart att somna. Jimpa ligger och skvalpar i badkaret och jag ska tällefåndejta med en annan söt vän som befinner sig i fel ände av landet tänkte jag!

Ha en trevlig helg alla som kikar in här ;-)

Medvetet eller inte

Av , , 4 kommentarer 14

Medvetet eller inte

Medvetet eller inte? Insåg just att jag och Jimmie har likadana skor, likadana jeans och likadana dunvästar på oss.
Hm.. nästa steg kanske blir en husvagn och likadana träningsoveraller..
Haha.. det skulle väl vara lite kul ändå? :-) men vi ska nog försöka undvika likadana frisyrer och kroppsform!
Nån måtta får det väl ändå vara? Eller som Ove sa: ”Nu får det väl ändå ta och räcka lite? Folk är ju inte riktigt kloka nu för tiden”
Haha..

Tiga är guld?

Av , , 2 kommentarer 12

Det här skulle kunna bli ett låååångt inlägg, men det ska det INTE bli eftersom vissa männschor helt enkelt inte förtjänar för mycket uppmärksamhet.

Jag ska i alla fall bara konstatera att vissa (tycker någon att det är konstigt att det är kvinnor det handlar om?! Nä, jag tänkte väl det haha…) pratar så jähääävla mycket skit om andra kvinnor utan minsta tanke på att det faktiskt till slut nästan ALLTID når fel öron. Det vill säga DEN och DEM som det pratas om och det är så otroligt pinsamt för den som sitter och snackar skit eftersom den pinsamma kvinnan FATTAR ju inte ens att det säger mer om henne, än personen hon sladdrar om.

Egentligen är det synd om såna kvinnor, för de fattar inte att de framställer sig själva i dålig dager. De framställer sig själva som: opålitliga, okamratliga, svaga, falska, elaka, oärliga, fega, självföraktande, ensamma och framförallt jäkligt idiotiska!

De fäller krokben för sig själva och visar omgivningen att de inte är mycket att hänga i granen. Varken som kollegor, grannar, vänner eller ens någon som egentligen förtjänar ett sånt här inlägg men jag var ändå tvungen att slösa på några ord om detta!

Fast det bästa är att dessa kvinnor sorterar ut sig själva rätt snabbt och eftersom de är totalt självförstörande så kan jag bara luta mig tillbaks och se på när det händer. Och trots att jag ofta vet MASSOR med skit och smaskiga detaljer som dessa kvinnor inte gärna vill ska komma fram i ljuset och som jag skulle kunna (om jag ville) börja kasta runt mig i det offentliga rummet så väljer jag att hålla tyst.

För jag är bättre än så…

Jag behåller gärna min heder även om de väljer att kasta bort sin egen…

Det slår ändå tillbaks på den som förtjänar det…

”Tala är silver, tiga är guld”

images

Annika Östberg…

Av , , 6 kommentarer 8

… var och föreläste på Hamnmagasinet idag och vilken otroligt bra talare hon är denna kvinna! Och vilket liv hon levt Annika Östberg. Hon var tillsammans med en man som en kväll kallblodigt sköt ihjäl två män, varav en av dem var en polis. Hon blev fängslad och har suttit nästan 30 år i amerikanskt fängelse, för att sedan avsluta sin verkställighet på Hinseberg och slutligen Färingsöanstalten innan hon blev en fri kvinna.

Hon har varit med om så otroligt mycket. Hon har haft ett svårt missbruk och hon har levt med våldsamma män. Hon har även förlorat sin ende son, som vid femton års ålder dog i en våldsam bilkrasch under tiden hon satt inlåst.När pojkens far fick dödsbudet så dog även han samma dag i en hjärtattack!!

Hon har suttit 2,5 år i isolering på ”death row” och väntat på att bli avrättad med cyanidgas men idag är hon en fri kvinna som väljer att så frikostigt dela med sig av sin historia. En gripande historia som fick i alla fall mig att stundvis hålla andan och gråta i smyg så att mascaran rann.

