Hur e de möjligt?

Jag tittar fascinerat på min sexåring som babblar om: ”Spajdörmän” och som jämt hjälper till att packa upp efter storhandlingen, och som älskar tejp, och som gör översvämningar i badrummet, och som tappat så många tänder så han ser helfestlig ut, och som tröstar alla som är ledsna, och som gillar att steka sina egna ägg, och som springer snabbare än fantomen, och som tycker att grisen ”Benny” är det roligaste som finns, och som ÄLSKAR tjejerna i FROST, och som uttalar ord så att man får le inombords, och som älskar att dansa och spela luftgitarr… och som bara är den mest fantastiska lille kille som går i ett par skor…

Och jag kan bara inte fatta… att han en gång var en pytteliten (nåja.. nästan 5 kilo.. men ändå) bebis… och att han var killen som förändrade mitt liv på riktigt… till det bättre… och gjorde tillvaron extra intressant på tusen vis!

Idag tackar jag min lyckliga stjärna för att jag orkat blogga under alla dessa år sedan han föddes! Jag har ju nästan som en liten dagbok där jag kan bläddra och minnas tillbaks då och då! Dagarna som går kommer ju som bekant aldrig tillbaks och det är faktiskt Bastian som på riktigt lärt mig den visdomen och idag har jag betydligt lättare att luta mig tillbaks än vad jag hade med barn nr ett och två och kanske är det så… att det tredje barnet får det absolut bästa av sina föräldrar? Ja, så kan det nog vara… Så tack barn 1 och 2 för att Ni gjorde livet med nummer 3 i det närmaste perfekt! (Förmätet, jag vet… men det kan inte hjälpas!)

Jag bara smälter när jag går tillbaks och ser bilder som dessa:

longtajm

Lååånga tår, presiiis som mossjan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag minns det som igår… både bebisddoften.. och hur ONT det gjorde att föda…

Och vet Ni.. att varje år sedan typ fem år tillbaks så har mitt aprilskämt varit: ”Jag är graviiiid” och varje gång så har folk TROTT på det… haha. Men näe… här blir inga fler kids!! Bastian blev pricken över i:et kan man säga och efter hans ankomst så kan ju inget riktigt mäta sig på samma sätt…  Fast ändå, lite sorgligt känns det ju att man aldrig mer får vara med om dylikt! Tur att jag har kvar minnena som foton och dagboksinlägg i bloggen..

heart

IMG_5669

”Ajjlavvjo”

Ha det så bra allihopa… Vi ses och hörs! :-)

2 kommentarer

  1. Lisa

    Det känns som att det var nyss Bastian kom.

    Barn är verkligen det bästa här i livet. Även om det stundvis är väldigt slitigt så är allt de ger en värt så otroligt mycket!

  2. Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

    Ja, tiden går verkligen kusligt snabbt.. å det tycks gå snabbare å snabbare för varje barn :-D Helt galet egentligen!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>