Vissa ungar…

…är bara så otroligt underbara! Och Nej, jag talar INTE om mina egna barn just nu.

Jag hade ju ett inlägg på lut tidigare som helt glömdes bort och idag kom jag på att jag måste lägga upp det medans julen är hyfsat aktuell och i färskt minne, även om den ligger bakom oss!

Min äldsta son är en kille som är snäll mot alla. Han låter alltid ALLA få vara med och om han leker med någon och en tredje unge ringer eller knackar på så säger han helt utan betänkligheter: ”Jag leker med den och den just nu, men kom och va me du också”

Och DET… kan jag säga, är inte vanligt bland kidsen idag. När han själv ringer eller går till någon som redan har en kompis så är det sällan och aldrig att han kan vara med eftersom vissa barn tydligen bara kan / får leka med en åt gången! Mycket sorgligt när man tänker efter för det här beteendet följer ju såklart med i vuxen ålder. Dock blir jag så förvånad att det här verkar vara lika vanligt förekommande hos pojkar som hos flickor… Men jag ska vara ärlig och säga att jag trodde det mest var tjejer som inte kan ”leka fler än två” men det har visat sig att det är minst lika vanligt hos småkillar!

Anyway… jag ville bara visa ett fint julkort som sonen fick av en kompis som går på samma skola. Kortet är väldigt fint och har nog tagit lite tid att göra. En fin snögubbe i filttyg, klippt och klistrad på blå papp.

Men det finaste var julhälsningen tycker jag:

Kylskåpskonst när den är som finast! 🙂

”Till min kompis du är snäll!”

Och så adresserat till Vilde V 🙂

Visst var det fint? Jag träffade den här kompisens mamma nyligt och hon berättade att han alltid blir glad när han får vara med Viggo! Något värmande för mammahjärtat eller vad?

Eller som den gången vi var på badhuset och en kvinna kom fram till mig och frågade om det var jag som var mamma ”till den där pojken med det långa håret”? Jag hann ju (dumt nog) såklart tänka att han hade hamnat i något slags trubbel, men det enda den mamman ville säga till mig var att hon tyckte att min son var så snäll med de andra barnen och hon hade sett honom hjälpa en mindre kille som inte kunde simma så bra.

Nog är han en snäll kille och jag är såklart ofantligt stolt över honom (som jag naturligtvis är över alla mina barn) men ibland känner jag ett litet sting av… oro..?! Att vara snäll innebär ju också att det finns dem som vill vara taskig mot honom just på grund av det faktum… att han är snäll!! Visst är det lite läskigt att det kan vara så?

Men det är klart… ungar som själva inte mår jättebra och som behöver någon att avreagera sig på finner ju oftast att det är tacksamt att vara taskiga just med de ungar som är deras raka motsats!

Det är en knepig värld vi lever i och det är inte ens säkert att man förstår sig på den när man blivit vuxen ens.. men det är en bra egenskap att vara snäll.. Dock mot rätt människor, vid rätt tidpunkt och vid de rätta tillfällena. Och sådant är ju inte alltid helt solklart.. eller hur?!

😉