Som när hon berättade om den skjutna polismannens dotter som skrek ut sin smärta och sitt hat mot henne när hon stod fjättrad i bojor och lät hennes ord gå rakt in i Annikas hjärta ”eftersom det var det enda jag kunde göra för henne: Att ta emot hennes hat in i mitt hjärta”

Skulden fick Annika ensam ta hand om eftersom han som höll i vapnet dog och lämnade henne med både skulden och skammen. Men idag är hon alltså en fri kvinna och vi fick ställa frågor efter hennes framförande och jag frågade henne om kulturkrocken mellan amerikansk och svensk kriminalvård. Otroligt intressant för mig som jobbat inom kriminalvården.

I Amerika finns väl inte mycket av själva vården som vi har här. Där ska man straffas och straffas och straffas igen medan vi här i Sverige ändå (försöker?!) jobbar med att intagna ska ”komma bättre ut” (Enligt Kriminalvårdens vision) även om Annika uttryckte ett krasst konstaterande att vi, här i Sverige tyvärr är på väg att begå samma misstag som de gjort i Amerika. Hon uppmanade oss att ”höja våra röster” för dem som inte kan tala för sig själva.

Hon om någon borde veta vad hon talar om eftersom hon trots allt varit intagen i både Amerikanskt och svenskt fängelse. Jag själv har jobbat på både häkte och anstalt och enda gången jag själv kommit i kontakt med kvinnliga intagna är under tiden på häktet och det jag hittills har kunnat konstatera är väl att kvinnor far långt mer illa i den kriminella världen än vad män någonsin gör.

En kvinna har helt enkelt en sämre ”hållbarhet” i den världen.

Jag är i alla fall lite förvånad över att det inte var fler som kommit för att lyssna på denna otroliga kvinna som till slut funnit ro i sig själv och sin tillvaro och som ändå själv VALT att hitta rätt väg och som haft som överlevnadsstrategi att leva i nuet. Att hitta frid och ro…

Här och Nu…

 

Något vi ofta talar om i vår familj. Att faktiskt leva här och nu. Vi hade det till och med som ett av våra vigsellöften när vi gifte oss och jag tror att jag egentligen aldrig förstått innebörden av det förrns under de senaste åren. Vad som är viktigt och framförallt varför. Annika påminde mig om det idag.

Men vi fick krama om henne och både hon själv och delar av publiken var rörd till tårar. Det var helt klart en stark föreläsning och Ni som inte var där… Synd att Ni missade det!!

vardforbundBild lånad från vardforbundet.se

En komplimang..

Av , , 4 kommentarer 8

..fick jag igår. En rolig sådan och rätt så.. annorlunda:

-”Helena, Du är så förbannat duktig på allt Du tycker är roligt.. jag tror att Du har Aspergers i alla fall”

*skrattar*

Ja, nog blev jag smickrad av den komplimangen med tanke på var den kom ifrån.. Dessutom har jag nu kunnat konstatera att vissa av mina så kallade ”Knepigheter” inte ÄR så knepiga trots allt. Till exempel det här med att täcket MÅSTE vara tungt och varmt OCH ligga åt ”rätt” håll… haha..

Både jag och en vän har diskuterat det här på olika håll och nu kan vi, efter fältstudier konstatera att vi kvinnor faktiskt verkar tycka att det är en MYCKET viktig aspekt att täcket ligger åt rätt håll, medans en man himlar med ögonen och säger att det ”Spelar väl föffaaen ingen roll”

I min mans fall så spelar det verkligen ingen roll eftersom hans täcke oftast ligger: 1. På golvet eller 2. Ihopknölat på hans huvud eller 3. Under honom.

Jag är i alla fall glad över att höra att det finns fler som har små egenheter som i vissa människors ögon inte hör till vad som anses som ”normalt” och när jag tänker efter så är det alla annorlunda egenskaper som jag faktiskt gillar mest med både mig själv och andra!

För visst är det så när man ser saker ur en ”svart-och-vit-synpunkt” så är det ju oftast så att vi människor jämt måste kämpa så hårt för att passa in i samhällets norm om vad som anses ”normalt” och hur man förväntas vara. Vi ska jämt anpassa oss och vissa anstränger sig så mycket för att passa in i en rund norm fast man egentligen kanske är fyrkantig och det mår ju ingen bra av eller hur?

Samtidigt som samhället är fullt av dubbla budskap så förväntas man följa alla möjliga sociala koder och oskrivna regler som man kanske aldrig ens lärt sig, hört talas om eller ens varit med om?

Egentligen så är vår tillvaro lite för uppskruvad och hektisk för människor med andra sätt att tänka. Tiden räcker inte alltid till eftersom vi i vår moderna tid har så ”vaaansinnigt mycket att göra jämt” Tid att vänta ut någon (läs: barn) som inte vet hur man ska göra eftersom det tar för lång tid resulterar oftast i att andra (läs: vuxna) gör det själv eftersom det går snabbare. Som såklart resulterar i att barnet aldrig får lära sig.

Tidigare i veckan så var jag och lille B på väg ner med bussen till stan för att socialträna. Vi pratade med en tjej på bussen och när jag sa att vi brukar åka med våra barn till stan och socialträna så sa hon att sånt hade hon aldrig ens hört talas om.

Men.. hundar är det tydligen superviktigt att uppfostra och socialträna? Men… barnen då? Eller andra individer med andra sätt att tänka / fungera på då?

För om man inte socialtränar med sina barn så vet de ju faktiskt inte hur de ska göra när de ska: stå i kö, åka i rulltrappan, sitta still i bussen, äta lunch eller fika på stan eller rent allmänt hur man uppför sig bland folk eller hur man går till väga när kläder ska provas i ett provrum i en butik eller liknande.

Barn är ju som bekant lite mer fyrkantiga i sina beteenden än vad vi vuxna är och med åren så rundas väl hörnen lite och i vissa fall blir barnen kanske vuxna människor som blivit ”runda i sitt tänk och beteende” medans andra ”bara” blir ovala. Somliga av oss (Läs: jag) förblir fyrkantiga, men dock med ganska rundade mjuka hörn och ett tydligen ganska udda sätt att vara.

Men det är skönt.. Jag gillar mig själv och mitt sätt att vara. Jag passar inte alltid in i alla mallar och jag strävar inte heller efter att göra det vilket många gånger resulterar i att folk blir otroligt provocerade av mig och helt enkelt tycker att jag är ”Dum i huvudet”. Men skit samma. Jag har för längesedan slutat bry mig om vad andra tycker och den förmågan önskar jag att alla hade.

 

Det finns trots allt viktigare saker här i världen!

 

bukowski

”Favoritcitat i repris”

Jag kommer att återkomma i detta ämne!

Var så säker ;-)

 

Fyra härliga år…

Av , , 4 kommentarer 9

har vi firat på vår adress idag. Lille B har varit hemma ännu en dag efter sviterna av vattkopporna och det här har varit den bästa dagen på länge. Ja, på hela året hittills faktiskt :-) Mina barn kan få mig att känna något som jag antar kan liknas vid en närmast religiös känsla och jag önskar att jag hade kunnat stanna den här dagen och göra den liiite längre. Bara lite längre.

Lille B är en helt fantastisk unge som inte liknar någon annan i hela världen än sig själv. Imorse kom han i vanlig ordning knatandes vid sextiden med famnen full av sina senaste biblioteksböcker med ett finurligt leende på läpparna som han alltid gör på morgonkvisten. Bara det att idag var ingen vanlig dag utan en helt ovanlig födelsedag för en ovanligt speciell liten grabb:

IMG_1009

”Jamojalefa”

*sjunger med*

IMG_1012

Tre böcker och en…..

en…

IMG_1013

STOR spidermandocka som kommer att (förhoppningsvis) vara helt omöjlig att tappa bort!!

*lycka*

IMG_1016

Vi bakade och åt MÅNGA bullar till lunch ute på balkongen!

*mys*

IMG_1017

Sen var det så mycket socker i blodomloppet så han fastnade knappt på fler bilder!

Haha…

Men vilken grymt härlig dag vi hade idag. Av många anledningar. Det här blir en födelsedag att minnas på fler än ett sätt :-) Att tiden går snabbt är det ingen tvekan om, och just därför måste vi se till att fylla tiden med det som är viktigt just för oss! Födelsedagar kommer och går. Minnena består men om hundra år minns ingen just denna vår!

Slut på vers å dikt, nu äre sent på rikt!

Så nu säger jag godnajt å med John Blund lär det inte bli någon fajt…

Haha… (ja, vaddårå? kom på nåt bättre schälv då)

;-)

 

 

 

Hemmafixa å trixa

Av , , 4 kommentarer 8

Våren ja… den gör ju som bekant något med oss. Efter att den första våren (läs: smutsvåren) slagit oss på käften med grått slask, dystra dagar och kyliga vindar så bara tvärvänder den och börjar smeka oss med värmande vindar, gläder oss med rensopad närmiljö och väcker våra frusna och glåmiga kroppar och fyller dem med energi. (nåja)

Så nu när solen så obarmhärtigt skiner genom våra hem och lyser upp varenda flottigt fingeravtryck och varje frukostsmula kastar långa skuggor på bordet, ja då väcks äntligen lusten att faktiskt GÖRA något åt det vinter-igen-grodda hemmet!

Så nu när vi ändå har varit vattkoppiga hemma hos oss så har jag faktiskt haft både tid OCH lust OCH varit pigg nog att ta tag i följande projekt som jag ikväll är SÅ stolt över:

Check it OUT liksom…

IMG_1006

Min gamla kökssoffa fick en make-over i form av en grön trasmatta i PERFEKT storlek som jag bara häftade fast med min favoritgrej: Häftpistolen!

IMG_1007

Jag fick upp mina nya skira, vita gardiner i köket som jag köpte på returmarknaden för 40 riksdaler.

Måtte ungarna hålla sina flottiga fingrar ifrån dem… haha…

IMG_1008

Bommade igen den enda rutan i klarglas på balkongens nedre del med mönstrad fönsterfilm (billigt på Jysk) så att inte omgivningen behöver se för mycket av min, oftast halvnakna familj som gärna står och kikar efter bussar.

Ja, det var en riktigt bra dag ur vårda-sitt-hem synpunkt! Tvättkorgen är tom, alla sängkläder är bytta och jag känner mig ganska nöjd över det. Nu ska jag fixa lite tårt och fikafix för imorgon fyller min minsting hela FYRA år!! Kan Ni fatta?! Det är helt otroligt hur snabbt tiden har gått sedan han föddes. Han är stor och stark, söt och snäll och han säger numera hela FYRA ord på raken! Fantastiskt.. Vilken kille alltså :-)

Jaa.. det var väl inte så mycket mer jag hade att komma med denna afton. Jag ville ju så gärna bara skrytaskrytaskryta över mina små hemmaprojekt och nu har jag ju gjort det, så: Godnajt! ;-)

När man är sjuk…

Av , , 4 kommentarer 9

..så är det viktigt att ha några favoritställen där man kan få mysa ifred. Speciellt då man har vattkoppor och INTE vill sitta nära någon eftersom skinnet kliar och sticks, ja då kan det vara mysigt att tömma mys-filts-tunnan på ALLT och sätta sig där i. Här får inte ens kaninen plats och här kan man ha det väldigt skönt! Iklädd Pollypyjamasen och med humöret på topp trots virus!

IMG_0998

Mysgubbe i mystunna!

Det andra favoritstället är i ena hörnet på den inglasade balkongen. Här kan man gå ut naken och linda in sig i en mysig filt och titta på bussarna när man vill. Hit ut smiter lille B gärna då han vill vara ifred. Ibland tar han med sig några böcker och ett av nallarna. Då brukar vi tjuvkika på honom genom köksfönstret och konstatera att han är den sötaste och prickigaste unge man kan tänka sig.

IMG_0987

Myskille på mysbalkong!

Ja, så här har vi det hos oss just nu. Livet rullar på med många prickar, trasig bil, kraschad dator, (tack och lov att vi får några tusingar tillbaks på skatten!!) tidiga kvällar, MYCKET tidiga morgnar och ganska så vardagliga saker.. Jag har det rätt bra även om jag såklart önskar mig lite mer energi. Vi sover oss igenom livet just nu känns det som men det är väl helt okej med tanke på familjens tillstånd?! Det är alltid en dag imorgon också och framöver så kanske jag har lite mer spännande grejs att komma med!

Tills dess:

Hare finfint allihopa!